Det gör utspelet extra kontroversiellt - Jag ledde utfrågningen av partiledarna i SVT:s valvaka 1991. Det blev en historisk valvaka.
Inte bara därför att Sveriges första högerpopulistiska parti, Ny demokrati, valdes in. Snarare på grund av vad som skedde mitt under utfrågningen.
Jag intervjuade de fyra borgerliga partiledarna Carl Bildt, Olof Johansson, Alf Svensson och Bengt Westerberg. Plötsligt fick jag veta att Ny demokratis partiledare Ian Wachtmeister med parhästen Bert Karlsson var på väg in i studion. När de dök upp reste sig Bengt Westerberg och frågade: Kan jag gå nu? Ja, sa jag. Och Olof Johansson och Alf Svensson följde efter. Då röt den ansvarige i kontrollrummet: Men se till att Carl Bildt stannar. Det gjorde jag och Bildt såg inte alls ut att vantrivas med Wachtmeister och Karlsson.
Bengt Westerbergs sorti blev historisk. Den sågs som en symbol för totalt avståndstagande till det nya partiet. Hur totalt det sen blev kan diskuteras. Den nya Bildt-regeringen var en minoritetsregering som var beroende av Ny demokrati, även om man för att klara den ekonomiska krisen föredrog att luta sig mot Socialdemokraterna.
Efter Jan Björklunds utspel i dag om att regeringen borde kalla också SD till de partiöverläggningar som då och då äger rum, har Westerberg åberopats som ett gott exempel på hur sådana partier bör hanteras.
Den inställningen är uttryck för det dilemma som har plågat de etablerade partierna ända sen SD började bli en maktfaktor. Isolera eller ta debatten?
Isoleringsstrategin blev ett fiasko. Partiet valdes in 2010 och blev ännu större 2014. Det enda som tillfälligt bromsade expansionen var de etablerade partiernas tvära flyktingpolitiska kursändring i höstas. Om man är lite elak kan man säga att det var först när S, M med flera närmade sig SD:s politik som partiet backade en aning. Kopieringsstrategin var effektivare än isolering.
Men partierna har goda skäl att känna sig desperata om hur SD ska hanteras. För nu tycks inte SD backa längre utan ligger på 17-18 procent.
För Jimmie Åkesson lär det knappast spela någon roll om man han får sitta med vid Stefan Löfvens förhandlingsbord. Men man kan förstås undra hur länge ett parti med förfärliga rötter, men som valts in i demokratiska val, ska behöva sitta i karantän.
Vänsterpartiet är i dag ett högst respektabelt parti men med synnerligen obehagliga rötter. Årtionden av stöd till Stalin. Men det har inte hindrat Stefan Löfven från att inte bara bjuda in partiet till partiledarsamtal utan till och med till budgetsamarbete.