Facebookinlägg droppen Peter satte sin bror på paus - Göra slut med ett syskon, går det? Peter, 43, ville inte bryta helt med sin oengagerade bror utan lät istället relationen rinna ut i sanden. "Jag är inte intresserad av att komma i kontakt med hans åsikter och känslor längre. "
43-årige Peter har bott i Stockholm i nästan 20 år och har en son från ett tidigare förhållande. Han växte upp i närheten av en medelstor stad med sin mamma, pappa och sin fyra år äldre storebror Kalle. Alla i familjen förutom Peter bor kvar i hemtrakterna.
Peter beskriver uppväxten som en "trygg verkstad". Både hans mamma och pappa hade gjort ekonomiska klassresor, och barnen växte upp i villa. Enligt Peter var han och Kalle inte den sortens bröder som slogs och bråkade med varandra.
- Vi rök ihop ibland, men det var aldrig något allvarligt. Vi hade en bra relation, och när jag började skolan såg jag min bror som ett slags beskyddare. Samtidigt är fyra år en ganska stor åldersskillnad, vi hängde egentligen inte så mycket som kompisar.
Det var först när Peter hängde på storebroderns intresse för hårdrock och punk, "häftig musik", som de fick något gemensamt. Men så började brodern att föredra mer softa tongångar - och bröderna gled isär igen.
I hemmet förekom inte heller några djupare samtal - om känslor, relationer eller politik - där familjemedlemmarna blottade sitt inre, något Peter menar kunde ha fört dem närmare varandra.
- Varken morsan, farsan eller brorsan var särskilt intresserade av att diskutera problem. Det viktigaste var att hålla upp fasaden, att det skulle se bra ut inför andra. Karriär ansågs viktigt.
Så var det inte för Peter. Han hade länge svårt att komma fram till vad han skulle göra i livet. Till slut bestämde han sig för att satsa på sitt stora intresse: musiken. Han flyttade till Stockholm och startade ett eget företag som han fortfarande driver och lever av.
Samtidigt beskriver han sin relation med resten av familjen som god. De har ofta skidsemestrat tillsammans genom åren. Fortfarande åker Peter hem till jul.
- Morsan och farsan är som en kärna i släkten. Det är tradition att alla, även vuxna kusiner, firar jul hemma hos mina föräldrar. Det är fint, och jag är uppvuxen med det.
Som vuxna har han och brodern haft kontakt per telefon med ojämna mellanrum, och Peter har alltid hälsat på Kalle när han har varit i hemtrakterna.
För ungefär fem år sedan blev det problem mellan brodern och hans fru, och skilsmässa följde. Peter försökte stötta så gott han kunde, men det var svårt eftersom de båda var så tafatta inför att prata om svåra saker med varandra. Nu skedde det för första gången i deras liv.
- Jag ringde honom för att höra hur han mådde, men det var ovant för oss att prata om känslor. Jag försökte även att bidra praktiskt genom att åka dit och hjälpa honom att snickra färdigt saker i huset.
Peter upplevde också att Kalle inte riktigt ville släppa in honom känslomässigt.
- Jag kan tänka mig att han ville hålla uppe fasaden, lite så som vi är fostrade. Han tyckte nog att det var jobbigt att prata om sin smärtsamma skilsmässa.
Några år senare var det Peters tur att separera från sin flickvän. Hans bror kände till separationen, men hörde inte av sig.
- När jag hade det trassligt brydde han sig inte. Så numera känner jag att jag inte får ut så mycket av honom, tyvärr.
I stället vände sig Peter till nära vänner och till sin mamma. Besvikelsen över broderns bristande omtanke tog han aldrig upp med Kalle.
Broderns familjeproblem har fortsatt. Han har det trassligt med sin exfru, och de har svårt att komma överens om sitt gemensamma barn. Kalle har också haft ekonomiska problem. Han har mest fokus på sig och sitt, enligt Peter.
För ett par år sedan började det dyka upp vad Peter beskriver som halvrasistiska statusuppdateringar på broderns Facebook. Det var en sida av sin bror som Peter aldrig förut hade sett.
- Jag blev lite chockad och kände skam över att min bror tyckte så. För mig går rasism bortom politiska åsikter, och jag har svårt att förlåta det. Efter det var det svårt för mig att fortsätta stötta honom i hans familjeproblem.
Peter tycker att det är självklart att syskon och vänner ska kunna tycka olika och ändå umgås. Han diskuterar gärna flyktingpolitik, men har svårt för "alla invandrare"-argument. Då blir det rasism, tycker Peter.
- Min brors kommentarer var generaliserande och inte sakliga, och det är jag allergisk mot.
Peter skrev kommentarer till uppdateringarna och försökte argumentera på ett kritiskt och sakligt sätt. Med tiden upplevde Peter att Kalles statusuppdateringar blev allt grövre och mer uppenbart rasistiska. Till slut skrev Peter en bestämd kommentar om att han inte tyckte att det brodern skrivit var okej - också för att vara tydlig gentemot deras gemensamma Facebook-vänner.
- Jag ville markera, att det här är inget som jag - hans bror - står för. Men det kommenterade han inte. Det kändes som om han sket i vad jag tyckte.
När Peter senare tog upp ämnet i telefon gick diskussionen i stå.
- Så fort jag försökte ta upp det gick han i gång, blev sur, och kom med osakliga motargument. Jag har andra gamla vänner i hemtrakterna som är lite halvrasistiska och med dem kan det ändå gå att ha en diskussion. Det går till och med att hitta ingångar som är lite intressanta. Men med min bror gick det inte. Det kändes som om han tog ut sin tragiska skilsmässa och livets rävsax på invandrarna.
Där och då bestämde sig Peter för att sätta sin bror på paus. Det är ungefär två år sedan nu.
- Fast jag har inte sagt det rakt ut eller "gjort slut" med honom, utan bara låtit relationen rinna ut i sanden.
Sedan dess har Peter inte tagit några initiativ till att träffas. Bröderna ses enbart när familjen samlas. Peter brukar också, av artighet, ringa och gratulera brodern och syskonbarnet på födelsedagar.
- Men jag är inte intresserad av att komma i kontakt med hans åsikter och känslor längre.
Peter kan ibland få dåligt samvete för att han inte bryr sig om sin bror, som han tror mår ganska dåligt. Samtidigt har han ledsnat på att vara den enda som anstränger sig i relationen.
Inför framtiden anser han nu att det är broderns sak att ta första steget om deras relation ska kunna bli bättre.
- Bollen är hos honom. Samtidigt är det så tragiskt för jag tror inte att han fattar det.