Det känns som att vi gifte oss i förrgår - 1976 blev hon kungens, Sveriges och folkets drottning.
I dag är hon också taleskvinna för de sexuellt utnyttjade barnen och har satt demensvården på kartan.
- Det man inte talar om kan man inte förändra, säger drottning Silvia i en tillbakablick på 40 år i landets tjänst.
Syrenerna i trädgården böjer sig för junivinden när bilen rullar uppför backen vid Silviahemmet inte långt från Drottningholms slott.
Ut kliver drottning Silvia, på väg till ett av sina favorituppdrag. Hon ska dela ut broscher och examensbevis till årets kull av Silviasjuksköterskor som under två år specialiserat sig på demensvård.
Här på utbildningscentret Silviahemmet, som grundades av drottningen 1996, får också ett tiotal demensdrabbade gäster dagvård. Det är en plats som vill belysa att det i dag finns 160000 svenskar drabbade av demenssjukdom som också drabbade drottningens mor Alice.
På väg in i aulan nickar drottningen till alla hon passerar och hälsar genom att kisa med ögonen som svenska folket vant sig vid att hon gör. Det har sagts om henne att hon ser alla och den här dagen blir det extra tydligt. En och en går sjuksköterskorna fram till drottningen och blir tackade och tilltalade vid förnamn. Sedan står drottningen ensam kvar och håller ett tacktal till dem.
"Jag är stolt över er. . . den uppmärksamhet och kärlek ni ger de demenssjuka. "
Efter ceremonin går vi till gula salongen där Aftonbladets intervju ska äga rum. Drottningen går mot ett litet uppdukat kaffebord och frågar hur fotografen Stefan vill ha sitt kaffe.
Jag får börja intervjun med att gratulera. Fyra decennier på samma tjänst, det är få som lyckas med den bedriften i dag.
- Ja, det är 40 år den här veckan. Det är sant. Det har gått så fort. Det är klart att mycket har hänt, också inom familjen. Plötsligt har man fem barnbarn! Det är väldigt roligt. Men det känns som i förrgår, ändå.
"Musik betyder mycket""Förrgår" var den 19 juni 1976. Silvia Sommerlath skred fram i Storkyrkan i Stockholm i en gräddfärgad Dior-klänning och med en bukett av vita liljor och en stund senare, klockan 12. 18, blev hon Sveriges nya drottning. Redan på vägen nedför altargången tittade hon varje gäst i ögonen.
Svenska folket följde sändningen i Sveriges Television och speakerrösten var allvarlig:
"Den svenska huvudstaden har rustat för kungligt bröllop och televisionen hälsar er välkomna till evenemanget. 20:e musikkåren kantar kortegevägen genom Stockholm. . . "
Det var pompa, ståt och allvar, ännu ingenting av det spontana som drottningen snart skulle tillföra hovet.
Första gången vi sågs här var för drygt tio år sedan. En föreläsare höll ett tal om skratt i vården och jag minns att drottningen stod upp och dansade till Varm korv-boogie.
- Var det så. . . ? Ja, musik betyder mycket har jag förstått med åren. Jag hade besökt många fina ålderdomshem med fin personal där de gamla ändå var ledsna. När jag berättade det för kungen sa han "Men gör något då!".
Resultatet blev "De gamlas dag", numer en tradition i Ekerö kommun där äldre och anhöriga picknickar med musikunderhållning i Drottningholmsparken.
- En gammal dam önskade sig nationalsången. Jag tror det var första gången som Birgitta Andersson sjöng den till gitarr, skrattar drottningen och visar med händerna hur de äldres fötter rör sig när de får höra låtar från 60- och 70-talen.
Det finns glädje även långt in i demenssjukdomen?
- Ja, men också så svåra situationer. När min mor var demenssjuk frågade hon ofta om min far som redan hade gått bort. Varje gång blev det en tragedi. "När då? Och du har inget sagt!" Sedan lärde jag mig att man ska säga sanningen, men leda bort problemet. Play the game. . .
Efter fyra decennier i Sveriges tjänst är det, efter familjen, drottningens personliga projekt som ligger henne närmast om hjärtat: Silviahemmet, World Childhood Foundation och Mentor.
