Svenskarna inser inte vilka upplåsta chauvinister de är - Lider svenskar av lågt nationellt självförtroende? Och är detta dåligt för integrationen? Svaren är ja, om man får tro författaren och rabbinen Dan Korns tankeväckande bok "Kalle Anka på kräftskiva".
Argumentationen bedrivs genom en eftertänksam men delvis spretig resa genom alltifrån svensk idé- och kulturhistoria, liberalismens idérötter, antropologi, hjärnforskning och ett mycket underhållande kapitel om Erasmus av Rotterdams bok om uppfostran från 1530, där svensken bland annat får lära sig att vill man spy, då får man gå avsides.
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Den personliga och läsvänlig tonen sätts tidigt i boken när etnisk nationalism jämförs med oförmågan att hålla inne en fis. Bokens bredd gör dock att den ibland förlorar på djupet. Till exempel ägnas ett kapitel åt den amerikanske forskaren Robert D Putnams tes om att etnisk mångfald är dåligt för tillit, dessvärre utan att citera någon av de otal studier som ifrågasatt Putnams resultat.
Det är också oklart vad som menas med nationellt självförtroende. I internationella undersökningar är en överväldigande majoritet svenskar stolta över sin nation, men Korn fokuserar mer på sin tolkning av samhällsdebatten. Han pekar till exempel på faran i att helgonförklara flyktingar. Ett exempel på detta skulle kunna vara då en 18-årig man, som sökt asyl i Sverige, sexuellt ofredade en 14-årig flicka på ett konfirmationsläger men ändå framställdes som ett offer av den berörda församlingen. Om alla ska behandlas lika måste vi inse att den som flyr också kan vara en syndare.
Men är det verkligen gott nationellt självförtroende som behövs för att behandla andra som människor och inte som helgon? Enligt Korn ligger problematiken i synen på Sverige som en moralisk stormakt, vilken han i ett väldigt intressant avsnitt härleder från tanken om "storsvenskheten". Inspirerad av Ellen Keys kritik av en falsk svensk blygsamhet skräder Korn inte orden. Han menar att nutidens moraliska stormaktssvenskar inte "inser själva vilka upplåsta nationalistiska chauvinister de är" när de försöker få andra länder att bli mer svenska. Samtidigt förnekas den svenska kulturen inom landet och många vägrar att se företeelser som hedersvåld som kulturellt specifika.
Korn är benhård med att det finns en svensk kultur. Idén att nationen är en "föreställd gemenskap" innebär inte att nationen är mindre verklig. Inte heller gör det faktum att svenska traditioner alltid härstammar någonstans ifrån dem mindre svenska.
Samtidigt är boken lite orättvis mot dem som gärna poängterar kulturens föränderlighet. Inom nationalistforskning talas det om "nationsfrysning" när människor uppfattar sin egen nation som oföränderlig, vilket skapar en mycket exkluderande kultur gentemot invandrare. Att vara medveten om sin egen särart är viktigt i mötet med "den andre", men det är även insikten att ens särart är motsägelsefull och internt heterogen.
För att känna stolthet över en kultur krävs att man i viss mån bortser från skillnader och framställer sin (och andras) kultur som överdrivet homogen. Detta kan spä på stereotyper och fördomar. Denna fara är naturligtvis störst om man med hjälp av statens makt försöker öka det nationella självförtroendet, en fråga som Korn i huvudsak undviker, men som är högst relevant med tanke på till exempel Moderaternas förslag om att stärka medborgarskapet.
Forskning visar att i de flesta länder blir människor mer exkluderande gentemot invandrare när deras nationella identitet stärks. Undantaget är Kanada, och förklaringen som brukar ges är att den kanadensiska nationalismen har en stark betoning på mångkultur. Det viktigaste är således vad man är stolt över, inte självförtroendet i sig. Den utbredda brittiska stoltheten över imperiet, som torde ha varit en bidragande faktor till brexit, lär till exempel vara föga välkomnande för invandrare från de forna kolonierna.
Huruvida ett gott nationellt självförtroende är bra eller dåligt för integration beror således på varför vi känner oss stolta över vår kulturhistoria, i vilken mån vi är öppna för förändring och till vilken grad vi måste göra våld på interna skillnader för att kunna föreställa oss en svensk nation.
Fil dr Clara Sandelind forskar i nationalism och migration vid Sheffield University