Så banade finanskrisen väg för högerpopulister - Finanskrisen för tio år sedan banade väg för populismen i USA och Europa. Men medan flyktingkrisen 2015 och diskussioner om immigrationspolitik därefter gynnat partier som SD, så blev effekten av finansmarknadens härdsmälta en annan. Den har enat både yttersta höger- och vänsterflanken i upproret mot globaliseringen, om än av olika skäl.
När aktiemarknaderna rasade i svallvågorna av Lehman Brothers kollaps hösten 2008 satt Marty Bannon nervöst framför tv:n i hemmet i Richmond, Virginia, och såg sitt livs besparingar minska - alltihop investerat i aktier i telejätten AT&T där han jobbat ett halvt sekel.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den då 95-årige Marty Bannon, pappa till Donald Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon, sålde.
Där och då, när han såg sin fars besparingar gå upp i rök, förvandlades Steve Bannon till "ekonomisk nationalist", åtminstone enligt en intervju han gav till Wall Street Journal i mars 2017.
Bannon såg hur underkapitaliserade bankers vårdslösa risktagande resulterade i en global finansiell härdsmälta, utan att Wall Streets direktörer ställdes till svars.
- Allting efteråt har kommit från det. Alltihop, sa Bannon till tidningen om sitt engagemang som den amerikanska högerpopulismens främsta fyrbåk.
I efterhand framstår Steve Bannons historia om sin far som en aning tillrättalagd och ologisk. Flera har påpekat att Bannon visade nationalistiska tendenser långt före finanskrisen. Och om han nu var så bekymrad över småspararnas förluster på börsen, varför hjälpte han som chefsstrateg i Vita huset senare till att driva president Trumps nedmontering av de regleringar som skulle skydda konsumenter och förhindra en ny bankkollaps?
Men berättelsens symboliska värde är starkt. Och tio år efter finanskrisen kan vi nu se en av dess effekter i form av högerpopulismens uppgång både i USA och Europa. Helt enligt Bannons recept är det en mix av antiglobalism, stängda gränser och attacker mot internationella institutioner och unioner som EU, FN och World Trade Organization.
För populister är finanskrisen det största fiaskot hittills för globalismens strävan att bygga världsomspännande ekonomiskt välstånd, byggt på frihandel och ständigt öppna börser, av en elit som vältrar sig i akademisk stjärnglans på World Economic Forum i Davos varje år. När banker föll och miljoner förlorade jobb och besparingar 2008-2009 blev krisen en perfekt grogrund för populister, som Bannon med flera. Han fångade upp det folkliga uppror mot det politiska och ekonomiska etablissemanget som 2016 förde Donald Trump till makten.
Sedan kom den europeiska flyktingvågen 2015 och debatten om immigration och integration. Det passade också perfekt in i högerpopulismens narrativ och ökade på motsättningarna mellan höger- och vänster.
Men finanskrisen innehåller en paradox. Krav på stängda gränser och hårdare flyktingpolitik har gett uppsving åt partier som Sverigedemokraterna, samtidigt som en av Jimmie Åkessons hårdaste kritiker vad gäller den politiken är Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt långt ut på vänsterkanten.
Samtidigt förenas de två, en aning motvilligt anar man, av motståndet mot överstatlighet och globalisering, åtminstone vad gäller EU. Både SD och V till ta Sverige ut ur EU, en "svexit". De kan hämta kraft ur det faktum att EU:s institutioner bara under tung ansträngning klarade av eurokrisen för några år sedan, en förlängning av finanskrisen, och ännu har att handskas med nedmonteringen av centralbanken ECB:s mångmiljardstödpaket till ekonomin.
Tio år efter finanskrisen känns effekterna av på flera håll, på såväl onormalt låga svenska bolåneräntor som i miljoner amerikanska hushålls skrala ekonomi. Men flyktingkrisen i Europa, Donald Trumps seger i USA och stigande börser har lämnat den politiska vänsterflygeln skadeskjuten, trots att populismens antiglobalism till stor del verkar vara gemensam vare sig det handlar om höger eller vänster.
Både i Europa och USA noterar politiska analytiker att politiken nu går mot sina extremer: Republikanerna har girat högerut under Trump. Och Demokraterna - enade i avskyn för den kontroversiella presidenten - var nyss nära att tas över av Steve Bannons politiska spegelbild på vänsterflanken, vänstersenatorn Bernie Sanders, som är "socialist" i amerikanskt språkbruk och som lockade miljoner unga amerikaner 2016.
Kvar står nu den politiska liberala mittenfåran, globaliseringens, frihandelns och federalismens förespråkare, och trampar vatten. I väntan på nästa finanskris blir det alltmer bråttom för dem att fundera över vilken framgångshistoria de egentligen vill försöka berätta.