Experterna Det saknas i partiernas klimatpolitik - Om klimatpolitiken var den enda viktiga frågan skulle partierna kunna bilda en handlingskraftig majoritetsregering, menar professor Tomas Kåberger, ledamot i klimatpolitiska rådet.
Men samtidigt finns det utmaningar där partierna är långt i från överens.
Den kommande regeringen får en hård nöt att knäcka. Enligt den nya klimatlagen som trädde i kraft 1 januari 2018, som sju av åtta riksdagspartier (alla utom SD) står bakom, ska Sverige ha noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045.
Mest utmanande i närtid är transportmålet, som innebär att utsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010.
Hur detta ska gå till är partierna inte helt överens om.
Enligt Åsa Knaggård, statsvetare med miljöfokus vid Lunds universitet, finns det ett visst underlag i riksdagen för att genomföra en del åtgärder - särskilt i transportsektorn:
- Många av de mindre partierna är överens om att det behövs en reformering av skattesystemet med fokus på grön skatteväxling och en utfasning av subventioner till förbränning av fossila bränslen. Det kommer att ändra incitamenten både för transportsektorn och för industrin.
Åsa Knaggård kan också se att det finns ett brett stöd för investeringar i ny teknik, vilket är viktigt för att möjliggöra en omställning av dessa sektorer.
- Vad jag saknar är tydliga åtgärder för att minska jordbrukets klimatpåverkan, utöver målen för minskad köttkonsumtion eller minskat matsvinn. Men det saknas även en plan för att anpassa samhället till de negativa klimatförändringar, som vi trots åtgärder kommer att drabbas av.
Hon ser en tydlig skillnad mellan de partier som ger en samlad bild, med tydliga exempel, av vad de vill göra inom klimatpolitiken och de partier som är mer otydliga med hur målen ska uppnås.
- I den första gruppen utmärker sig Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet som uttrycker tydliga åtgärder som siktar in sig på transporter, industrin och hushållen. Övriga partier har inte lika tydligt formulerade förslag. Det brådskar med åtgärder på alla områden, vilket gör det viktigt att partierna tar ett helhetsgrepp om klimatpolitiken.
Sverigedemokraterna skiljer ut sig genom att främst fokusera på åtgärder utomlands, vars klimatnytta i många fall är oklar.
- De vill även införa kärnkraft, vars kostnadseffektivitet kan diskuteras, säger Åsa Knaggård.
Även Tomas Kåberger, professor i fysisk resursteori vid Chalmers, kan se en enighet i partiernas klimatpolitiska fokus.
- Om klimatpolitiken var den enda viktiga frågan skulle de kunna bilda en handlingskraftig majoritetsregering, säger Kåberger, som även är ledamot i klimatpolitiska rådet som ska utvärdera hur regeringens politik är förenlig med de nationella klimatmålen.
Enligt honom finns det tecken på budgetrealism genom att partierna talar om att, å ena sidan minska skadliga subventioner och höja miljöskatter, och å den andra sidan stödja utvecklingen av alternativ med mindre utsläpp.
- Några partier anser att man behöver en industriell strategi för att ta bort så gott som alla utsläpp om de globala målen ska nås, medan andra talar om små kortsiktiga åtgärder och marginella kostnader,
Inget tyder dock på att något parti har tänkt ut ett program för utveckling av de företag som levererar till energi- och transportsektorerna, anser han.
- Den globala utvecklingen av förnybar el och elektrifiering av transport- och industrisektorn gör att man snabbt behöver ha en plan för detta. Utan ett strategiskt tänkande är risken stor att dessa företag tas över av skickligare kinesiska ägare eller går under.
I ett bredare perspektiv ser Tomas Kåberger ett samband där de partier som har lägst ambitioner i klimatpolitiken är de som också är mest rädda för klimatflyktingar. De partier som är mest ambitiösa i sin klimatpolitik menar å andra sidan att man kan hantera flyktingar med öppenhet.
- Det gäller inte bara i Sverige utan i resten av EU och Nordamerika.
Naturvårdsverket gjorde under slutet av förra året en uppföljning av Sveriges nya klimatmål. I den rapport som togs fram beskrivs bland annat utsläppsscenarier relaterat till beslutade och planerade åtgärder för utsläppsminskningar i ett antal sektorer. I uppföljningen "Med de nya svenska klimatmålen i sikte" är slutsatsen att de styrmedel som finns i dag inte räcker.
Vissa styrmedel som är beslutade, som exempelvis bonus-malus vid bilköp och reduktionsplikten som innebär inblandning av biodrivmedel för transporter, kommer att ge stora utsläppsminskningar framöver.
- Men vi bedömer dem inte som tillräckliga utan det behövs ytterligare åtgärder i alla sektorer. Om Sverige ska nå klimatmålen måste utsläppen minska med mellan 5 och 8 procent per år, menar Johan Bogren, enhetschef på Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket kommer att lämna ett underlag till Sveriges klimathandlingsplan i enlighet med Klimatlagen till regeringen i mars 2019. Där kommer det göras ytterligare analyser av effekter för olika styrmedel och åtgärder.