Viruset kan ta kål på Jean Monnets EU idé - Snart infaller Europadagen och Europa svävar i kritisk ovisshet. Går samarbetet stärkt ur krisen? Eller försjunker det politiskt i koma? Markerar Europadagen en omstart eller en slutpunkt?
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den var för 70 år sedan, den 9 maj 1950, som grunden lades för dagens EU genom samarbetet i Kol- & stålunionen. Planen presenterades av utrikesminister Robert Schuman i Paris och förbundskansler Konrad Adenauer i Bonn. I dag förefaller det obegripligt men UD i Paris hade faktiskt glömt att inkalla någon fotograf till denna historiska händelse. De bilder som finns är en rekonstruktion i efterhand.
Bakom Schuman stod Europatankens grå eminens, Jean Monnet, en kosmopolitisk fransman med planekonomiska ambitioner som också gillade brittisk pragmatism och amerikansk antitrust. Ur den komplexa tankefiguren föddes den speciella hybrid som idag kallas Europeiska Unionen.
Under 70 år har samarbetet fördjupats genom ett omfattande regelverk som initieras och övervakas av ganska självständiga överstatliga institutioner. Samtidigt har medlemskretsen utvidgats, från de ursprungliga sex länderna till dagens 27. Samarbetet vilar framför allt på en integrerad gemensam marknad och en gemensam valuta. Både marknaden och valutan ska förstås som två ofullbordade dynamiska processer som skapar ömsesidiga beroenden och därmed stabilitet.
Särskilt de senaste 15 åren har samarbetet genomlidit en serie omskakande kriser: de konstitutionella låsningarna (2005), finanskrisen (2008-2009), flyktingkrisen (2015), brexit (2016) och nu senast pandemins restriktioner. Ingen av dessa kriser har EU lyckats övervinna. De har i stället lagrats ovanpå varandra så långt att det till slut blivit självklart att begära en genomgripande översyn av hela samarbetet. Därtill kommer de nya ambitionerna, i synnerhet i klimatpolitiken.
Den nya ledning som tog över EU:s tyngsta institutioner såg årets Europadag en som lämplig tidpunkt för att genom en framtidskonferens initiera en omstart. I anslutning till ett toppmöte om Balkan och EU har "kick-off"-dagen planerats till den 9 maj.
Det föreligger redan åtskilliga seriösa analyser av vad som måste göras. Några av dem går tillbaka till oavslutade reformprojekt från tidigare ansatser, som i regel förutsätter revision av gällande fördrag och därmed krav på enhällighet. Tanken har varit att framtidsfrågorna skulle inledas under Tysklands ledning andra halvåret i år och avslutas efter två år under Frankrikes ordförandeskap.
Med de restriktioner som följer av pandemin inställer sig frågan om inte hela diskussionen om framtiden måste bordläggas på obestämd tid. Den 9 maj ligger alldeles runt hörnet.
I förlängningen lurar den existentiella frågan om vad som återstår av EU när dagen för en omstart kommer. Kanske har då själva grunden redan eroderat? Kanske har då regler, institutioner och ambitioner blivit överspelade när regeringar nu gömmer undan EU-flaggan i garderoben tillsammans med det gamla spöket brexit. Både Angela Merkel och chefsförhandlaren Michel Barnier befinner sig i karantän.
Traditionellt uppfattas USA som modellen för en fri marknadsekonomi. Den bilden stämmer inte längre visar en mycket uppmärksammad detaljerad analys som jämför USA och Europa.
The Great Reversal - How America gave up on free markets
Förlag: Harvard University Press
Författaren Thomas Philippon är fransman och professor i New York.