Unga jagade brödsmulor och fruktade för sitt liv - Uthungrade spädbarn som skriker av smärta och ligger i samma blöjor i veckor. Nu kommer skakande detaljer om livet i mörka källare i belägrade Ghouta, där människor jagade brödsmulor och fruktade för sista dagen i livet.
Syriska regimens sexåriga belägring var världens längsta i modern tid, enligt en ny rapport - som konstaterar att krigsbrott begicks av båda sidor.
Vettskrämda familjer tog sin tillflykt till källare och jordhålor när regimens bombningar intensifierades mellan februari och april i år. Många av källarna var sammanbundna av handgrävda tunnlar, enligt FN:s nya rapport.
Hundratals människor trängdes i källarhålorna. I en källarlokal trycktes över 2000 desperata människor ihop under en tid. Bombningarna var så massiva att elektriciteten slogs ut och även generatorerna kollapsade.
"Det var ett outhärdligt liv. Jag trodde att varje dag skulle bli den sista i mitt liv", minns en överlevare.
När bombregnen emellanåt lugnade sig rusade människor upp för att få lite frisk luft och starta generatorerna på nytt. Unga män utsågs till "springare" som skyndade upp för att laga solpaneler och fylla vattendunkar med dricksvatten. "I bästa fall lyckades man skaffa lite bröd", berättar en invånare.
Men ofta hann människor knappt upp innan de var tvungna att rusa tillbaka ner i underjorden för att söka skydd under granaterna. Vissa hann inte utan dödades på öppen gata.
Förutom bristen på mat och dricksvatten var det desperat brist på blöjor i underjorden. Spädbarn fick ligga i blöta och nedbajsade blöjor i dagar. De skrek och grät av smärta från svidande sår medan källaren skakades av granatexplosioner. Många grät också av konstant brist på bröstmjölk.
"Stressen från bombandet gjorde att jag inte kunde producera någon bröstmjölk. Mjölken sinade och mitt barn vrålade av hunger", minns en kvinna i Saqba.
I källarna trängdes hundratals främlingar ihop i beckmörkret. Många sökte styrka från varandra i denna aparta gemenskap. Men samtidigt ville man skapa lite avskildhet, så människor hängde upp lakan mellan madrasserna på golvet. Så skapades en sorts absurt privatliv mitt i kriget.
Nästan alla skolor var stängda i det belägrade Ghouta. Vissa försökte starta improviserad undervisning i källare. Men dessa behövdes snart som skyddsrum undan bombregnen.
"Vi startade en kindergarten i en källare, men det omvandlades snabbt till fristad för desperata flyktingar undan granaterna", berättar en överlevare i Saqba.
Vissa människor levde i flera månader under jord, i becksvart mörker och med skriande brist på mat och vatten medan staden smulades sönder ovanför deras huvuden. Hygienen var katastrofal.
"Det fanns inga möjligheter att tvätta sig, bada eller duscha. Människor bytte inte kläder på två månader", minns en invånare i stadsdelen Irbin.
I de få källare som det fanns toaletter kunde man få vänta i timmar på sin tur. Barn som inte kunde hålla sig fick gå före. Men mammor började ge barnen mindre att dricka så att de inte skulle behöva gå på toaletten. I en del källarhålor i Douma fanns inga toaletter alls och människor började använda plastpåsar för att kissa och bajsa.
"Jag grävde ett hål i marken i jordkällaren som mina barn kunde använda som toalett. Ändå fanns närmaste riktiga toalett var sex trappsteg därifrån, men bomberna hindrade oss att gå upp", berättar en kvinna i stadsdelen Saqba.
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
All sjukvård var utslagen i större delen av Ghouta. Läkare i stadsdelen Irbin kastade sig från ena källarhålan till den andra för att undsätta skadade och döende. Emellanåt utförde de operationer med knapphändiga resurser och utan ens smärtlindring eller desinfektionsmedel. I vissa fall stod läkarna hjälplösa och kunde inte rädda liv på människor som i vanliga fall skulle klarat livhanken.
En del sjuka och skadade gick under efter långvarig brist på mat. Särskilt allvarlig blev matbristen efter att regimen splittrat Ghouta i tre delar i mars. I stadsdelen Mesraba hade människor byggt en provisorisk spis där de kokade ris och delade ut till alla familjer. "Vi använde sönderslagna möbler och stolsben som ved", berättar en man. Men efter några veckor fanns inte ens ris. "Det blev också för farligt att elda i källaren eftersom det inte fanns någon ventilation. Då minskade vi maten till bara ett mål om dagen och enbart bröd", berättar en överlevare.
Trots att människor försökte göra källarna så säkra som möjligt räckte det inte i alla lägen mot de massiva bombanfallen. Man höll sig så långt under jord man kunde, och undvek att tända det lilla ljus man hade av rädsla att det skulle locka bombattacker.
Men ändå blev underjorden inte räddningen för vissa. Den 7 mars attackerades en källarlokal nära Jadat ibn Salam, där 35 människor sökte skydd. Klockan var halv sju på morgonen. Sex personer ur samma familj dödades inklusive en tvåårig pojke och ett spädbarn. Minst sju skadades.
"Vi kunde inte evakuera familjens skadade eftersom vi inte fick någon telefonsignal under jord. Under tiden fortsatte bomberna att falla", minns en man som överlevde attacken.