Gunnar Hökmark De 21 som svek Sveriges säkerhet - I onsdags antog Sveriges riksdag med överväldigande majoritet, 291 - 21, värdlandsavtalet med Nato. V fick stöd för sitt avslag endast av fyra MP som gick emot sin egen regering.
Det är något udda med det politiska motståndet mot värdlandsavtalet med Nato. Det innebär inget annat än att Sveriges regering kan inbjuda andra länder att stödja Sverige vid kris eller vid ett militärt angrepp. Vi kan helt enkelt be om hjälp att försvara vår frihet och suveränitet och vi kan be om hjälp när hotet växer så att det aldrig blir till ett militärt angrepp.
De som röstade emot värdlandsavtalet röstade emot att Sverige ska kunna ta emot sådan hjälp. De röstade emot att ett Sverige som hotas med krig och ofrihet ska kunna få stöd för att värna svenska liv och svensk frihet. Det är mycket långtgående.
Det är naturligt att de som har investerat sin politiska gärning i att stödja socialistiska diktaturer och ursäkta deras brutala övergrepp hellre hatar USA än ser att Ryssland hotar. Och då blir Sveriges förmåga att stå emot hot från Ryssland mindre viktig än att dogmatiskt markera mot USA. Sveriges frihet och fred väger helt enkelt lättare än vänsterdogmer från 1968.
Pierre Schori som ser kommunistiska diktatorer som frihetshjältar och sentida "renässansfurstar" har kampanjat emot värdlandsavtalet. Maj-Britt Theorin och hela den generation som under kalla kriget i bästa fall ville markera en mittenuppfattning mellan demokratierna och diktaturerna har självfallet också agerat mot värdlandsavtalet liksom Aftonbladet Kultur, Kremls röst i Sverige.
Men för dem som i riksdagen röstade emot, eller tänkte rösta emot, värdlandsavtalet är saken en annan. De har som valda företrädare för Sveriges folk ett ansvar för svensk säkerhet och Sveriges suveränitet.
Det tål att understrykas: De röstade emot att Sverige i kris skulle kunna få stöd från andra länder och från Nato.
Detta sker inte i ett politiskt vakuum. Ryssland bedriver en aktiv underrättelsepolitik och påverkanspolitik mot Europas länder, liksom mot Sverige. Stora anfallsövningar för att manifestera och skrämma. Provokativt uppträde i luften och på havet, även mot svenska flygplan och fartyg. Hotfulla uttalanden om vår säkerhetspolitik. Krig i Ukraina och annektering av Krim. Ett tidigare krig i Georgien. Anflygningar med avancerat bombflyg mot tänkta mål i Sverige. En upprustning som syftar till att öka anfalls- och invasionsförmåga men som också syftar till att vidga den egna intressesfären, både i Östersjön och på Arktis. En retorik som ser dagens fria grannländer till Ryssland som ett historiskt misstag utan legitimitet.
Mot de baltiska staterna är hoten tydligast, men även våra nordiska grannar möter hoten, om kärnvapen och genom en ökad militär närvaro vid gränserna.
Så ser Sveriges säkerhetspolitiska miljö ut. Ingen kan hävda att den blivit stabilare och säkrare, de allra flesta håller med om att den blivit hotfullare. Det är ingen som hotar Ryssland men Ryssland vill kunna hota andra och utöva politiska påtryckningar till fördel för nyvaknade nationalistiska intressen.
Det är i detta perspektiv som de 21 rösterna i riksdagen mot att Sverige ska kunna få hjälp för att värna stabilitet, fred och frihet ska ses. Värdlandsavtalet är inte ett hot mot Ryssland men ett bidrag till ökad säkerhet för oss och för andra. I ett gemensamt Europa där hotet är verkligt spelar politiska beslut för ökad gemensam säkerhet roll. För ett Sverige som utsätts för fara kan det vara avgörande för vår förmåga att som ett fritt land fatta våra egna beslut, att kunna försvara vår suveränitet och bidra till att vi inte drabbas av krig genom att det kommer till vår del av Europa.
Det var sjutton vänsterpartister. De har en tradition och en inre reflex att lyssna till Putin. SD hade tänkt sig att rösta emot. En stor del av partiet lyssnar gärna på Putin men de övriga tvingades inse att kostnaden för att svika Sveriges intresse av frihet skulle bli stor. Fyra miljöpartister, en stor del av det regeringsparti, som för några veckor sedan hade problem med företrädare som inte kunde dra gränsen för det öppna svenska samhällets värden, demonstrerade Miljöpartiets motstånd mot att Sverige ska kunna få hjälp.
Ett parti som i gammal lojalitet mot Moskva röstar emot att Sverige ska kunna få hjälp när Ryssland hotar. Ett annat parti som där deras ledande företrädare i riksdagen röstade emot att Sverige när kriget hotar ska kunna få hjälp att värna vårt samhälles frihet. Det är bedrövligt och det är inte Sveriges intressen de 21 sätter främst. Så ser Stefan Löfvens regeringsunderlag ut.
GUNNAR HÖKMARK är Europaparlamentariker (M). Hans förra artikel handlade om Natomotståndaren Sven Hirdman.