Så minns vi Ulf Stark Han ville skapa in i det sista - Ulf Starks bortgång berör. Han gick rakt in i hjärtat på både barn och vuxna med sina berättelser - SvD Kultur har talat med några som vittnar om hans enorma lyskraft.
- Det var ljuvligt att arbeta med Ulf Stark, säger författaren och illustratören Stina Wirsén. Vi kom att göra flera samarbeten, först och främst med pjäsen "Systern från havet" som gjordes som barnteaterföreställning på Kulturhuset Stadsteatern men som sedan också blev en bok - då när flyktingströmmen blev så stor.
- Ulf var alltid ljus, våra möten alltid lustfyllda och roliga. Jag kom att lära mig otroligt mycket genom att arbeta med honom, han fick mig att skapa dockor för teaterscenen - exempelvis. Han var fylld av en mycket stark konstnärlig integritet. Han var unik - det är så svårt att förstå att han är borta.
- Utöver våra samarbetsprojekt tycker jag väldigt mycket om boken "Jaguaren" - illustrerad av Ann Höglund - som handlar om pojken Elmer som förvandlas just till jaguar en kväll. Det är en helt suverän bok eftersom den är så genialt knäpp, fylld av underbara nödrim. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka på "Min syster är en ängel" där han skildrar döden så ljust och med en så fin humor. En fin tröstebok just nu.
Lina Kalmteg, litteraturkritiker i SvD som har intervjuat Ulf Stark ett par gånger.
- För mig var han oerhört viktig, särskilt i slukaråldern med böcker som "Karlavagnen", "Låt isbjörnarna dansa" och "Dårfinkar och dönickar". Att få intervjua honom var större än att träffa många andra författarstjärnor, att få komma hem till honom på Lidingö och få del av hans universum.
- Jag tror det framför allt är i min generation, 70-talisterna, som det betydde mycket att möta till exempel Simone/Simon i "Dårfinkar och dönickar" som blev tv-serie. Ulf Stark var tidig med normkritik, även om han kanske inte skulle ha kallat det så själv. Det var befriande med en så queer berättelse.
Döden är också ett tema Lina Kalmteg lyfter fram i Ulf Starks berättelser.
- Han skrev om det med både humor och allvar och använde sig själv. Det är ingen slump att filmatiseringen av "Kan du vissla Johanna?" har blivit en julaftonsklassiker i tv. Hans humor och allvar märktes också när man träffade honom. Han var en sant kreativ person, man kunde nästa se hur idéerna hoppade ur hans stora, vita, yviga hår. Han hann nog inte skriva alla böcker han hade velat skriva.
- När han debuterade som poet talade vi också om begriplighet - att man inte måste begripa allt. Han brydde sig också om barnlitteraturens status och utveckling, gav sig in i debatter och stod upp för den. Och han är översatt till minst 30 språk.
Åsa Warnqvist, forskningsledare på Svenska barnboksinstitutet:
- Vi är tagna här. Ulf Stark var verksam som författare i mer än 50 år och kom med sin första barnbok 1953 så han har verkligen satt prägel på svensk barn- och ungdomslitteratur. Han var oerhört produktiv och hade stor bredd i sitt författarskap. Han arbetade också med olika bilderbokskonstnärer i sina böcker, som Sara Lundberg, Anna Höglund, Linda Bodestam och Stina Wirsén, så även i det avseendet är han i framkant.
Åsa Warnqvist talar också om att Ulf Stark hade en blick för stil och språk.
- Han hade ett tilltal som går rakt i hjärtat på barn, unga och äldre. Och han har alltid värnat om allvaret, de existentiella frågorna, som han tog på stort allvar men samtidigt skrev om med humor och glimten i ögat. Han hade sådan fingertoppskänsla för språket och formuleringarna. Det märktes inte minst när han läste högt själv, det landade i honom som person.
Bland alla böcker nämner Åsa Warnqvist en favorit, som handlar om döden: "En stjärna vid namn Ajax".
