Så kan Alliansen säkra att alla partier når riksdagen - Med en modell för valteknisk samverkan riskerar inget av de fyra allianspartierna att hamna under spärren och åka ur riksdagen. Samtidigt stärks den demokratiska legitimiteten hos valprocessen eftersom alla rösterna på partierna räknas, skriver Carl B Hamilton.
Alliansregeringen 2006-2014 svetsade samman de borgerliga partierna. Att de fyra partierna utan större offentliga motsättningar eller avgångar kunde samarbeta i åtta år uppskattades också av väljarna. Alliansen blev ett vinnarkoncept på valdagen och i politikens vardag.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sedan dess och i opposition har partiernas politik naturligt nog kommit att spreta mer än under regeringstiden. Men mandatperioden 2014-2018 har ändå inte skapat en så stor spridning i hållningar att ett framtida förtroendefullt regeringssamarbete på allvar skulle hotas. Utom på en avgörande punkt: den parlamentariska situationen har komplicerats, och främst av väljarnas tilltagande motstånd mot flyktinginvandring, särskilt sedan hösten 2015, och partiernas olika grad av omsvängning.
Nu gäller det för Alliansen att samla ihop sig inför valet i september 2018 om det ska kunna bli en ny Alliansregering. Det borgerliga samarbetet måste fördjupas, och visionen om ett nytt regeringssamarbete förtydligas.
Ett konkret förslag:
Två partier hänger i dag på 4-procentsspärren till riksdagen, Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L). Om de två inte kommer in i riksdagen är sannolikheten för en ren alliansregering i praktiken försumbar. Chansen att bilda en Alliansregering vore försutten i ytterligare fyra år. Det är alltså mycket som står på spel! Det är därför hög tid att åter undersöka tanken på valteknisk samverkan mellan allianspartierna.
Den mest näraliggande modellen är att Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD), som står varandra politiskt ganska nära, går till val under en gemensam partibeteckning - typ "Moderaterna och Kristdemokraterna". Centern och Liberalerna, på sitt håll, går till val under sin gemensamma partibeteckning - typ "Centern och Liberalerna".
Vars och ens, dvs M+KD respektive C+L, gemensamma partibeteckning står överst på respektive partiduos gemensamma valsedel. Varje parti ska ha sina egna listor.
Efter en första rösträkning får M+KD ett visst antal röster, och C+L ett visst antal röster. Rösterna fördelas därefter inom duon M+KD, respektive C+L.
Det finns lite olika modeller, och de fyra Allianspartierna partierna gör säkert klokt i att vara flexibla beträffande den exakta utformningen.
Med denna modell riskerar inget av de fyra allianspartierna att hamna under 4-procentspärren och åka ur riksdagen. Alla alliansröster inkluderas i underlaget för en alliansregering, och inga röster tappas bort. Alla borgerliga röster påverkar utfallet av riksdagsvalet.
Inget hindrar att till exempel moderatledaren i förväg utpekas av de andra som statsministerkandidat.
Denna valsamverkan kan tas som utgångspunkt för arbete i ett antal arbetsgrupper som inför valet stakar ut en alliansregerings program under mandatperioden 2018-2022. Knäckfrågorna hamnar likväl hos partiledarna så småningom, naturligtvis.
Men är då inte detta förslag ett sätt att lura väljarna, att sätta demokratin ur spel? Nej, tvärtom. Det kan rädda upp till 7,9 procent av de avgivna rösterna från att bli bortkastade. Valsamverkan öppnar för möjligheter för väljare att utan taktiska sidoblickar rösta såsom de allrahelst vill. Väljarna slipper taktiserande och funderingar om de egentligen bör rösta på sitt näst bästa parti för att stödja Alliansen. De som egentligen gillar de minsta bäst slipper oroa sig för att deras röster är bortkastade. På detta sätt räknas allas röster, vilket stärker den demokratiska legitimiteten hos valprocessen.
Regeringsbildningen efter valet i september bör, men behöver inte, underlättas genom ett något mer strukturerat allianssamarbete inför valet. Det är alltid upp till allianspartiernas ledare och riksdagsgrupper att välja alternativ.
Carl B Hamilton
före detta riksdagsledamot (L)