Steijer målar upp en falsk undergångsstämning - Den felaktiga beskrivningen av Arbetsförmedlingen som Siri Steijer målar upp är en skymf mot det arbete som tusentals arbetsförmedlare utför runt om i landet. Det leder också tanken fel om vad som är de verkliga utmaningarna på arbetsmarknaden, skriver Annika Sundén, Arbetsförmedlingen, i en replik.
Den svenska ekonomin och arbetsmarknaden har en urstark ställning. Under de senaste fem åren har det skapats 320 000 nya jobb. Jobben fortsätter att växa. Under 2018 och 2019 ökar sysselsättningen med sammanlagt 145 000 personer. Det ger en sysselsättningsgrad på över 79 procent, vilket innebär att 79 av 100 personer i befolkningen mellan 16 och 64 år har ett arbete. Det är den klart högsta sysselsättningsgraden inom hela EU.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sysselsättningsgraden ökar både bland inrikes och utrikes födda. Under 2018-2019 väntas omkring sju av tio jobb gå till utrikesfödda, där huvuddelen av den lediga arbetskraften finns.
Konjunkturen och jobbtillväxten är naturligtvis den allra viktigaste förklaringen till denna positiva utveckling.
En annan viktig pusselbit är subventionerade anställningar, inte minst extratjänsterna som har varit en stor framgång för dem långt ifrån arbetsmarknaden att få fäste.
En tredje pusselbit är den reformering som Arbetsförmedlingen startade för snart fyra år sedan. Vi är idag en effektivare myndighet, vi har fler och mer kvalitativa kontakter med arbetsgivarna och vi är bättre på att samverka, inte minst med kommunerna. Allt detta har lett till att vi har förbättrat våra resultat avsevärt.
Ett område där förbättringarna syns tydligt är inom etableringen av nyanlända. Under 2014 och 2015 tog Sverige emot rekordmånga asylsökande, närmare 250 000 personer. Detta skapade en befogad oro. Förutsägelser om systemkollaps var inte helt ovanliga. Skulle vi klara av att hantera etableringen av de nyanlända på arbetsmarknaden, som är en förutsättning för integration?
Med facit i hand har farhågorna inte besannats. Vi klarar etableringen avsevärt bättre än vad många trodde. Andelen personer som gick till arbete eller studier 90 dagar efter etableringsprogrammet blev 33,7 procent år 2017, därefter har resultaten successivt ökat. Hittills under 2018 har motsvarande siffrorna inte vid en enda månad understigit 40 procent. Och under både juni och juli blev resultaten 46 procent.
SCB konstaterar i sina analyser att den genomsnittliga tiden det tar för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden har halverats sedan 2007.
Inget spår av denna ljusa bild syns dock i Timbro-medarbetaren Siri Steijers debattartikel, 17/8. I den alternativa verklighet som hon utmejslar med bombastiska åsikter och kategoriska påståenden råder närmast undergångsstämning. Bilden som träder fram är en arbetsmarknad som står vid randen av en katastrof. Och allt är Arbetsförmedlingens fel. Hennes enkla recept är föga förvånande ett alexanderhugg med välbekant snitt - lägg ner Arbetsförmedlingen!
Steijers verklighetsfrämmande, kategoriska trossatser är inte bara en skymf mot det arbete som tusentals arbetsförmedlare utför runt om i landet, det leder också tanken fel om vad som är utmaningarna på arbetsmarknaden.
Konsekvensen av den långvariga jobbtillväxten är att det har uppstått en allvarlig brist på utbildad arbetskraft. Flera mått i våra analyser pekar entydigt mot att rekryteringsläget blivit svårare för arbetsgivare i alltfler branscher.
Samtidigt som bristen på utbildad arbetskraft stiger, ökar antalet arbetslösa som inte är direkt matchningsbara. Särskilt märkbart är skiftet mot ett allt tydligare inslag av arbetslösa som saknar gymnasieutbildning, som idag är vattendelaren på den svenska arbetsmarknaden. Vid inledningen av 2008 saknade 67 000 inskrivna arbetslösa en gymnasieutbildning. Motsvarande siffra idag är 129 000.
En annan aspekt är att idag består närmare hälften av de arbetslösa av personer som är födda utanför Europa, många med förhållandevis korta vistelsetider i Sverige och sannolikt ännu svagt utvecklade färdigheter i det svenska språket. För tio år sedan var motsvarande andel omkring 17 procent.
När Arbetsförmedlingen ibland slarvigt och slentrianmässigt beskylls för att misslyckas med sitt matchningsuppdrag, är det tyvärr den här stora bilden som kritikerna ofta väljer att bortse ifrån - bristen på utbildad arbetskraft och den nuvarande sammansättningen av arbetslösa.
Den krassa verkligheten är att det råder en missmatch på arbetsmarknaden som inte kan åtgärdas enbart genom bättre matchning eller fler privata aktörer, som det ibland förenklat föreställs. Visst kan matchningen alltid förbättras, men det krävs helt andra åtgärder om vi på allvar ska råda bot på kompetensbristen.
Adekvata arbetsmarknadsutbildningar och reguljär utbildning är självklart den viktigaste insatsen. Vi har idag bättre förutsättningar för att få de sökande att gå vidare till studier. Matchning till rätt utbildning som leder till jobb kommer att vara den alltmer dominerande frågan framöver för att klara den framtida kompetensförsörjningen.
Utan någon som helst nyansering och saklig analys av utmaningarna, är Timbro-medarbetaren Steijer emellertid säker på sin sak: Skrota Arbetsförmedlingen redan i höst - underförstått privatisera verksamhet så blir allt bättre och dessutom billigare för skattebetalarna.
Valet av privat eller offentlig arbetsförmedling är i hög grad en politisk fråga. Men låt mig ändå referera till den liberala tankesmedjan Fores antologi, "Framtidens arbetsmarknad", som presenterades i juni månad i år.
Nationalekonomen Bruno Crépon, en av Europas ledande forskare när det gäller privata aktörer inom arbetsförmedling skriver följande i antologin:
"När det gäller återkomst till anställning tycks den privata sektorn inte göra ett bättre jobb än den offentliga sektorn och ibland är resultatet signifikativt sämre. " Crépon konstaterar också att användandet av privata aktörer i regel inte leder till några besparingar. Tvärtom kan det ge högre kostnader för såväl programverksamheten som för ersättning till arbetslösa.
Även en av Sveriges mest ansedda nationalekonomer, Lars Calmfors, som är en av redaktörerna för Fores antologin, varnar för att det vore ytterst riskabelt att i ett slag genomföra en radikal privatiseringsreform av Arbetsförmedlingen. I sina reflexioner skriver han: "Faran är stor att det blir ytterligare ett exempel på de ständiga förändringar som tycks karakterisera arbetsmarknadspolitiken utan att för den skull resultatet verkar bli generellt bättre. "
Annika Sundén
analyschef, Arbetsförmedlingen