Till praktik och jobb. Med språng! - Glada nyheter om nyanländas intåg på arbetsmarknaden hörs inte varje dag. Desto större skäl att se närmare på Jobbsprånget.
Bakom detta praktikprogram står IVA, Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien. För de satsade miljonerna svarar regeringen och Wallenbergstiftelserna.
Grunderna är rätt enkla. IVA matchar nyanlända akademiker med arbetsgivarnas behov av kompetens hos ingenjörer, arkitekter, naturvetare och ekonomer. Praktikspråket är engelska. Valideringen av utbildningen sköts ute på företagen.
En kort förberedande process, sedan fyra månaders praktik. Totalt fem månader. Därefter anställning. Enkelt. Individanpassat. Inget onödigt krångel. Och det bästa i kråksången är resultatet. Ofta upprepas uppgiften att det tar åtta, nio år innan hälften av en årskull flyktingar har kommit i jobb i Sverige. Inte så i detta fall.
En av Jobbsprångets nyanlända akademiker är Mohamad Basel Hijazi från Syrien som praktiserade på Baxter i Lund och sedan fick jobb på ett annat företag. Han är inte ensam.
"Praktik fungerar! Och som ett positivt resultat av praktiken visar vår interna undersökning att sju av tio gick vidare till arbete efter sin praktik", sade verksamhetsansvariga Alexandra Ridderstad i Jobbsprångets pressmeddelande häromdagen.
Facit är lysande. Självfallet. Ingen bör dock frestas att tro att alla arbetssökande har samma förutsättningar att bli anställningsbara.
Engelsktalande akademiker med examina är en sak. Många andra nyanlända har bristfällig utbildning, i den mån de har utbildning. Somliga är funktionella analfabeter och behöver först gedigen skolning i både sitt modersmål och svenska.
Skillnaderna till trots, det verkar finnas en hel del som riksdag och regering redan har snappat upp från Jobbsprånget.
Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) rensar som bäst i snårskogen av stödåtgärder och subventionerade anställningar. Den 1 maj i år blir fem stödformer en - då införs introduktionsjobb. De riktar sig till långtidsarbetslösa och nyanlända. Arbete och utbildning ska kunna kombineras och utgå från individens behov.
Tanken verkar klok, även här. Enkelt. Individanpassat. Inget onödigt krångel.
Parallellt förhandlar fack och arbetsgivare om att få igång så kallade etableringsjobb. De ska löpa på två år, på heltid, inkludera utbildning och normalt leda till en anställning. Arbetsgivaren ska betala 8 000 kronor i månaden och staten fyller på upp till miniminivån i kollektivavtalet.
Det är positivt att parterna har nått så här långt, även om de inte är i mål än. Att företag utan kollektivavtal stängs ute är olyckligt, men det bör kunna ändras. För idén med etableringsjobb är även den värd att satsa på.
Det behövs fler enkla jobb, inte minst via rutavdrag.