Trump gör dem mer nervösa än diktatorn i norr - NEW YORK När Nordkoreas och USA:s ledare börjar låta precis likadant sätter det världen på helspänn av oro inför krig. Men Trump lär snart få krypa tillbaka till en mer traditionell attityd till Nordkorea, där sanktioner i bästa fall kan pressa fram mer insyn och kontroll av deras kärnvapen.
Trump börjar bli "extremt enerverande". Den åsikten har ju många uttryckt lite till mans det senaste halvåret. Men nu är det Nordkorea som säger det, i ett officiellt uttalande från militären. Landet, som diplomater - eller vem som helst - allra minst vill irritera i onödan.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Men inte Donald Trump, som vid det här laget har konstaterats vara lika humörstyrd som president som han var som affärsman i fastighetsbranschen.
Att USA:s president uttrycker sin avsky för journalister och FBI-agenter har de flesta vant sig vid. Men nu sa han att hot från Nordkorea skulle mötas med "eld och raseri", och att militären är "laddad och klar". Nordkorea svarade lika katastroffilms-poetiskt att de skulle omsluta en amerikansk militärbas i Stilla Havet med brinnande eld.
Nordkorea styrs av en av världens få riktiga karikatyrer av en diktator, i ett isolerat land med tung militär. Kim Jung Un blev tidigt utvald att efterträda sin far, och det som till stor del tros ha kvalificerat honom som ledare var hans aggressiva beteende, där han fick mer koleriska utbrott än andra barn, och terroriserade sina lugnare syskon. Kim Jong Un beskrivs som oberäknelig och humörstyrd, och beräknas ha låtit avrätta minst 140 medlemmar av landets styre, inklusive sin egen morbror och halvbror. Dessutom är han i full färd med att utveckla kärnvapen och missiler för att skicka dem runt jorden.
Som boende på planeten är det lite svårt att veta hur man ska förhålla sig till detta. Är det som att se samma tv-program om och om igen, med en argsint Trump i huvudrollen - och är man kanske dum som fortsätter titta? Eller är det naivt att tänka att Trump bara pratar på som vanligt, och att det nog löser sig ändå - för plötsligt är det något som verkligen går fruktansvärt fel?
Som att det blir kärnvapenkrig till exempel.
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
Traditionellt har USA:s presidenter uttalat sig relativt försiktigt om Nordkorea , i syfte att lugna ner stämningar, undvika konflikt och försöka visa resten av världen på stabilt ledarskap. För att sedan kunna förhandla. "De använder sig av samma ord", sade en bestört amerikansk diplomat till mig i veckan. "USA:s president, och en helt oberäknelig och farlig diktator i Nordkorea!"
Flera analytiker som har studerat Nordkorea-konflikten länge, säger faktiskt att risken för krig har ökat, även om den inte är överhängande. De som länge har studerat Trump, säger att presidenten menar det han säger, men samtidigt att hans stil som affärsman alltid har varit att uttala hot till höger och vänster, men att sällan uppfylla dem.
Inga krigsfartyg har ändrat riktning runt den koreanska halvön, och inget tyder på att USA planerar ett överraskningsanfall. Vad Nordkorea eventuellt planerar är det dock färre som vet. Men det är redan tillräckligt för att världens finansmarknader ska hoppa till av nervositet, och för att många diplomater och utrikesanalytiker i Washington har ställt in sin semester.
Två av Trumps grå eminenser - försvarsministern och utrikesministern - anstränger sig i vanlig ordning för att tona ner presidentens uttalanden, utan att helt säga emot honom. Presidenten har själv makten att beordra ett anfall, utan att kongressen kan lägga sig i, och den amerikanska militären måste utföra hans order. Vicepresidenten har också påpekat att Trump inte har tvekat att bomba Syrien och Afghanistan utan förvarning.
Ryssland har uppmanat Trump att tona ner sig, och Kina har gjort klart att de motsätter sig ett USA-lett anfall, och kommer att gripa in om det sker. Men också att de inte heller skulle ställa sig på Nordkoreas sida om de anfaller först.
Trump har tidigare gjort klart hur frustrerad han är över att Kina inte går hårdare åt Pyongyang genom att exempelvis stänga av banktransaktioner och transportvägar därifrån. Det ligger inte i Kinas intresse att Pyongyang helt ska kollapsa, de vill hellre ha en stabil regim som granne, och undvika flyktingar därifrån.
Det började ändå ganska bra, för någon vecka sedan, när Kina gick med på fler sanktioner mot Nordkorea i FN. Och däri ligger den långsiktiga lösningen, som inte är perfekt men ändå görbar - en slags variant av förhandlingarna med Iran, där Nordkorea isoleras mindre genom att sanktioner lättas, i utbyte mot att omvärldens får insyn och viss kontroll av kärnvapenprogrammet. Att utveckla fungerande kärnvapen är ju en diktators högsta dröm - det är ju det kanske enda sättet att bli lämnad nästan helt ifred av andra länder.
Ett krig mot Nordkorea skulle göra alldeles för stor skada, även innan de har fullskaliga kärnvapen.
Det största militära hotet är i första hand inte direkt mot USA, utan mot Sydkorea och dess huvudstad Seoul, där 25 miljoner människor bor. Det går inte att evakuera dem på kort varsel, vid ett anfall skulle så många som möjligt istället få söka sig under jord, ner i tunnelbanan och till skyddsrum. USA och Sydkorea anses tillsammans vara militärt överlägsna, men Nordkorea skulle ändå hinna göra enorm skada, och döda hundratusentals människor, innan det besegras. Särskilt om Kina och Japan dras in.
Sydkorea är som en räka mellan två valar, som min vän författaren Suki Kim brukar säga - där USA och Kina försöker bestämma vad som ska hända med dem. Sydkorea är sedan gammalt vana vid att ha en livsfarlig granne som uttalar kärnvapenhot och säger att deras huvudstad ska jämnas med marken. Men en oberäknelig och ilsken amerikansk president är något nytt. Trump gör dem betydligt mer nervösa än diktatorn med det fyrkantiga håret i norr.
De hoppas därför kanske allra mest på att det Trump inte heller den här gången ska tas på allvar, i synnerhet av Kim Jung Un.