Varför går brexit förhandlingarna så långsamt? - Regeringen i London är frustrerad över att EU:s brexitförhandlare, fransmannen Michel Barnier, bara kallar sina brittiska motparter till förhandlingar en vecka varje månad, och kräver att rådslagen från och med nu hålls non-stop. Det vore väl inte orimligt? SvD:s medarbetare i Bryssel funderar på saken.
Varför pågår inte förhandlingarna mellan britterna och EU hela tiden?
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I motsats till vad många politiker i Storbritannien verkar tro så är inte brexit det absolut enda ämne som diskuteras i Bryssels korridorer och ute i EU-ländernas huvudstäder, även om det såklart är en tung fråga. Angela Merkel har till exempel ett val att vinna. Italien oroar sig för nya flyktingströmmar. Grekland har fortfarande svajig ekonomi och i Polen försöker regeringen inte bara reformera hela rättsväsendet utan måste också bråka med EU-kommissionen om varje steg. Sverige har full upp med försvarsdebatter och transportstyrelseskandalen och i Madrid oroar sig regeringen för att Katalonien ska utropa självständighet.
EU-länderna ska också tillsammans diskutera sådant som förbindelserna med Ryssland och Nordkorea, nya migrationslagar och en omstöpning av EU:s omstridda utstationeringsdirektiv. Därför är det inte rimligt att kräva att Europas alla politiker och EU-institutionernas alla tjänstemän och experter släpper allt de har för händerna för att på heltid ägna sig åt brexit.
OK, men EU:s huvudförhandlare Michel Barnier och hans experter och rådgivare kan väl åtminstone syssla med brexit på heltid, det är väl hans uppdrag?
Barnier jobbar säkert heltid, bara inte i mötessalen med britter. De 27 andra EU-länderna har givit fransmannen ett förhandlingsmandat, alltså riktlinjer för vad han får lov att gå med på och vad som är absoluta tabun i brexit-förhandlingarna. Men han måste kontinuerligt rapportera tillbaka till de 27 huvudstäderna och en massa personal i Bryssel om vad som diskuteras, och han måste resa till Strasbourg en gång i månaden för att briefa EU-parlamentarikerna. Allt ska förankras, hundra trossar ska surras, och när som helst under förhandlingarnas gång kan ett land slå bakut och vägra gå med på brittiska krav. Barnier får nog inte mycket nattsömn som det är.
Är det sant att EU nu vill straffa britterna för brexit?
Detta är en absurd teori som brittiska medier omhuldar, och tyvärr har en del svenska medier basunerat ut samma tankegods. Men EU varken vill eller kan straffa britterna. Däremot så har unionen regler att följa. Det land som vill få tillträde till EU:s inre marknad måste exempelvis tillåta fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor från övriga medlemmar i handelsgemenskapen, varken mer eller mindre.
Vad britterna däremot inte kan göra är att skapa ett "EU à la carte", där de får lov att välja de godaste rätterna på menyn - frihandeln, tillträde till den inre marknaden med 500 miljoner konsumenter, möjligheten att studera, arbeta och bo i andra (helst varmare och soligare) EU-länder - samtidigt som de förvägrar andra EU-invånare samma rätt i Storbritannien.
Att övriga EU-länder och EU-institutioner tvärt säger nej till britternas krav på att, som utrikesminister Boris Johnson sade i ett bevingat uttalande i september förra året, "både äta kakan och ha den kvar" är inte en fråga om att straffa ett land, utan en fråga om att alla måste följa samma regler.