Alliansen måste driva strikt linje mot Löfven - Om Stefan Löfven klamrar sig fast i syfte att påverka regeringsprocessen bör han fällas med ett misstroende. Därefter måste Alliansens partier se till att riksdagen prövar regeringsalternativ i den form som grundlagen föreskriver, skriver Gunnar Hökmark (M).
Decemberöverenskommelsen förklarar mer än något annat söndagens valresultat. Den var ett avgörande och allvarligt misstag som syftade till att gå förbi valresultatet och få en regeringsbildning på artificiell grund. Den var konstitutionellt fel, strategiskt fel och politiskt fel.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Politiskt ledde den till en vänsterpolitik som saknade stöd i riksdagen. Vänsterpartiet fick genom Stefan Löfvens eftergivenhet genomslag för en ansvarslös utgiftsutveckling, skattehöjningar och en hetsjakt mot företag som går med vinst. Denna mandatperiod stannade de vid välfärdsföretagen, men Vänsterpartiet vill upphäva det privata ägandet.
Löfven missbrukade den privilegierade position han fick. I stället för att söka lösningar med demokratiskt trovärdiga partier gav han efter för ett parti som i årtionden definierat sig och rekryterat sitt ledarskap i hyllandet av totalitära diktaturer. Hyllningarna till Venezuela är ett uttryck för detta liksom oviljan att ta avstånd från organiserad mötesstörning, kontakter med antisemitiska terrorgrupper och synen att det är EU, Nato, USA och Japan som hotar världsfreden, inte Ryssland och inte Kina.
Stefan Löfven gav Vänsterpartiet en politisk legitimitet som tidigare socialdemokratiska statsministrar aldrig har gjort. Så kunde ett extremt parti kliva in i värmen och växa medan ett annat extremt parti växte i opposition. Om målet var att bekämpa ytterligheter i form av Sverigedemokraterna visade sig decemberöverenskommelsen tvärtom gynna dem och det andra ytterlighetspartiet, med ett underminerat förtroende för den politiska makten.
Både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna angriper den avgörande grunden för vår säkerhet. De vill att Sverige ska lämna EU och de säger nej till samarbete med Nato. Konsekvensen vore ett ensamt Sverige i en hotfull värld, som vore försvarspolitiskt isolerat och beroende enbart av vår egen försvarsförmåga.
I en tid då Putinregimen bedriver krig i Europa vill de föra en politik som öppnar utrymmet för hoten mot vår suveränitet och frihet. Det är obegripligt att Socialdemokraterna har gett Vänsterpartiet ett veto över budgetpolitiken och försvarsanslagen liksom Europapolitiken, och det är inte möjligt att ge detsamma till Sverigedemokraterna.
Samtidigt gäller deras röster i riksdagen lika mycket som andra partiers röster. Sverigedemokraterna har haft ett avgörande inflytande över regeringens politik varje gång den har stått emot Alliansen. Det inflytandet har gått både i regeringens riktning och i Alliansens. Så fungerar en riksdag och ett parlament.
En ny regering måste bildas och verka utifrån riksdagens sammansättning och en politik som kan få stöd i parlamentet.
Det finns ett starkt stöd för ett starkare försvar, sänkta skatter och för att svenska företag ska kunna konkurrera även inom välfärden. Det finns ett starkt stöd för att anpassa bidragssystem och socialpolitik till de krav som måste ställas på nyanlända för att integreras. Och det finns ett starkt stöd för att med rättsstatens medel stoppa gängkriminalitet, grov brottslighet och parallellsamhällen.
Likaså finns det stöd för en reglerad invandring på rättsstatens grund i stället för främlingsfientlighetens godtycke. För mer kunskap i skolan genom en starkare lärarroll, prov, läxor och betyg liksom självständiga skolledningar. För att underlätta småföretagande och vara en självklar del av Europa med fri handel, inre marknad, klimatpolitik, miljö, energi och gemensam säkerhetspolitik.
Det finns stöd för närmare samarbete med Nato. Socialdemokraterna skyr visserligen bokstavskombinationen, men de bilaterala samarbetena kan bli en gemensam nämnare för närmare samarbete med andra demokratier. Det finns ett stöd för de budgetpolitiska ramarna, även om S och SD tidigare samverkat för att urholka dem.
Om Alliansens partier utgår från att V och SD är partier som bör stå vid sidan om politikens kraftcentrum är det uppenbart att Alliansen är större än S och MP. Alla riksdagens partier kan genom sina röster påverka politikens inriktning - den rätten har både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet - men ingen har rätt att kräva sin politik.
Vi har fyra förlorade år bakom oss. Genom att Löfven gav beskedet att han skulle utlysa extraval innan grundlagen gav den rätten kortslöts processen för att bilda regering med stöd i riksdagen. Nu sitter Löfven i stället kvar trots den oklara parlamentariska situationen. Det kräver att Alliansen driver en strikt tillämpning av den process som grundlagen föreskriver. Om Löfven klamrar sig fast i syfte att påverka regeringsprocessen bör han fällas med ett misstroende.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker