Tiggaren gav bort sitt skosnöre för att hjälpa Linnéa - Linnéa Johansson, 31, hade problem när hon skulle hämta ut paket på posten. Då erbjöd tiggaren henne sin hjälp.
- Han offrade något som var betydelsefullt för honom, säger hon.
I tisdags cyklade 31-åriga Linnéa Johansson till posten i norska Trondheim där hon bor för att hämta ut två paket. Utanför en butik satt som vanligt en äldre tiggande man och hälsade. När hon hade problem att få fast paketen på pakethållaren kollade han på henne, reste sig och gick fram och började dra i pakethållarens rem. Plötsligt böjde han sig ned och knöt upp sitt högra skosnöre som han använde till att förlänga remen.
- Jag sa att det inte behövdes och att vi kunde hitta något annat men för honom var det en självklarhet att hjälpa mig. Det är sådant man bara gör för sina barn annars, jag blev jätterörd över hans handling, säger hon och fortsätter:
- Han offrade något som var betydelsefullt för honom. Det var slitna skor han hade.
Linnéa tackade så mycket och cyklade hem med paketen. Hon begav sig sedan tillbaka i hopp om att han skulle vara kvar så att hon kunde ge tillbaka skosnöret - och där satt han på samma plats. Hon böjde sig ned för att snöra hans sko.
- När jag tittade på honom såg jag hur rörd han var. Det slutade med att vi båda grät. Han blev glad och jag var glad, det var så stort.
Hög på upplevelsen och mötet skrev hon om deras möte på sin Facebooksida.
"Det var ett av mitt livs rikaste ögonblick och det var ingen slump att det bjöds mig av en människa klädd i trasiga kläder. Det är sann rikedom att vara en medmänniska. Lätt att glömma i ett av världens rikaste land hur jävla fattiga vi är på insidan. Han däremot, ägde kanske två skosnören och gav mig ett av det utan att tveka", skriver hon i inlägget som även Nyheter24 har uppmärksammat.
- Jag kände att det är ett så hårt klimat nu. Generellt mot tiggare och flyktingar överlag. Man glömmer lätt att alla är individer och människor när man drar alla över en kam. Vi får aldrig ett tillfälle att möta och prata med varandra, vi måste ta kontakt.
Enligt Linnéa var tiggaren den enda av alla runt omkring som erbjöd henne hjälp.
- Han hade bara kunnat sitta där och skitit i mig. Och inte en enda gång erbjöd han om pengar, det var inga baktankar alls. Det var en så himla vacker stund, säger hon och fortsätter:
- Jag funderar på att köpa vinterskor till honom.