De och dem och dom. Ord som engagerar läsarna. - Språk engagerar.
Ord engagerar.
Åtskilliga läsare inser att språket är - och bör vara - rikt på nyanser och funktioner.
Sällan har det surrat i min mejlbox och mobil lika flitigt som efter den signerade artikeln De och dem som dom? Fattigdom häromdagen (27/10).
Bakgrunden var förslaget i Svenska Dagbladet från svenskläraren Henrik Birkebo.
Han vill att Sverige vid nyår skrotar subjektsformen "de" och objektsformen "dem" och istället både säger och skriver talspråksformen "dom".
Orsak?
Det är sådan motvind och uppförsbacke när elever ska lära sig skillnaden mellan "de" och "dem", menade gymnasielärare Birkebo.
De flesta läsare som hört av sig tycks hålla med mig om att den hållningen andas uppgivenhet. Ord och grammatiska regler ger precision och struktur åt språket. Förenklar inlärningen. Därför borde Sverige inte överge "de" och "dem".
Jag citerade författaren Theodor Kallifatides, som talar inte minst för alla de invandrare som fullt ut vill tillägna sig ett främmande språk.
Kallifatides har sagt:
"Ett språk utan regler är inte ett språk utan ett signalsystem för de invigda. "
Så sant.
Elever ska inte luras att tro att det duger att bara göra sig hjälpligt förstådd. Språket behöver sina nyanser.
"Håller helt med dig. Svårigheter i att lära språk ska övervinnas genom hårt arbete … Att ta bort känslan av att sträva är livsfarligt för elevers utveckling", skriver läsaren Jan Hansveden.
Ove Sandell, kulturredaktör på Arbetet åren 1958-1970, ringer upp och uppmanar tidningen att fortsätta kämpa för att försvara det gamla, fina språket. Och han noterar i något besk ton att jag i min artikel använde ordet lathet:
"Lättja är ett så mycket vackrare ord. "
Jens Weibull instämmer, han anser i sitt mejl att jag bör slå ett slag för "lättja, som är på väg att raderas ut av det allt vanligare lathet". Detsamma gäller ordet fräschör, som han menar hotas av "det otympliga fräschhet".
Karin Helander kallar sig själv - i smyg - för språkpolis. Hon känner sig illa till mods när folk inte kan skilja på "de" och "dem". Eller blandar ihop "före" och "innan", även om hon genast tillägger att hon är medveten om att det numera anses godkänt att säga till exempel "innan jul".
På Facebook tycker Karin Eriksson att sammanblandningen av "var" och "vart" är mycket värre.
Men.
Inte alla läsare håller med om mitt grundbudskap - vikten av att behålla "de" och "dem". Kerstin Påvall Ragab, som är pensionerad journalist, citerar ur en tidningsartikel:
- Jag känner respekt för honom. Han gör så mycket för dem som har det svårast, våra flyktingar.
Kerstin Påvall Ragab fortsätter:
"Tror du att den intervjuade sa 'dem'? Det betvivlar jag. Ett citat ska vara korrekt. Här anar jag skribentens oro för att inte vara grammatiskt korrekt. Läsaren blir förvirrad. Visst vore det enklare om 'dom' fick ta över!"
"De" och "dem" lär leva vidare.
Ett tag till i alla fall.
För inte har väl lustigkurren på Facebook rätt som menar att diskussionen om "de" och "dem" är överspelad eftersom allt i denna egofixerade tid handlar om "jag".
Förlåt, "mig".