Vi har sagt från början att vi tycker att hvb hem är fel - På mindre än två år har 19-åriga Faduma Ahmed Abdule från Somalia lärt sig svenska, kommit in på en gymnasieutbildning och fått jobb inom vården.
I Trelleborg slipper ensamkommande unga hvb-hem och vårdplaner. Här stöttar arbetsmarknadssekreterare snabbt till studier och arbete.
TRELLEBORG. Faduma Ahmed Abdule drar undan de bladmönstrade gardinerna för att släppa in lite mer ljus i vardagsrummet. Hon är glad över att få bo en i en lägenhet som nästan är hennes egen. Hon delar visserligen trean - en så kallad träningslägenhet - med en annan ensamkommande, men den är ändå symbolen för att hon börjar bli en del av det svenska samhället. Faduma har städat så noggrant innan vi kom att rummen nästan ser lite kala ut. Hon fnissar när vi påpekar det.
- Jag vill att det ska vara fint. Men gå inte ut på balkongen, för där har jag inte hunnit få undan allt!
Faduma Ahmed Abdule är född i Somalia. Hennes föräldrar dog när hon var liten och hon uppfostrades av en moster i det oroliga landet där ett inbördeskrig härjat sedan början av 1990-talet.
För lite mer än två år sedan satte hon sig i en ranglig båt på väg ut i Medelhavet. Hon hade tur, det var en av de båtar som klarade hela vägen till Grekland utan att kapsejsa. Sen har hon rest med några kompisar genom Europa ända upp till Sverige. Efter ett par månader i Göteborg och Malmö hamnade hon till slut i Trelleborg.
Här har hon kunnat göra det hon aldrig fick någon chans till i Somalia - gå i skolan, lära sig både språket och ett yrke. Nu pluggar hon klart gymnasiet och jobbar parallellt som timanställd inom vården.
- Här är det inget krig, och inget bråk. Jag vill jobba med vård, det är det jag hela tiden velat. Och jag har fått svenska kompisar så det har gått lätt att lära sig språket. Dessutom har en kompis lärt mig cykla, det gillar jag verkligen, säger Faduma på en nästan oklanderlig svenska.
Trelleborg går sin egen väg i mottagandet av ensamkommande unga. Här är det arbetsmarknadssekreterare istället för socialsekreterare som tar emot flyktingarna, och målet att de ensamkommande redan efter tre månader ska ha en handlingsplan för studier och arbete.
- Vi har sagt från början att vi tycker att hvb-hem och vårdplaner är fel. Varför ska vi möta friska unga människor med vårdplaner? De ensamkommande har både livserfarenhet, arbetsmoral och en vilja att försörja sig själva. Det gäller att byta glasögon och se deras drivkraft istället för att vårda sönder dem, säger Cecilia Lejon, chef för arbetsmarknadsförvaltningen och flyktingsamordnare i Trelleborg.
Det kommunala självbestämmandet ger Trelleborg möjligheten att jobba på det här sättet, men det har inte alltid varit populärt. IVO - Inspektionen för vård och omsorg - har flera gånger kritiserat kommunen för att den inte levererar vårdplaner utan istället skickar korta redogörelser i form av etableringsplaner som visar hur det går i jobb och studier för de enskilda ensamkommande.
- Vi har fått mycket kritik från tillsynsmyndigheten, men numera förstår de att vårt synsätt ger resultat. Det är viktigare att göra rätt än att göra formellt rätt, säger hon med ett snett leende.
Men de som bär trauman med sig, visst måste de få hjälp?
- Självklart och det får de också. Det som blir fel är när vi i Sverige inte ser de här ungdomarna som resurser för framtiden. De behöver ett mottagande som stödjer deras eget ansvarstagande. Annars får vi i sämsta fall en generation unga män som inte tar ansvar och inte ser sin egen roll i utvecklingen.
På verkstadsföretaget Reppu i utkanten av Trelleborg greppar 19-årige Eqhosein Hoseini vant ansiktsmasken som skyddar mot svetslågorna och börja jobba. Här han haft både praktik och sommarjobb sedan han kom till Trelleborg för lite mer än ett år sedan.
Sami Järvenpää, som är chef för Reppu, är Eqhoseins mentor i ett projekt där kommunen bjudit in lokala företag att hjälpa de ensamkommande med att förstå hur en svensk arbetsplats fungerar, vad ett fackförbund är och vad man pratar om i fikarummet.
- Jag tycker det är en självklarhet att ställa upp i det här. Man måste göra något för dem som kommer hit, de ska ju bli en del av vårt samhälle. För mig och min personal är det också nyttigt att möta någon som Eqhosein, som haft alla de här utmaningarna och den resan han gjort, säger Sami Järvenpää.
Eqhosein kommer fram och ger Sami en blyg kram. Han säger att han mer än allt vill komma tillbaka och jobba här när han är klar med sina studier.
- Sami är så snäll. När jag kom tillbaka efter de första mentorstimmarna pratade jag fortfarande dålig svenska men han förstod ändå att jag ville ha praktik, och så fick jag det.
Under flyktingströmmen förra hösten kom fler än 45000 flyktingar till Trelleborg - stadens invånarantal är 43000. Ungefär 10 procent av flyktingarna var ensamkommande och som ankomstkommun hade Trelleborg en skyldighet att skaffa alla tak över huvudet, sängplatser och mat för dagen.
Om man omsätter antalet ensamkommande i Trelleborg förra hösten till Stockholmssiffror skulle det vara som om huvudstaden på två månader tog emot och fick ansvar för 80000 unga nyanlända.
Alla tänkbara lokaler som fanns användes - den gamla Duxfabriken, tomma kontor, muséer och gymnastiksalar. Kommunen köpte upp varenda madrass som fanns på varuhusen i södra Skåne och personalen på arbetsmarknadsförvaltningen fick åka över till Danmark för att handla upp ännu fler.
250 nya medarbetare anställdes för dygnet runt-tjänst till de tillfälliga boendena. 30 transitboenden på 13 olika orter inom kommunen öppnades, och en dygnet runt-öppen transitcentral startades.
Ankomstkommunerna har ansvar för att ställa upp med ett första boende för ensamkommande unga. Därefter slussas de av Migrationsverket vidare till andra kommuner. Under förra höstens flyktingström tog det betydligt längre tid än det normalt ska göra.
Enligt socialtjänstlagen ska de ensamkommande tas om hand och en vårdplan ska upprättas. Den kommunala självbestämmanderätten tillåter dock i viss mån ett annat mottagande. Många kommuner i Sverige har placerat de ensamkommande på hvb-hem, hem där svenska ungdomar "på glid" placeras. Det innebär att många på hvb-hemmen har problem med både missbruk och kriminalitet.
Hvb-hemmet är ett gruppboende och alla som bor där får en vårdplan. Familjehemmet är ett vanligt hem som tar emot de unga för "vård och fostran". Kommunen är skyldig att ta kostnaden för placeringarna.
I Trelleborg arbetar man enbart med etableringsboenden. På dessa boenden finns bara ensamkommande unga, och alla individer på de här boendena ska inom ett par månader ha en klar handlingsplan för studier och arbete. Kommunen har anställt ungdomskoordinatorer som hjälper de ensamkommande med integrationen. Det finns i dag fem etableringsboenden för 76 ungdomar i Trelleborg.
Det finns också ett tiotal "träningslägenheter" där ungdomar på väg att etablera sig i samhället får bo.