Vem ska nu ta Trump, Erdoğan och Putin i örat? - Blir Tyskland moderlöst nu när Angela Merkel drar sig tillbaka, frågar sig tyskar oroligt. Men kanske är det i Europa vi verkligen kommer att känna av hennes frånvaro. För vem ska nu ta vår tids politiska busar i örat?
Han har ju funnits jämt, jämrar sig Mattis när Skalle-Per sjunker ihop i Rövarborgen. Du vet att ingen får finnas jämt, svarar Lovis. Det bryr sig Mattis inte om. Han ylar ändå.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
När Angela Merkel talar om att hon avgår som ledare för CDU, så ylas det med olika styrka runt om i världen. En era når sitt slut - Das Merkel.
Hon var: en historisk gigant, skriver italienska Corrine della Sera. Förkroppsligandet av Säkerheten i Europa, Lidove novitny, Tjeckien. Nu inleds en period av instabilitet i Europas största land, The Times. Hon går utan att förödmjukas som Adenauer och Kohl, Tagesanzeiger, Schweiz.
Mitt husorgan FAZ travesterar Nobelpristagaren Hermann Hesse på förstasidan: Jedem Ende wohnt ein Zauber inne. I varje slut bor en förtrollning.
Jag tyckte att Ronja Rövardotter passade bra för Sverige.
Men hon är inte helt borta än. Hon har bara som Skalle-Per, stängt ena ögat. Merkel säger att hon bestämde sig redan före sommaren. Om nederlagen blir bittra i Hessen (6 miljoner invånare) och Bayern (13 miljoner) skulle hon gå.
Vi visste det. Utan att vi visste det. Vi bokade hotell i Hamburg inför partidagarna i december redan i somras. Det skulle bli historiskt, det visste alla korrespondenter.
Så förekom hon oss. Som den gör som är smart, inte tar några risker och vill behålla sin värdighet. Merkel i ett nötskal. Bättre fly än illa fäkta. Hon har fäktat i 18 år nu. Hon meddelar vid samma tidpunkt att hon inte tänker ställa upp som kanslerkandidat i valet om tre år samt att hon inte har några planer på fortsatt politiska uppdrag.
Det är en skräll. Själv säger hon att det är en satsning: att fortsätta leda Tyskland, men inte längre partiet. Där har rövarna redan börjat sjunga sin egen lov. Minst tre kandidater putsar på sina värjor.
Jag har varit i Berlin in och ut sedan jag var i tonåring, men jag har aldrig levt i Tyskland utan henne. Jag har aldrig betalat skatt till någon annan tysk regering än hennes. Hon kommer att fattas mig. Man vet vad man har, men inte vad man får.
Under hennes tid försvann Hitler, surkål och Autobahn från associationerna när man nämnde Tyskland. I stället tänkte folk Mutti (mamma), fotbolls-VM och multikulti-Berlin.
Mutti-eran har varit ett jordskred för den tyska självbilden.
Men frågan återstår: vad kommer vinnarna att tillskriva hennes historia? Mer än den paradoxala skulden för en synnerligen barmhärtig flyktingpolitik.
Jag vill inte vara ett halvdött vrak när jag lämnar politiken, sa hon redan innan hon blev vald till kansler. Det är hon inte. Jag har svårt att tänka mig en förebild med större intelligens och integritet. På frågan om hon var feminist svarade hon att hon inte ville smycka sig med lånta fjädrar. Det var ingen tingeltangeletikett som hon jagade.
Det handlar inte om vad hon sa. Utan vad hon gjorde. Och många gånger vad hon lät bli att dådkraftigt göra som en värsta karl minsann.
Blir Tyskland moderlöst nu när Mutti drar sig tillbaka? Macron säger att nu avgår en ledare "med djupaste värdighet, som aldrig glömde vad Europas värden egentligen handlade om“.
Och jag tror att det är i Europa vi verkligen kommer att känna hennes frånvaro in på huden. Vem ska nu ta bängbularna i örat? Efter Merkel endast syndafloden, säger många.
Trump, Erdoğan och Putin har skrivande stund inte uttalat sig.