"Förvånad över allt man åstadkommit"Någon vecka före intervjun har drottningen fått ta emot det tyska så kallade Benediktpriset för sina humanitära insatser genom de tre organisationerna. Och tackat för erkännandet i ett känslosamt tal:
". . . jag delar detta pris med alla dem som hjälper mig att skapa en bättre tillvaro för unga och gamla människor som misshandlats, som fallit offer för människohandel eller som drabbats av demens. "
Kan det vara den finaste utmärkelsen genom åren?
- Det var ett stort ögonblick. Man kan bli förvånad över allt man åstadkommit när man får det svart på vitt.
1976 var framtiden ett tomt papper. Hur valdes ämnena som skulle stå i fokus?
- Det bara blev så. Jag hade jobbat i olympiska sammanhang och sett hur svårt det var för handikappade så när vi gifte oss ville jag sätta fokus på de frågorna, därför bildades Bröllopsfonden 1977.
I mitten av maj firades Silviahemmets 20-årsjubileum. Mamma Alice Sommerlaths demenssjukdom blev början till ett engagemang från drottningen som i dag anses ha satt kvalificerad demensvård på den svenska kartan.
Kraften att förändra tycks komma från svåra situationer?
- Att en så sorglig situation med min mamma kunde bli så här bra gör mig i dag glad.
Då trodde man att "glömska" var åldersbetingad. I dag vet man att demenssjukdomarna är dödliga hjärnsjukdomar som kräver kvalificerad vård.
- Därför har bland annat hela akutpersonalen på Danderyds sjukhus fått utbildning, alla chaufförer som kör våra daggäster, alla Silviasystrar och Silviasjuksköterskor och nu också Silvialäkare som utbildats genom åren.
I flera Aftonbladet-intervjuer genom åren har drottningen berättat om tiden som anhörig. Hur hela familjen försökte möta drottningmodern i den världsuppfattning hon befann sig i, om middagen när kungen hövligt reste sig och gick runt bordet och hälsade på sin svärmor flera gånger, eftersom hon påpekade att han hade glömt att hälsa.
Det där är en så stark bild som etsat sig fast.
- Ah, minns du det? Fem gånger reste kungen sig. Demenssjukdomarna kräver mycket tålamod av anhöriga.
Och kungen har tålamod?
- Ja, verkligen.
Men glädjen och oron går ständigt hand i hand. Under det senaste Tysklandsbesöket medgav drottningen att hon är lycklig mamma till tre barn, och mormor och farmor till fem barnbarn men "precis som de flesta föräldrar och mor- och farföräldrar bekymrar min man och jag oss naturligtvis om dem och önskar dem bara det bästa".
Vad oroar ni er för?
- Det är inte lätt att vara ung i dag men också svårt att vara förälder. Allt går så fort, till exempel med internet, det är en fantastisk värld men också farlig. Jag hörde i går igen om en person som utnyttjat barn genom kontakter på internet. Det är så anonymt och otäckt. Enligt en expert räcker det att ha haft kontakt tre gånger med fråga-svar för att få intryck av att man känner någon väl.
Vad är motvikten till barnens faror?
- När det blev populärt att alla barn skulle ha en dator varnade Ecpat för farorna. Man designade till exempel en musmatta med råd som att aldrig uppge sitt namn, aldrig skicka bilder. . . Och så ska föräldrarna ha datorn synlig i hemmet. När jag var liten hade vi en enda radiokanal och alla lyssnade tillsammans. Sedan kom en enda tv-kanal och alla såg samma. Nu sitter barn i sitt eget rum med sin dator och farorna är fler. Det oroar mig väldigt.
"Jag talade mest som mamma"Drottning Silvia har aldrig dragit sig för det svåra, tidigare tabubelagda. Hon var något av en pionjär när den första världskongressen mot sexuell exploatering av barn hölls i Stockholm 1996.
- Det började på ett möte i Paris med flera first ladies som var ombedda att berätta om barns situation i våra länder. Då hade just barnpornografi uppmärksammats. För mig var det en humanitär fråga och inte meningen att blanda mig i en politisk diskussion. Jag talade mest som mamma.
Drottningen tog initiativ till organisationen World Childhood Foundation som fokuserar på att förhindra att barn utsätts för sexuella övergrepp och exploatering. Hittills har WCF främjat 600 internationella projekt - nu pågår 100 projek