Klyftan mellan öst och väst hotar att dela EU - Inom EU växer de politiska spänningarna mellan öst och väst. Polen och Ungern leds av nationalkonservativa regeringar som öppet utmanar grunderna för EU. Med dagens hållning skulle de förmodligen inte ha accepterats om de i dag ansökt om medlemskap i EU. De uppfyller inte de politiska inträdeskraven. Men eftersom de redan är insläppta kan de trotsa reglerna.
Motsättningarna handlar både om den gemensamma värdegrunden och om konkret politik, främst flyktingmottagandet och villkoren på arbetsmarknaden. Exempelvis kan man förvänta sig strid på det sociala toppmötet i november i Göteborg om vad som kallas "social dumping".
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En huvuduppgift för EU:s institutioner är att övervaka hur medlemsländerna tillämpar gemensamt fattade beslut.
EU bygger på en rättsordning där kommissionen initierar förslag till lagstiftning och där domstolen har till uppgift att lösa tvister. Denna rättsgemenskap som omfattar alla medlemsländer innehåller en både rättigheter och skyldigheter. Den som vill ha tillgång till fördelarna, som världens största gemensamma marknad, måste godta kraven på disciplin och solidaritet. Detta är själva grunden för medlemskapet i EU. Utan den skulle EU bara vara ett slags politisk självbetjäningsbutik.
Det är på just den här punkten som konflikten med regeringarna i Polen och Ungern ser ut att trappas upp, åtminstone i den politiska agitationen. En rad stridsfrågor har luftats de senaste månaderna.
EU-kommissionen ifrågasätter om den polska regeringens inblandning i rättssystemet är förenligt med rättssamhällets principer. Utan ett tillfredsställande svar hotar EU-kommissionen med sanktioner mot Polen enligt fördragets artikel 7 som skulle kunna innebära att landet förlorar rösträtt i EU:s ministerråd. Det förutsätter emellertid att de övriga medlemsländerna enhälligt samtycker och Ungern kan förväntas blockera ett sådant beslut. Frågan kommer upp på ministermöte den 25 september.
SvD Världen - omvärldens viktigaste händelser direkt i din mejlkorg
Flyktingpolitiken har utlöst andra motsättningar.
I september 2015 fattade inrikesministrarna i EU beslut om fördelning av 160 000 flyktingar från Grekland och Italien. Beslutet överklagades till EU:s domstol i Luxemburg, som emellertid tillbakavisade besvären. Därmed kan EU-kommissionen driva sina krav framför allt på Polen och Ungern, som vägrar acceptera utslaget. Vad det betyder i praktiken är för tillfället oklart.
Samtidigt förpestas de infekterade relationerna av diverse pengakrav. Sveriges EU-minister Ann Linde och Italiens Sandro Gozi driver linjen att länder som inte visar solidaritet skall få betala för det genom minskade regionalstöd från EU. Ungerns premiärminister Viktor Orbán har i ett brev till Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande, begärt ett bidrag på 880 miljoner euro för att täcka kostnader för det staket som Ungern byggt vid gränsen. Det har avvisats av Juncker.
Den andra kontroversiella frågan handlar om förändringar av det så kallade utstationeringsdirektivet som reglerar villkoren för anställda som tillfälligt tjänstgör i ett annat EU-land.
Två branscher är särskilt berörda: åkerierna och byggbranschen. I synnerhet Sverige och Frankrike driver på för att begränsa möjligheter till vad som kallas social dumping.
President Emmanuel Macron har engagerat sig starkt för förändringar, bland annat för att gå de stridbara franska fackföreningarna tillmötes samtidigt som han vill liberalisera arbetsrätten i Frankrike. På det sociala toppmötet i Göteborg i november kommer länderna från Öst- och Centraleuropa att bjuda motstånd.
I ett läge då Storbritannien förhandlar om utträde ur EU (brexit) innebär de växande spänningarna med länder som Polen och Ungern ytterligare påfrestningar på sammanhållningen inom EU. Det förklarar antagligen det utspel som Jean-Claude Juncker gjorde häromdagen när han föreslog ett speciellt EU-toppmöte i Rumänien den 30 mars 2019. Det vill säga dagen efter att Storbritannien lämnat. Då skulle de återstående 27 mötas i Transsylvanien med starka band till Ungern. Kan Sibiu bli en symbol för ett nytt EU?