Tomtar, ufon och toleransens gräns i jul - NEW YORK | På julafton dyker vi med förtjusning ner i myt, tradition och vårt gemensamma religiösa arv. Till och med Tomten är en accepterad lögn. Men under resten av året är forskning, vetenskap och logik viktigare - ofta kopplat till en misstro mot dem som håller myt och tradition högre.
Inne på USA:s försvarshögkvarter Pentagon i Virginia är det alltid lite spännande, i allt från att de har en egen hårfrisering (väldigt kortklippt erbjuds till specialpris) till att man kan gå runt hela den femkantiga byggnaden på samma våning och till slut komma tillbaka till punkten där man började.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De gånger jag varit där brukar jag i hemlighet fundera över vilka märkligheter som egentligen pågår i de syrefattiga lokalerna med grå vadderade skärmar uppsatta mellan kontorsplatserna.
Inte ens jag med min lättrörliga hjärna kunde dock fantisera ihop att ett antal anställda på försvarsmakten faktiskt länge satt på plan fem och spanade efter flygande tefat och utomjordingar.
Men självklart gjorde de det - alldeles nyss, och på högsta allvar.
Mellan 2007 och 2012 finansierade kongressen ett hemligt kontor inne på Pentagon vars namn i problematisk översättning lyder "avancerad-luftfarkost-hot-identifikations-programmet".
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
Programmet skapades och finansierades av politiker som själva benhårt tror på liv i rymden och något bortom oss själva. Det finns fortfarande kvar i någon form; exakt hur är förstås hemligt.
Och vilka skulle spana på hot från yttre rymden om inte USA? Agent Mueller hade inte fel i alla fall.
Kanske är det till och med något lite härligt över att de fortfarande håller på; att de håller koll på vad som finns där ute. Tidigare fanns ju ett välkänt UFO-program som inleddes på femtiotalet och varade i över tjugo år. Det lades till slut ner med den officiella motiveringen att det inte längre kunde motiveras vetenskapligt.
Nyheten om att hundratals skattemiljoner använts till Pentagons UFO-program motas kanske med godmodig foliehattshumor. Men Trumps anti-vetenskapliga omgörningar av statliga myndigheter väcker istället förskräckelse, både i USA och utomlands.
Det kanske verkar rimligt, att all statlig verksamhet och forskning ska byggas på vetenskaplig grund. För en svensk förefaller det rentav självklart.
Men om det är något vi påmints om under året som gått, och sedan Trump blev president, är att alla faktiskt inte vill ha det så.
Det senaste gäller den amerikanska sjukvårds- och smittskyddsmyndighteten CDC. Där fick de anställda i veckan veta att vissa ord inte längre ska användas i officiell kommunikation, eftersom de numera inte är i linje med ledningens värderingar.
Istället ska exempelvis rekommendationer till allmänheten när det gäller sjukvård och hälsa hänföras till vad som är "önskvärt" och "i enlighet med gemensamma värderingar. " Det vill säga de gemensamma värderingar som delas av den rådande politiska makten.
Men en av de svåraste sakerna i att förstå och acceptera med USA har alltid varit att det sällan råder konsensus mellan de politiska blocken om något alls, och vad som anses bevisat inte alltid gäller för alla.
Kanske är första steget mot att förstå USA, och resten av världen utanför Sverige, att de flesta andra människor faktiskt inte har logik, vetenskap och bevis som högsta religion.
Forskning och vetenskap kan ju dessvärre inte heller ge alltid ge absoluta svar och avgöranden.
När en människa börjar existera är till exempel i nuläget ett avgörande som ändras hela tiden, liksom lagar och regler när en abort får ske. Samma sak för vem som får gifta sig, vad en könsidentitet är, hur många olika som finns, och hur de bestäms.
Frågor som var gränsen går mellan barn och vuxen, och vad det innebär, är också bestämda av oss själva - ibland gemensamt och demokratiskt; andra gånger inte. Vilka rättigheter barn ska ha, liksom vad som anses vara mänskliga rättigheter, vem som räknas som medborgare, och vem som ska få asyl i ett annat land är inte heller allmänt och universellt godtaget.
Dessutom finns många undantag som baseras på religion, tradition och övertygelse.
Prova att fråga en judisk eller muslimsk person varför omskärelse av spädbarn är nödvändigt. Eller en antroposof om varför barn inte ska vaccineras. Eller vegetarianer om de inte kan äta en hamburgare.
Som svar kommer inte sådant som är baserade på gängse forskning och vetenskap såsom vi tror oss känna de begreppen - utan på något annat, som värderas högre.
Där är avgöranden gjorda i upplevd kommunikation med Gud, eller baserat på tradition eller tro. De kan se helt olika ut beroende på var i världen det är.
Gemensamt är att inget är helt förutbestämt och givet på någon plats, och hur bekvämt det än kan kännas att hänvisa till en högre auktoritet eller någon form av logik som grund så är det svåra och krångliga avgöranden som ofta ger upphov till etiska konflikter.
Det jag reflekterar över på julafton är hur svårt det är att inte känna sig lite förmer och bättre än de som inte är lika sekulära, och förlitar sig på samma förträffliga internetkällor som jag, när jag ska övertyga om något.
Hur lätt det är att bara se ned på andras leverne och övertygelser, med hänvisning till vad som är sant och relevant enligt mig själv. Att det som är viktigt och självklart för mig är helt irrelevant för andra, och tvärtom.
Så tror du på tomten, Ufon, eller något annat som inte är helt klarlagt och slutgiltigt bevisat och rationellt? Den som inte gör det måste oavsett lära sig att leva tillsammans med väldigt många människor som faktiskt gör det.
Hur nu det ska gå, för mig och alla andra som tycker att jag vet bäst själv, och har den perfekt utvecklade sekulära inställningen till myt, religion och tradition - där jag plockar det som passar mig och avfärdar allt annat som ologiskt och irrationellt. Och fel.
God Jul, kära läsare.