Som världen ser ut i dag måste vi sätta gränser - Om de asylsökande som är här får stanna bara för att de är här, så blir det en ännu större anledning för andra att komma hit. Det skriver debattören Helena Rivière i en replik till Juluppropet.
Kyrkoledarna och Sveriges kristna råd vill backa bandet med sitt Julupprop för en human migrationspolitik. Human då. Inhuman nu. "Den så kallade tillfälliga lagen har lett till onödigt obarmhärtiga situationer", säger ärkebiskop Antje Jackelén.
Ja, den tillfälliga lagen och alla lagar som styr migrationen är obarmhärtiga, och likafullt måste vi se världen för vad den är. De svåra målkonflikterna mellan att vilja och kunna är verkliga. Hur vi än gör så gör vi fel.
Kyrkoledarna engagerar sig för enskilda människoöden som de möter i sin yrkesroll. Vad de säger är ungefär följande:
- De som redan är här kan väl få ta hit de sina även om deras uppehållstillstånd är tillfälliga. Det är dem vi ser. De andra ser vi inte. Vi lider verkligen med dem som är här och lever i ovisshet och längtan efter sina nära och kära. Vår roll som själasörjare och hjälpare i gränssnittet till det civila samhället behöver andra lagar som inte är så "byråkratiska" utan som bättre svarar mot en allmänmänsklig vilja att lindra nöd.
Ja, utsattheten hos varje asylsökande påverkar vår sinnesfrid. Men asylpolitiken har ett större ansvar. Om de som är här får stanna bara för att de är här så blir det ju än större anledning för andra att komma hit för att få del av vår ordnade tillvaro. De facto-undantag skulle i praktiken innebära en stående invitation: - Välkomna till landet som inte har hjärta att säga nej.
Så tuff och hård är verkligheten att vi måste begränsa rätten till fri familjeåterförening trots att vi bekänner oss till mänskliga rättigheter. Vi har sett konsekvenserna av att avvika från resten av Europa. Så kan det inte vara. Det går inte att förändra det svenska samhället så snabbt att vi kan absorbera alla som vill komma hit. Det vet vi. Det lärde vi oss förra året.
Har kyrkoledarna något svar på frågan varför det kom så många "barn" från Afghanistan förra året? Av de totalt 35 000 ensamkommande var 23 000 afghaner - en hel folkvandring - och 80 procent var i 17-18-årsåldern. De valde Sverige som det mest generösa landet och nu har vi gjort dem besvikna. Vi tänkte väl inte på att ryktet om vår enastående barnavänlighet skulle fara jorden runt och verka magnetiskt på så många människor. Alla får inte stanna. Är vi inhumana då? Vi får nog vänja oss vid att se på afghaner med utvisningsbeslut som de unga män de är, som får slå sig fram på egen hand i världen på samma sätt som deras landsmän därhemma.
Kyrkoledarna är inte politiker men vet i teorin vad handlar om. Det politiska ansvaret omfattar hela landets väl och ve. Politikernas ansvar är att bevara Sverige som rättsstat och som ett av världens bästa länder att leva i. Riksdagens ansvar är att föra en flyktingpolitik som tar hänsyn till vad som är möjligt för oss. Det ansvaret betalas med reda pengar. Pengar in, pengar ut. Totala resurser. Det är inte känslokyla. Det är ekonomi.
Redan nästa år står vi inför ganska dramatiska skattehöjningar i kommuner och landsting. Där diskuteras inte humana värderingar särskilt frekvent eftersom de som är direkt involverade i integrationsprocessen har fullt upp med verkligheten. Det de talar om är den tvära folkökningen som gör det trångt i skolor, på sjukhus, i vården och på bostadsmarknaden. Det är frågor som måste lösas politiskt för att inte orsaka folkligt missnöje och uppror. Ingen kan vara blind för att motståndet mot den tidigare migrationspolitiken har ökat. Politiken måste ha människor med sig.
Men krisinsikten är på väg att försvinna som om flyktingproblemet skulle vara över. Det är fel. Det är långt ifrån över. Teoretiskt har befolkningen i halva Mellanöstern asylskäl. Befolkningen växer snabbt i länderna i Sahelområdet söder om Sahara. Nigeria har snart fler invånare än USA. Det går ett band av terror från Mali och västerut över Afrikas horn och långt bort över arabvärlden. Det är många konfliktländer, många möjliga asylsökande vilkas asylskäl vi är skyldiga att pröva, och det kommer att ta år och åter år. Under tiden är vi skyldiga att ge dem bostad och försörjning.
Sveriges kristna råd med ärkebiskopen i spetsen oroar sig för bristen på empati i asylpolitiken. Men den kristna övertygelsen måste lyfta sig till systemnivå för att ha någon relevans. Ärkebiskopen borde verka för ett statusskifte. Att få krigsflyktingarna - de så kallade "alternativt skyddsbehövande" - klassade som "flyktingar" med flyktingstatusförklaring vore att hjälpa dem hon helst vill hjälpa . "Flyktingar" får tre års uppehållstillstånd och rätt att återförenas med sina familjer. Det säger sig självt att det inte går att få hit barn och familj om man är "alternativt skyddsbehövande" med bara tretton månaders uppehållstillstånd i taget.
Juluppropet är i praktiken ett upprop för obegränsad invandring trots att företrädarna påstår motsatsen. Att låta sig styras av känslor är vår tids konventionellaste sätt att inte tänka. Som världen ser ut idag måste vi sätta gränser. Vi måste erkänna vår mänskliga maktlöshet.
fri skribent