Antisemiterna som var Hitlers förebilder - Två politiker som använde antisemitismen som politiskt vapen kom att influera den unge Adolf Hitler
Fråga: "Adolf Hitler kan knappast ha kommit på hela nazistkonceptet själv - heilandet, Führer-titeln, antisemitismen, med mera. Vet vi om han hade några politiska idoler hemma i Österrike som han försökte efterlikna?"
Historieprofessor Dick Harrison besvarar varje dag SvD-läsarnas spörsmål om små och stora historiska händelser och fenomen.
Dick Harrison: De personer som ofta brukar anföras när denna fråga kommer på tal är Georg von Schönerer och Karl Lueger. Vi börjar med den förstnämnde.
En av de antisemiter som ofta uppges ha påverkat den unge Hitler mest var Georg von Schönerer, en ultranationalistisk politiker som avskydde det mesta som inte var förment äkttyskt, inklusive katolska kyrkan. Han tyckte inte om hemlandet Österrike-Ungern som politisk idé, eftersom den habsburgska dubbelmonarkin omfattade så många icke-tyska folkgrupper, inte minst slaver, och dem hade von Schönerer inget till övers för. Den tyskspråkiga delen av Österrike borde, menade han, bryta sig ut ur eländet och gå ihop med Tyskland. Från och med 1880-talet länkade von Schönerer sin passion för tysknationalismen till en allt hätskare animositet mot judarna i deras egenskap av fientligt sinnad ras, och retoriken skärptes när judiska flyktingar sökte sig västerut undan pogromerna i Ryssland. Kampen för ett större och verkligt enat Tyskland var, menade han, identisk med raskriget mot judarna. Ett av von Schönerers slagord var följaktligen durch Reinheit zur Einheit ("genom renhet till enhet").
Mycket som senare skulle anammas av Hitler fanns på plats redan på von Schönerers tid, till exempel bruket att titulera honom Führer ("ledare") och använda hälsningsordet Heil. I det sena 1800-talets Wien tog många till sig von Schönerers budskap, både i arbetarkvarteren och i studentföreningarna, men anhängarna blev aldrig så många att det är befogat att tala om en massrörelse.
En fängelsedom 1888, efter att han vandaliserat ett judiskägt tidningskontor, gjorde von Schönerer ännu populärare i antisemitiska kretsar, men den berövade honom möjligheten att agera offentligt. Detta gynnade konkurrerande politiker som också de hade antisemitiska agendor, inte minst Karl Lueger, vars talang och färdighet var betydligt större än von Schönerers. Till skillnad från denne var Lueger troende katolik, och han anspelade gärna på denna identitet i sin politiska verksamhet. Luegers Christlichsoziale Partei ("Kristligt sociala parti") blev under decennierna kring sekelskiftet en ledande kraft bland den lägre medelklassen i Wien, inte minst på grund av de antisemitiska utfallen. Lueger valdes in i Wiens stadsråd, Gemeinderat, år 1875 och satt, med ett kort avbrott, kvar i församlingen ända till sin död 1910. Från 1897 var han borgmästare och gjorde stora insatser för omvandlingen av Wien till en modern storstad. Mycket tack vare Luegers personliga initiativ förbättrades dricksvattentillförseln, transportväsendet, gas- och eltillgången, skolorna och den sociala välfärden. Han lät också anlägga vägar och parker.
Det bör inskärpas att det fanns en stor skillnad mellan Luegers politiskt slipade antisemitism och den fanatiska och våldsamma antisemitism som utmärkte von Schönerer och senare Hitler. För Lueger var fientligheten mot Österrikes judar betingad av taktiska överväganden. Småfolket i Wien var antisemitiskt sinnat, alltså spelade han på deras fördomar för att hålla ihop partiet och bli kvar vid makten. Även judar har i efterhand vittnat om att Lueger bakom fasaden var en hjälpsam och vänlig man, också gentemot dem själva. Dessutom värnade Lueger om rättssäkerheten. Ingen skulle behöva frukta för liv och lem så länge han var borgmästare. Det var inte tal om att göra inskränkningar i judarnas rättigheter eller tolerera övergrepp mot dem på gator och torg. Trots Luegers antisemitiska svada gick livet därför vidare som förut. Därtill kom att Luegers katolska tro och lojalitet mot det habsburgska kejsardömet stod ljusår från vad som senare skulle bli Hitlers övertygelse.
Det som mest imponerade på Hitler, som under sin tid i Wien lärde känna den luegerska regimen väl, var partiledarens oöverträffade förmåga att vinna stöd i breda folklager genom effektiv propaganda. Till skillnad från den politiskt marginaliserade Georg von Schönerer, vars idéer låg betydligt närmare nazisternas, tillskansade sig Karl Lueger makt. Det ingav respekt.