Försvarskvalitet går före kvantitet. - Sedan månadsskiftet har Sverige återinfört värnplikten. En klar förbättring jämfört med tidigare är att den gäller för både kvinnor och män. Som väl är. Ett samhälle som strävar efter jämställdhet ska ju givetvis också kunna försvaras av alla sina medborgare.
Svenskarnas inställning till tvingande värnplikt har blivit allt mindre negativ på senare år. Andelen positiva har stigit från 40 procent år 2014 till 62 procent år 2016, enligt SOM-institutet.
Alla vill givetvis inte göra lumpen, på den punkten har ingenting förändrats. I ett reportage i tidningen på måndagen konstateras att en tredjedel av alla tillfrågade "skulle göra allt för att undvika" värnplikten. Samma reportage konstaterar dock att enbart 1 av 16 kvalar in i försvarsmakten.
Att kraven blivit högre är inget konstigt. Som av en händelse pågår just nu en massiv rysk-kinesisk flottövning i Östersjön. Ovanpå det gör i dagarna Dmitrij Donskoj,den enda kvarvarande ubåten av den gigantiska kärnvapenbärande Typhoon-klassen, visit i Östersjön. Signalen till Sverige och Nato i allmänhet och till Baltikum i synnerhet är tydlig: Östersjön är vår bakgård och här gör vi som vi vill.
Den gamla värnplikten byggde på att alla män skulle göra lumpen, Sverige hade därför en mycket stor armé. Men långt in på 1980-talet skulle en del infanterister fortfarande ta sig till fronten på cykel, dessutom utan personligt splitterskydd på kroppen. I dag har vi i stället ett system som vill ta till vara de mest lämpade och motiverade samtidigt som de omotiverade sållas bort.
Spänningen stiger kring Östersjön och Sverige börjar anpassa sig till det nya säkerhetsläget. Det nygamla värnpliktsförsvaret kan välja bland högt motiverade kvinnor och män.
Gott så. Kvalitet går före kvantitet. Särskilt när det gäller försvarets effektivitet och avskräckningsförmåga.