Ett folkmord är ett folkmord - Det tyska parlamentet har nästan enhälligt röstat igenom att Tyskland ska erkänna folkmordet på armenier 1915. Detta trots påtryckningar från turkiskt håll där Turkiets nytillträdde premiärminister Binali Yildirim kallat omröstningen för ett test av vänskapen mellan länderna, och president Recep Tayyip Erdogan varnat för att erkännandet skulle skada de diplomatiska, ekonomiska, politiska, affärsmässiga och militära banden.
Folkmordet är en fråga som är känslig för Turkiet och man har tidigare utövat påtryckningar mot de som uppmärksammat det. Att de diplomatiska banden riskerar att försämras är därför inte häpnadsväckande, desto mer anmärkningsvärd är varningen om försämrade militära band. Det är rimligt att fråga sig vad som egentligen menas med det. Både Turkiet och Tyskland är medlemmar i Nato och har via det åtaganden gentemot varandra, som inte kan avsägas på grund av diplomatiska spörsmål.
Erkännandet är viktigt av flera skäl: främst för att ge upprättelse åt ättlingar av de som drabbades av och flydde från folkmordet, men också för att det handlar om just Tyskland som historiskt haft starka band till Turkiet. Att resolutionen röstades igenom trots påtryckningar visar dessutom att den tyska politiken styrs av Tyskland och inte av Turkiet, vilket i ljuset av Böhmerman-affären har stort signalvärde.
Efter att resolutionen röstades igenom meddelade Turkiet att de kallar hem sin ambassadör och Yildirim har i ett tal sagt att den "rasistiska armenska lobbyn" ligger bakom beslutet. Påtryckningarna och reaktionerna visar tydligt att den turkiska nationen inte gjort upp med sitt förflutna - och den som inte lär av historien är dömd att upprepa den.