Erdogan möter Putin Sitter i ett skruvstäd - Han har köpt ryska vapen, förargat Nato och struntat i varningar från tidigare allierade i väst. Men president Recep Tayyip Erdogans aggressiva agerande i Syrien har också ökat riskerna för att Turkiet ska hamna i direkt konfrontation med Ryssland.
Under torsdagen träffar han Vladimir Putin i Moskva.
De är rivaler och allierade på samma gång. Ryssland har länge stått på Bashar al-Assads sida medan Turkiet har gett sitt stöd till den väpnade opposition som vill störta den syriska presidentens regim. Men de har i flera år också arbetat tillsammans för att stoppa en storoffensiv mot rebell- och jihadistfästet Idlib i norra Syrien.
- Rysslands villkor var att Turkiet skulle ansvara för att bekämpa radikala jihadister medan Turkiet ansåg sig ha löfte från Ryssland att Assadstyrkorna inte skulle angripa, säger Michael Sahlin, ledamot i Kungliga krigsvetenskapsakademin och tidigare ambassadör i Turkiet.
- Det stod klart från början att den kompromissen inte skulle hålla, men det räddade läget för stunden. Men nu visar sig den rysk-turkiska relationen bli allt mer ohållbar.
Åratal av hot, krig genom ombud och militär konfrontation har lett fram till en svår situation för Turkiet. President Recep Tayyip Erdogan har satsat allt på samarbete med Ryssland, köpt ryskt luftvärn - och med det skapat dålig stämning i försvarsalliansen Nato - samt gått in i nordöstra Syrien trots europeiskt och amerikanskt motstånd.
Nu skjuter det allt mer internationellt isolerade Turkiet skarpt mot Rysslands allierade i Syrien. Turkiet vägrar att lämna sina militärposteringar i Idlib samtidigt som regeringsstyrkorna har avancerat med Rysslands hjälp.
- Erdogan sitter i ett skruvstäd, säger Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.
- Backar han kommer han att få en enorm flyktingström och stora inrikespolitiska problem. Men går han framåt militärt riskerar han turkiska förluster och direkt konfrontation med inte bara den syriska utan även den ryska militären, även om det troligtvis inte kommer att gå så långt.
Ryssland har ställt sig utanför sammandrabbningarna mellan turkiska och syriska styrkor. Avsaknaden av ryskt flygunderstöd har gjort att Turkiet kunnat nå vissa framgångar i sin motoffensiv. Varken Moskva eller Ankara är dock intresserade av att hamna i krig mot varandra.
- Samtidigt står Ryssland med en fot i varje läger. Och ju mer Turkiet och Damaskusregimen hamnar i konfrontation desto mer ohållbar blir den ryska balansakten, säger Kragh.
- Den stora oron är att den regionala konflikten ska utvecklas till en stormaktskonflikt, även om det inte finns några omedelbara tecken på det. Stormaktsspänningarna har hållits under relativ kontroll sedan Ryssland gick in i kriget 2015.
Presidenterna Recep Tayyip Erdogan och Vladimir Putin ska träffas i Moskva under torsdagen för att prata om Syrien.
Moskva har på förhand gjort klart att Ryssland inte har förändrat sin inställning till Syrien och att man fortfarande står bakom regimens kamp mot rebeller och jihadister - samtidigt som man är intresserad av samarbete med Turkiet.
Ankara har i sin tur visat intresse för ett avtal om eldupphör.
- De har en klar intressekonflikt i Syrienrelationen. Men de har också andra relationer som är viktiga och har hela tiden lyckats hålla Syrienkonflikten isolerad. Därför behöver den inte nödvändigtvis spilla över i en akut försämring av relationerna överlag, säger Kragh.
- Konflikten befinner sig i en slutfas, men kan pågå länge än. Varken Ryssland eller Turkiet kommer att backa från sina anspråk.
Långt innan konflikten inleddes klagade många syrier på hög arbetslöshet, utbredd korruption, brist på politisk frihet och statlig repression under president Bashar al-Assads styre.
I mars 2011 inleddes demonstrationer för demokrati i staden Daraa. Regeringens användning av dödligt våld som svar på protesterna utlöste rikstäckande demonstrationer som krävde al-Assads avgång.
I takt med att oroligheterna spred sig intensifierades tillslagen mot oliktänkande. Oppositionsanhängare började ta till vapen, till en början för att försvara sig och senare för att driva ut säkerhetsstyrkor från lokala områden. Bashar al-Assad lovade att återställa den statliga kontrollen.
Våldet eskalerade och förvandlades till ett inbördeskrig när hundratals rebellbrigader bildades för att kämpa mot regeringsstyrkorna om kontrollen över landet.
Med åren har kriget kommit att inkludera allt fler parter. Extremistiska jihadistgrupper har profiterat på kaoset och vuxit sig starka, även om den som kallar sig Islamiska staten trycktes tillbaka av en omfattande offensiv.