Västerlandet uppfann avskaffandet av slaveri - Afrika var inte offer enbart för europeisk imperialism. För de europeiska stormakternas brott mot de afrikaner som förslavades föregicks av en fruktansvärd slavhandel inom den arabiska världen. Men Europa har erkänt sitt brott mot mänskligheten.
Ronald Segal var en judisk författare som tvingades fly från Sydafrika sedan vita fanatiker sprängt hans bil i luften. Han skjutsade en till chaufför förklädd Oliver Tambo, Mandelas ställföreträdare, till frihet från livstidsstraff och följde snart efter till London. I en Tudor-herrgård vid Themsen samlade han manuskript av Henry James och Joyce, sedan han gift sig med en arvtagerska till varuhuskedjan Marks & Spencer.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hans böcker uppmärksammades: "The Black diaspora" om den atlantiska slavhandeln och "Islam’s black slaves" som dokumenterar den arabiska slavhandelns transporter från Afrikas inre till Zanzibar och över havet till Arabien, Persien, Indien.
De som tvingades gå kedjade från Sahara och Sudan till Zanzibar var mest kvinnor. Av männen överlevde en av tio. De kastrerades, eftersom de inte användes som arbetskraft på fälten utan som tjänare i förnäma hushåll. Likt guld och hästar betydde slavar status. Den arabiske guvernören av den svarta staten Borno vid Chadsjön, nu fäste för Boko Haram, hade vid sin död 1870 flera tusen slavar vid sidan av ett stall på tusen hingstar. Många sultaner var söner till svarta haremskvinnor; det låg inget nedsättande i det.
En senegalesisk historiker, Tidiane N’Diaye, själv muslim, påpekar i "Le génocide voilé" (Det beslöjade folkmordet) att medan den transatlantiska handeln som varade fyra sekler är klassad som brott mot mänskligheten, pågick den arabiska handeln i 14 sekler och anses ha skördat 17 miljoner dödade eller kastrerade. Medan 70 miljoner slavättlingar befolkar den amerikanska kontinenten, har bara en liten minoritet överlevt på arabisk mark.
Det började med att emiren Abdallah ben Said år 652 krävde av sudaneserna en leverans på tusentals slavar, de flesta från Darfur som in i våra dagar fortsatt att förslavas, dödas eller deporteras av Janjawid-milisen i tjänst hos regeringen i Khartoum.
Islam skiljer på trogna och otrogna. Afrikanerna skyndade sig att konvertera. Men erövrarna förkastade inte sällan deras omvändelse och kunde beteckna svarta som djuren närstående. Civilisationer, tusentals år gamla, raserades; Ghana är ett exempel. Byar omringades, savannen brann för att hindra flyktingar att gömma sig, gamla och sjuka eliminerades.
Engelsmännen blundade för att Zanzibars slavmarknad var grymmare än Goré-ön vid Dakar. Fantasin om att svarta män skulle vanhedra haremskvinnorna ledde till att man skar bort testiklarna eller hela könsorganet. Närmare 80 procent anses ha dött i operationen. Där ligger förklaringen till att de svarta försvann från de arabiska samhällena efter fullgjort arbete. De kunde inte få några ättlingar.
Tidiane N’Diayes och Segals forskning visar att Afrika inte bara var ett offer för den europeiska imperialismen. Europas stormakter hakade på den blodspillan som sekler dessförinnan inletts i den arabiska världen. Europa har åtminstone högtidligt erkänt sina brott mot mänskligheten.
Västerlandet har inte uppfunnit slaveriet. Men det har uppfunnit dess avskaffande.