- Den handlar om en pojkes liv tillsammans med sin hund och om förlusten av hunden. Den går direkt in i hjärtat. Ofta plockar Ulf Stark upp ämnen som många andra barnboksförfattare skriver om, men eftersom det sker på just Ulf Starks sätt så blir det helt rätt - alla bitarna hamnar där de ska. Han är en verkligt stor berättare, och hans berättelser har ju därför också lämpat sig väl för andra medier, som film.
Det som blir Ulf Starks sista bok kommer i höst. Den handlar om att bli vän med natten.
- Det är en vacker symbolik i det. Jag tror att han var vän med döden.
Erik Titusson är förlagschef och förläggare på Lilla Piratförlaget där många av Ulf Starks böcker har getts ut. Erik Titusson säger att det är svårt att överblicka vad Ulf Stark har betytt för barn- och ungdomslitteraturen.
- Han har betytt så otroligt mycket. Inte bara i Sverige. Nyligen fick jag ett samtal från ett koreanskt förlag som vill ge ut "En liten bok om kärlek", och det är en bok som utspelar sig i Sverige på 40-talet. Hur kan en sån bok nå och beröra läsare i Korea? Det säger något om hans författarskap. Ulfs författarskap är så brett. Han revolutionerade ungdomslitteraturen med Dårfinkar & dönickar, men han skrev också barnlyrik och samarbetade med de största bilderboksskaparna. Få författare berör så många - och under så lång tid.
Erik Titusson träffade Ulf Stark i söndags och gick igenom provtrycket för hans nya bok som kommer i höst.
- Jag är väldigt glad att jag fick träffa honom i söndags. Han var närvarande, ville skapa in i det sista och hade kvar sin unika humor. I höst kommer hans bok "En natt vill Nalle vara stor" som handlar om en nalle som tror att han vill vara stor och sova själv. Men när natten faller ångrar han sig och vill sova med pojken. Det är en bok om gemenskap över generationsgränser, ett ämne som Ulf ofta behandlade i sina böcker. Han hade en enastående förmåga att beskriva mänskliga relationer och de stora känslorna, på ett ömsint sätt, utan att bli sentimental. Just därför träffar hans böcker oss rakt i hjärtat.
Berit Gullberg, förlagschef på Colombine teaterförlag, beskriver "dramatikern" Ulf Stark. Flera av Ulf Starks barn- och ungdomsböcker var uppskattade på teaterscener över hela Europa.
"Ulf Stark var en av förlagets mest spelade och säkert mest älskade författare. Han skrev för barnet i de vuxna och det vuxna i barnet. Hans änglahår stod alltmer som en gloria kring hans huvud och när han blev litet äldre började han se mer och mer ut som en rysk dirigent.
Hans språk var rent, lekfullt och dynamiskt. Och alltid fyllt av humor. Han var poet och samhällsskildrare. Hans ömsinthet för oss människobarn visade sig kanske som allra starkast i Kan du vissla Johanna? jultelevisionens säkraste lyckogråt. Han skrev om Diktatorer och Dårfinckar, om Dönickar och Jaguarer. Hans författarnamn hade internationell räckvidd.
Senast såg vi Kannst du pfeiffen Johanna? på Deutsches Oper i Berlin. Han skulle ha rest på en författarresa till Ryssland där man väntade honom med stor spänning. Där kommer man spela Johanna i St Petersburg och Moskva. I sommar kan man se Ulfs version av Shakespeares "En vintersaga på Romateatern" på Gotland och Boulevardteatern gästspelar med Diktatorn. Stockholms stadsteater kommer ta upp Systern från havet igen, en gripande berättelse om ett finskt flyktingbarn.
En gång skrev Ulf till mej: ’Jag var på teater igår. Och grät fast jag skrattade också. Och kände överallt i kroppen vilken fantastisk makt teatern har att återuppväcka de döda, ge röst åt de stumma, sätta kött och oväntad sprätt på gamla ben, förbinda det gamla med det nya, konfrontera oss med födelse, pina, kärlek, längtan, klassmotsättningar, hat och sjösjuka. ’"