Ann Sofie Dahl I Danmark vill ingen vara slapper - En "slapper"! Något värre kan en dansk politiker knappast kallas för i dessa tider. Att vara en "slapper" är inte det minsta populärt i ett land där snart sagt alla slåss om att framstå som den främste av alla "strammere" i utlänningsfrågan, som den mestadels kallas här.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Ta finansminister Kristian Jensen, till exempel. Han har länge haft rykte om sig som en framträdande medlem i "slapper"-falangen i sitt parti, Venstre; en betydligt mindre partigruppering än den som anförs av utlännings- och integrationsministern Inger Støjberg och partiets nya hårdhänta stjärna Marcus Knuth.
Av den anledningen har kollegorna i Dansk Folkeparti haft ögonen på finansministern och gjort sitt bästa för att lägga krokben för honom, som nyligen i budgetförhandlingarna. Men nu har Kristian Jensen visst fått nog. Hans image som mjukis är orättvis, förklarade han häromdagen i en intervju i Berlingske.
Som næstformand i Venstre står Jensen (i alla fall formellt) i tur att ta över den dag Lars Løkke Rasmussen lämnar sin post, frivilligt eller kanske ofrivilligt efter ännu en av de många skandaler som har en tendens att följa statsministern i spåren. Och när den dagen kommer duger det inte att vara någon lössläppt "slapper" som öppnar gränsen på vid glänt.
Inte ens de mest politiskt korrekta klarar längre att stå emot trycket. Dagen därpå möttes läsarna av ett öppet brev i samma tidning, vänskapligt undertecknat "Morten". Det var partiledaren för de Radikale Venstre med efternamnet Østergaard som meddelade att nu var han minsann trött på att kallas "halalhippie" och "slapper".
Det är det förstås inte så många som verkligen tror på. Men uttalandet underlättar i viss mån för samarbetet i "rød blok" som siktar på att återta regeringsmakten vid nästa val som ska hållas senast i juni 2019. S-ledaren Mette Fredriksen har ju rört sig åtskilliga steg högerut i invandringsfrågan och väckte mycket uppmärksamhet med sitt senaste utspel.
Enligt det skulle det t ex inte längre gå att söka asyl spontant vid danska gränsen, och de som ändå lyckades skulle skickas till läger i Nordafrika. Var nu de skulle ligga; de demokratiska stater som Frederiksen såg som framtida värdar växer ju inte precis på trän i den delen av världen.
Mycket hade Mette Frederiksen dessutom snott från antingen Dansk Folkeparti eller Venstre. Icke desto mindre är det en gigantisk utveckling från 90-talet när statsminister Poul Nyrup Rasmussen (S) förnämt rynkade på näsan åt DF och förklarade att de aldrig skulle bli rumsrena, "stuerene", på grund av invandringspolitiken.
För Mette Frederiksen kom den stora aha-upplevelsen tydligen under åren som justitieminister. Nu belönas hon med nytt stöd från DF-väljare som i strid ström återvänder till S. I samarbetspartierna Alternativet och Enhedslisten suras det däremot, och varnas för att Frederiksen gått över ett "rött streck" med sina allt tuffare tag.
I stället spekuleras det vilt om nya regeringskonstellationer med S, DF och kanske Venstre. Några slappa tag i utlänningspolitiken lär det i alla fall knappast bli, inte heller framöver i Danmark.
Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik och
bosatt i Köpenhamn. ann-sofie. dahl@mail. dk