Angelägen Göteborgsbiennal om att kunna leva tillsammans - Hur ska vi leva tillsammans i en postsekulär tid? Curatorn Nav Haqs Göteborgsbiennal tar upp stora samtidsfrågor om hur icke-troende och religiösa ska samexistera på lika villkor. Det är intressant, men lite för teoretiskt, skriver Anna Nittve.
Temat för nionde upplagan av den stora internationella konstbiennalen i Göteborg är sekularitet. Detta för mig nya begrepp - som inte ska förväxlas med ateism - handlar om hur människor med olika levnadssätt, med olika religioner, alternativt icke-troende, ska kunna leva tillsammans på lika villkor.
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Verk av ett femtiotal konstnärer visas på Göteborgs Konsthall, Röda Sten Konsthall och på ett tiotal andra platser i staden. Den brittiske curatorn Nav Haq, baserad i Antwerpen, har satt samman en oväntad mix där, förutom från Norden, konstnärer från i princip alla världsdelar ingår. Här finns internationellt väletablerade konstnärer och andra som inte tidigare har visats vare sig i Sverige eller i prestigefyllda internationella sammanhang. Det de har gemensamt är att de arbetar med frågor som rör yttrandefrihet, integration, religiös och sexuell frihet.
Det verk som gör djupast intryck på mig är Santiago Mostyns installation "Citizen" (2017), som har fått ett eget rum på Göteborgs Konsthall. Konstnären har själv rott en eka från stranden i Turkiet till grekiska ön Samos. Den flera timmar långa rodden har dokumenterats i en film. Medan vi lyssnar till ljudet av årtag kan vi på den stora dubbelsidiga filmduken följa hur den turkiska kusten sakta försvinner i fjärran i takt med att den grekiska kommer närmare.
Iscensättningen är meditativ. Det blir omöjligt att inte reflektera över hur detta hav, som är ett semesterparadis, också fungerar som gräns mot Europa och har korsats av tusentals flyktingar. I värsta fall har det varit platsen för deras dödskamp. Santiago Mostyn har själv viss erfarenhet av främlingskap. Han flyttade från amerikanska västkusten till Sverige för ett antal år sedan. Färden mellan Turkiet och Grekland har han, precis som flyktingarna, gjort utan tillstånd.
Årorna ingår i installationen. Det gör även en bild av ett antikt skulpturfragment från museet i Bergama (Pergamon). Genom att knyta an till denna mer än 2000 år gamla stad med dess dramatiska historia påminner Santiago Mostyn oss om årtusendens stridigheter och gränsförflyttningar. Bergama ligger inte långt från den turkiska kuststräcka som så många av dagens flyktingar har passerat.
Den konstnär som har getts störst utrymme på biennalen är danske Jens Haaning. En retrospektiv presentation av hans konst ingår. Jens Haanings konst ofta är starkt provocerande. "Arabic Jokes" består av affischer som han satte upp i en mångkulturell stadsdel i Köpenhamn under några månader 1996. Intill bilden av en barbröstad, blond dansk pin-up flicka finns arabiska skämt skrivna på enbart arabiska. Frågan är bara om den arabisktalande befolkningen känner sig välkomnad eller ifrågasatt av tilltaget? Jag ser provokationerna som ryms i verket, men jag ser inte värdet i det.
På Hjalmar Brantingsplatsen i Göteborg finns ett liknande tidigt verk av Jens Haaning: "Turkish Jokes" (1994). Här strömmar turkiska skämt lästa på turkiska ur högtalare under några timmar av dagen. Betydligt mer kommunikativ är fotoserien från år 2000 där flyktingar boende i Köpenhamn porträtteras respektfullt tillsammans med namn och en lista på de kläder de bär och priset på dessa. Här möter vi individer och kan ana oss till en liten del av deras historia.
Konstnärer har ju i alla tider haft en viktig roll i att förmedla och förstärka olika religioners budskap. På Göteborgsbiennalen finns flera konstnärer som försöker finna ett bildspråk som uttrycker andlighet, utan att denna sammankopplas med en viss religion. Fahd Burki från Lahore i Pakistan skapar enkla bilder och skulpturer där allt utom det mest essentiella har skalats bort. Han är på jakt efter ett universellt bildspråk som kan förstås av alla. Fahd Burki inspireras av arkitekturen i modernistiska religiösa byggnader och det sätt som dessa är tänkta att påverka människor. De fascinerande verken kan uppfattas som ett slags mellanting mellan byggnader och mänskliga gestalter. I dem finns spår av både primitiv konst och science fiction. På utställningen har Fahd Burkis konst passande nog parats samman med en mindre presentation av Hilma af Klints intressanta "Blå skissböcker".
Danske målaren Alexander Tovborg utforskar konstnärens roll inom olika religioner. I Masthuggskyrkan har han hängt två stora segeldukar fritt från taket. Dessa har han laddat med religiösa symboler i en graffiti-inspirerad målerisk stil. De är ett fint samtida tillskott i det nationalromantiska kyrkorummet.
Biennalen har lånat sin titel "WheredoIendandyoubegin" från den indiska konstnären Shilpa Gupta. Orddikten, som visualiseras i en stor ljusinstallation, lyfter frågan om var gränsen går för den privata sfären. I Göteborg lyser den poetiska strofen skriven med stora LED-bokstäver upp himlen över hustaken i stadsdelen Gamlestaden.
Förhoppningen från Göteborgsbiennalens ledning är att den ska "bidra till en bred diskussion där olika och ibland motstridiga perspektiv får mötas". Jag tror tyvärr att det är stor risk att denna diskussion kommer att föras bland en liten skara redan invigda. Biennalen har fått en i mitt tycke alltför teoretisk inramning och många av verken är riktigt krävande att ta till sig.
Curatorn Nav Haq skulle ha vunnit på att begränsa antalet konstnärer och att ge de deltagande större utrymme. Det hade också underlättat för besökarna om mer vikt hade lagts vid utställningspedagogiken. På biennalens webbsajt är det endast curatorn som presenteras utförligt. Konstnärerna listas bara med namn. Väl i utställningarna finns en gratiskatalog med information. Där finns också texter intill verken. Men med tanke på den stora komplexitet som många av verken rymmer anser jag inte att detta är tillräckligt om man vill nå ut till en bredare publik.
Kanske är det istället i satellitprogrammet "GIBCA Extended" som diskussionerna kommer att ta fart? Mängder av gallerier, konsthallar och konstnärskollektiv i Västra Götaland kommer under hösten att visa konst som vänder och vrider på samma tema som Göteborgsbiennalen.