Vem bestämmer vem som är jude, Björn Söder? - I ett öppet brev skriver Anna Jacobsson om att börja definiera människor, och som nästa steg registrera dem. Och hon undrar hur SD:s Björn Söder - som nyligen tog upp frågan - vill använda en sådan klassificering.
Hej Björn Söder.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det gläder mig att du så godhjärtat vill hjälpa Sveriges minoritetsfolk; judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Det är förstås viktigt att hålla isär begreppen, eftersom det kan upplevas som kränkande för exempelvis en tornedaling vars släkt levt i Sverige under de senaste tvåhundra åren att kallas svensk. Medborgarskap är en sak, nationalitet en annan.
Ett land där regeringen till fullo förstod värdet av att hålla isär begreppen var Sovjetunionen. I alla sovjetiska medborgares inrikespass fanns en punkt som hette nationalitet och där stod det klart och tydligt om man var ryss, ukrainare, georgier, uzbek, jude eller tillhörde något annat av de femton folkslagen. Har du övervägt att föreslå införandet av en sådan punkt i de svenska passen? Eller kanske på någon annan plats i folkbokföringsregistret, så att man enkelt kan kolla upp vad som gäller för varje individ.
Jag förutsätter givetvis att informationen ska användas för att skydda minoritetsfolkens rättigheter och i största allmänhet backa upp deras intressen. Ungefär som man resonerade i Danmark förra året, när folketinget beslutade att officiellt införa termerna dansk och icke-dansk. Det sägs att syftet är gott, det handlar om att motverka segregationen i bostadsområdena och underlätta integrationen av invandrare. Om myndigheterna ska ha en chans att få ordning på vem som får bo var så måste man ju hålla koll på vem som är dansk eller icke-dansk. Jag antar att det bara är en tidsfråga innan vi inför samma princip här i Sverige, så att även vi kan börja styra upp saker och ting. Det skulle bli sju kategorier; svensk, icke-svensk och så de fem minoritetsfolken. Den registrerade informationen skulle säkert vara väldigt användbar även i andra sammanhang.
Det enda jag funderar på är hur vi ska göra med judarna. De är besvärliga. Vissa är religiösa, andra inte. Vissa har bott här i Sverige i flera generationer, andra har kommit mer nyligen. Dessutom är inte alla renrasiga, många av dem har beblandat sig med icke-judar. Var går gränsen? Halv-jude, kvarts-jude, åttondels-jude? Jag har ingen aning. Förr hände det att judar konverterade till kristendomen för att slippa förföljelser, och därmed slapp räknas som judar. För judendom är väl en religion? Hur gör vi med dem som har konverterat till ateismen, räknas det likadant? De är ganska många nuförtiden.
Någon måste ta tag i det här. Björn, jag hoppas att du har tänkt igenom judefrågan, för den är inte så enkel som man skulle kunna tro. Det insåg Hermann Göring (eller om det möjligen var Wiens borgmästare Karl Lueger), som lär ha sagt: "Vem som är jude bestämmer jag!" Vi behöver någon som pekar med hela handen, du kanske känner dig manad att reda ut begreppen? Jag behöver nämligen veta.
I Polen, där jag föddes på 1960-talet, bodde det märkligt nog fortfarande flera tusen judar. Många av dem kände sig som polacker. Vissa av dem trodde till och med att de var det. Deras föräldrar som hade överlevt Förintelsen inbillade sig att deras barn skulle klara sig bättre om de slapp veta att de var judar. Men det hjälpte inte. När den polska regeringen bestämde sig för att driva ut alla judarna år 1968 så visste man vem som var vem. Myndigheterna hade tillförlitliga register. Det verkar vara något speciellt med det judiska, det fastnar vare sig man vill eller inte.
Det är därför jag undrar hur du tänker, vad det är som gäller för mig och mina barn. När jag kom till Sverige, sex år gammal som judisk statslös flykting, hoppades mina föräldrar att jag skulle bli unik. Jag skulle kunna bli den första i vår släkt att leva ett helt liv utan fruktan för antisemitiska förföljelser. Men för säkerhets skull lärde min pappa mig något. Han sa att jag måste vara vaksam på min omvärld. Att tidigt se tecken, vara beredd att packa mina väskor, inte klamra mig fast vid en plats där jag vuxit upp, har vänner och känner mig som en del av. Det som har hänt kan hända igen.
Så frågan är hur det kommer att se ut i registret med svenskar, icke-svenskar och de fem minoritetsfolken. Jag förutsätter att du skulle klassa mig som judinna, trots att ingen i min släkt har varit troende under de senaste tre generationerna. Men mina barn, som är födda i Sverige och har en dokumenterat renrasig svensk far, hur ser du på dem? Med en mor som är utrikesfödd kan de väl knappast anses svenska? Men om de får barn, hur blir det då? Kan mina kommande barnbarn göra anspråk på att vara svenska? Hur skulle det förresten bli om min dotter fick barn med en, låt säga, till hälften tornedaling? Då blir barnet till hälften svenskt, en fjärdedel tornedaling och en fjärdedel jude. Det blir en lång textrad i registret, men rätt ska vara rätt. Å andra sidan är det traditionella judiska synsättet att man är jude om man är född av en judisk mor. Då blir alla mina ättlingar på mödernet judar, i evigheters evighet. Det kanske är bäst att vi inför olika definitioner för judar, en judisk och en svensk, så att vi inte kör över minoritetsfolkets rättigheter.
För det är väl så att du innerst inne vill värna om de svenska minoritetsfolken? I så fall finns ju ingen anledning till oro och jag behöver inte föra min pappas lärdom vidare till mina barn. Att börja definiera, och som nästa steg registrera, människors nationalitet eller icke-nationalitet, vid sidanav medborgarskap, kanske är helt okej. För det kan väl aldrig missbrukas i ett så förnuftigt land som Sverige?