Starkt, men inte hållbart. Kina firar sjuttio ofria år - Kinas president Xi Jinping slår på stort när folkrepubliken fyller 70 år. Tisdagens firande i Peking har planerats och regisserats in i minsta detalj. En stor militärparad ska gå genom staden och mötas av en skara särskilt utvalda gäster på Himmelska fridens torg. De allra modernaste vapnen, inklusive missiler med kärnvapenkapacitet, ska visas upp till slagord om en "ny era".
Det är tydligt att de kinesiska ledarna vill visa upp landets styrka: ekonomisk, teknologisk militär …
Likväl leder inramningen tankarna till ett visst verk av den regimkritiske, kinesiske konceptkonstnären Ai Weiwei: en ståtlig, modernt färgsatt kinesisk paviljong - på glasfötter.
Lika tydlig som avsikten med det storslagna firandet är kommunistpartiets rädsla för att bygget ska rämna. Inför årsdagen har regimens censur på nätet varit ännu hårdare än vanligt. Oönskade inlägg om landet och kommunistpartiet har tagits bort i en utsträckning som till och med fått chefredaktören för partitrogna Global Times att reagera. Han uttryckte nyligen sitt ogillande i ett inlägg i sociala medier - som sedan raderades.
Strävan efter att styra bilden av Kina stannar dessutom inte vid landets gränser. Via ambassaden i Stockholm har regimen vid upprepade tillfällen gått till hårda angrepp mot enskilda svenska journalister. Senast var det Kurdo Baksi som kallades ovärdig att diskutera demokrati.
Som om Peking hade något intresse av en diskussion kring den frågan.
Hoppet om att Kina, efter alla ekonomiska framsteg, ska börja gå i demokratisk riktning har falnat under Xi Jinping. Den kinesiska yttrandefriheten är inte värd namnet och förföljelsen fortsätter av oliktänkande och minoriteter.
På sistone har hanteringen av de utdragna protesterna i Hongkong påmint om läget. I helgen riktade polisen åter tårgas och gummikulor mot demonstranter som krävde respekt för den tidigare självständiga statens kvarvarande demokrati.
Protesterna är dubbelt problematiska för regimen då den försöker pressa Taiwan att ansluta sig till Fastlandskina enligt samma princip som Hongkong: "ett land, två system". Till råga på allt saktar tillväxten in och exporten sänks av handelskriget med USA.
Därmed inte sagt att Kina saknar framgångar att fira. Landet har under de senaste decennierna gjort en ekonomisk resa med få motsvarigheter. Hundratals miljoner kineser har lyfts ur fattigdom då landet utvecklats till världens näst största ekonomi.
Peking försöker få internationellt inflytande därefter, vilket ställer krav på uppmärksamhet hos demokratiska länder. Ofta anas lika mycket politiska som ekonomiska syften när kinesiska storbolag med kopplingar till regimen gör strategiska uppköp av alltifrån infrastruktur till teknikbolag. Därtill kommer risken för dataövervakning från Kina när kinesisk teknik byggs in i känsliga system.
Och vem tror att det enbart är av hänsyn till turismen som Kinas Stockholmsambassadör vill se krafttag efter en påstådd brottsvåg mot kinesiska turister i Sverige?
Kinakännaren Jojje Olsson påminner i Expressen om bakgrunden:
I Serbien patrullerar kinesisk polis med hänvisning till de turistande landsmännens säkerhet. Så var det även i Frankrike fram till i somras, men samarbetet avbröts sedan Kina kidnappat Interpols ordförande som var bosatt i Lyon. Hans fru, som fått asyl i Frankrike, ansågs inte gå säker med kinesisk polis kvar i landet.
Trots Kinas ofantliga utveckling sedan 1949 har regimen alltjämt en människosyn med rötterna hos folkrepublikens grundare Mao Zedong. Och bristen på demokrati och mänskliga rättigheter gör den väldiga ekonomin till en koloss på glasfötter.