Vad vill regissören säga med flygande flykting? - "Destination Europa" är ett egensinnigt och vackert drama av den ungerske regissören Kornél Mundruczó. När flyktingen Aryan skjuts av gränspolisen dör han inte, utan stiger upp i luften som en ängel.
Det börjar med interiören från en djurtransport av kycklingar bland vilka skräckslagna syriska flyktingar står gömda. Plötsligt stannar bilen och flyktingarna flyr genom en nattlig skog. De kommer till en flod, där det finns båtar som ska ta dem över. De upptäcks, båtarna välter och flyktingarna kastar sig i vattnet. Far och vuxen son skiljs åt. De som kan simma springer så fort de kan när de kommit i land men de flesta fångas in av gränspolisen. Pappan försvinner, vi vet inte vart, medan sonen Aryan (Zsombor Jéger) blir skjuten.
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Det är då filmen tar en helt ny vändning. Med tre stora hål i bröstkorgen börjar Aryan sakta stiga upp i luften medan bloddroppar svävar runt honom. Han flyger. Polisen Lászlo tror inte sina ögon när han ser liket försvinna. Vi möter Aryan på nytt i ett uppsamlingsläger där han söker sin far. I stället träffar han läkaren Stern (Merab Ninidze) som tjänar extra på att ta emot pengar av flyktingarna och sedan låta dem "försvinna" på sjukhuset, alltså låta dem rymma vidare. Även han får se Aryan flyga och bestämmer sig snabbt för att ta hand om pojken/ängeln.
Den ungerske regissören Kornél Mundruczó har gjort sig bemärkt genom sina egensinniga filmer. Hans förra, "Revolten", hade ett hundratal hundar i huvudrollen. Och denna är inte mindre originell.
Det är inte förrän en bra bit in i filmen som vi förstår att vi befunnit oss vid den serbisk-ungerska gränsen och handlingen nu har förflyttats till Budapest där en katt och råtta-lek utbryter. Polisen Lászlo försöker med alla medel hitta rymlingen medan läkaren Stern gör allt för att gömma honom, samtidigt som han tjänar pengar på att visa upp honom för utvalda patienter. Det är lite oklart om Aryan kan hela människor, men han kan definitivt skaka om dem och till och med ge dem en skonsam död.
Pengarna som Stern samlar på sig var från början tänkta att gå till honom och hans älskarinna för ett bättre liv någon annanstans. Nu vill Stern i stället betala tillbaka en "skuld". Men att Aryan skulle få pengarna är det inte tal om "förrän längre fram".
Aryan är oskuldsfull som ett barn och lyder Stern i väntan på att få kontakt med sin pappa. Det är här man börjar undra vad regissören egentligen vill säga. Änglar på film, antingen de är goda eller onda, brukar ju medföra stora förändringar för dem som möter dem. Här förändras ingen i grunden trots att bilderna på den långsamt svävande Aryan är vidunderligt vackra. I en fantastisk scen singlar hans skugga långsamt ned längs en husfasad där vardagslivet går sin gilla gång i de olika våningarna utan att någon lägger märke till honom.
I stället fylls historien ut med visserligen skickligt iscensatta men onödiga terrordåd och biljakter. Flyktingarna försvinner helt ur bilden. De finns bara med som en nattlig bakgrund på gator, tågstationer och i kyffen.
Det bästa man kan säga är att Mundruczó vill tro att mirakel kan inträffa, men då måste vi börja titta uppåt och inte bara ner i vår egen lilla inskränkta tillvaro. Slutet antyder det.