Turkiet fruktar seger för Biden existentiellt hot - Turkiets utrikespolitik har blivit allt mer expansiv under senare år - något som USA:s president Donald Trump inte haft något emot. Här är de största skillnaderna som kan ske om Joe Biden vinner valet den 3 november.
Detta är en analyserande text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
USA och Turkiet drar inte alltid jämnt - men president Donald Trump gillar Turkiets ledare, president Recep Tayyip Erdogan. Det har Trump sagt flera gånger och nu senast till journalisten Bob Woodward, i ett klipp som publicerades i samband med hans nya bok "Rage".
- Jag kommer överens väldigt bra med Erdogan, även om man inte förväntar sig det för alla säger: "Vilken hemsk person". Men vet du, för mig går det bra, säger Trump.
Därefter konstaterar presidenten att hans relationer med världsledare tenderar vara bättre ju hårdare och elakare de är.
För det turkiska styret, som inte alls uppskattade förre presidenten Barack Obama och särskilt inte hans beslut att samarbeta med de syriska kurderna i kampen mot terrorgruppen IS, har Trumps presidentskap inneburit större spelrum.
Efter juni-valet 2015, då president Erdogans parti AKP förlorade sin majoritet i parlamentet och det kurdiska partiet HDP fick stora framgångar, avslutade Erdogan fredssamtal med turkiska PKK och inledde ett krig för att utplåna gruppen. Samtidigt allierade han sig med högerextrema partiet MHP och började bedriva en allt mer aggressiv nationalistisk agenda.
Press- och yttrandefriheten började strypas och staten tog över tidningar och tv-stationer. En utveckling som accelererade efter ett misslyckat kuppförsök mot Erdogan 2016.
Stora utrensningar inom militären och statsapparaten avlägsnade alla kritiker, som ersattes av folk lojala med Erdogan. Militären som tidigare varit emot alltför vidlyftiga operationer utomlands omvandlades till ett lydigt verktyg för presidenten.
Detta har lett till att den turkiska utrikespolitiken - som för tio år sedan beskrevs som "noll problem med grannarna" - i dag präglas av militära insatser i en rad länder. Flera gamla vilande konflikter har återupplivat och Turkiets förhållande till försvarsalliansen Nato och EU är minst sagt spänt.
Turkiska soldater finns nu i Syrien, Irak, Cypern, östra Medelhavet, Libyen, Qatar och Somalia. Dessutom strider syriska före detta rebeller som legosoldater för turkiska intressen i Libyen och Azerbajdzjan.
Donald Trump tycks inte haft särskilt mycket emot det. Tvärtom var det han som 2019 gav Turkiet grönt ljus att gå in nordöstra Syrien och erövra områden som kontrollerades av USA:s allierade i kampen mot IS - de syriska kurderna.
Inte heller har Turkiets inköp av ryska luftvärnssystemet S-400 vållat några större problem för Erdogans relation med Trump.
Kongressen har gjort försök att driva igenom sanktioner mot Turkiet till följd av köpet. Trump är helt emot detta trots att han själv skrivit under en lag som kongressen stiftade 2017 om att införa sanktioner mot de som köper ryska vapen.
Om Joe Biden blir president kan det däremot bli annat ljud i skällan. Demokraternas kandidat väckte tidigare i år stort uppmärksamhet i Turkiet när han kritiserade Erdogans auktoritära styre och de turkiska operationerna i östra Medelhavet.
Joe Biden har ett starkt engagemang för konflikten på Cypern, som väcktes när turkiska trupper invaderade ön 1974. Som vicepresident besökte han ön 2014 för att försöka underlätta de dåvarande fredssamtalen. Med åren har han även utvecklat nära band till Grekland och har sagt att han ska stärka USA:s band till landet om han blir president.
I ett uttalande har Biden också deklarerat att han till skillnad från Trump tänker agera mot turkiskt beteende "som strider mot internationell lag" eller Nato-medlemskapet.
Det har väckt oro i Turkiet. Tidningen Daily Sabah, som står president Erdogan nära, har beskrivit Bidens inställning som ett "existentiellt hot" mot landet. Att alienera Turkiet skulle "undergräva den västerländska civilisationen och den globala ordningen", varnar tidningen.
I takt med att presidentvalet närmar sig ser Bidens inställning även ut att påverka USA:s politik. I förra veckan kritiserade Biden Turkiets inblandning i konflikten om Nagorno-Karabach och anklagade Trump-administrationen för att förhålla sig passiv till den uppblossade konflikten.
"Sluta pjoska med Turkiet" och se till att landet håller sig utanför konflikten, uppmanade Biden. Det noterades i Vita huset och nästföljande dag kritiserade Trumps utrikesminister Mike Pompeo den turkiska inblandningen i konflikten, som han sa ökar riskerna i regionen.
- Vi hoppas att armenierna kommer att kunna försvara sig mot det som azererna håller på med, sa han i en intervju med WSB Atlanta.
Kanske är den amerikanska toleransen på väg att ta slut för Turkiets allt mer expansiva utrikespolitik, men det är inget Turkiet bryr sig om.
Nyligen skickades forskningsfartyget Oruç Reis tillbaka till de omstridda vattnen söder om den grekiska ön Kastellorizo för att leta gas. Och i fredags tycks den turkiska militären ha utfört något slags test av det ryska luftvärnssystemet S-400.
"Oacceptabelt", kommenterade den republikanske ordföranden i senatens utrikeskommitté, Jim Risch. "Omedelbara sanktioner" krävde hans demokratiske kollega, Bob Menendez, som också hävdade att Trumps vänskap med Erdogan utgör ett hot mot USA:s nationella säkerhet.
Frågan är bara hur länge till.