Från Afghanistan till cykelfabriken i Dalarna - - Väldigt ovanligt, konstaterar Joakim Ruist, integrationsforskare vid Göteborgs universitet.
- Det finns horder av arbetslösa flyktingar som har uppehållstillstånd, ur arbetsgivarens perspektiv är det mer bekvämt att anställa en sådan.
För att gå igenom byråkratin med att anställa en asylsökande krävs att man ser något alldeles extra hos just den personen, resonerar Ruist.
Det intygar Marina Syrén, som är Khalid Faqirzadehs chef på cykelfabriken Monark Exercise i Vansbro att hon gjorde. Hon säger att Faqirzadeh gjorde succé från första början, när han kom som praktikant.
- Khalid hade ju jobbat som bilmekaniker tidigare i Afghanistan. Han är skicklig och jättetrevlig, säger hon när vi går runt i den luftiga fabriken.
- Och han tillförde mycket till arbetsplatsen socialt. Några av de som jobbar här hade träffat få personer från andra länder tidigare. De har verkligen tagit Khalid till sig.
Faqirzadeh själv säger att han tycker mycket om tillvaron i Sverige. Under en paus från skiftet, i fabrikens mötesrum, berättar han om ett liv där han jobbar, tränar på gym, cyklar och går i skogen.
- Jag ville verkligen arbeta med en gång när jag kom hit, inte bara äta och sova, säger han på bruten svenska.
Det är drygt tre år sedan han fick nog av de ständiga klanstriderna i sin hemby i Afghanistan och gav sig av - till fots. Det tog en sju, åtta månader att ta sig via Pakistan och Iran till Turkiet, Bulgarien och vidare genom Europa. Hemma i byn hade han lämnat både sina föräldrar och sin fru. När han talade med landsmän och iranier på tågstationer i Ungern och i Tyskland sade "alla" att Sverige var ett bra land. Hösten 2015 nådde han Malmö och en vecka senare hade han flyttats till ett asylboende på campingen i Nås som ligger i Vansbro kommun.
- Alla var otroligt snälla här. Men jag ville arbeta. Jag gick till kommunen som hjälpte mig att söka praktik, berättar han.
Praktikplatsen på cykelfabriken - där Faqirzadeh nu monterar tränings-, post- och sparkcyklar samt cykelkärror - förlängdes och blev till en korttidsanställning. Men när ledningen ville fastanställa honom blev Marina Syrén varse hur svårt det är med någon som inte är inne i det svenska systemet.
- Det var minst sagt en jobbig byråkratisk process, säger hon.
Att Khalid Faqirzadeh saknar personnummer gör också att det är svårt att få ett lägenhetskontrakt, trots att det inte råder bostadsbrist i Vansbro. Därför hyr han ett rum privat. Det är därifrån han dagligen ringer till familjen i Afghanistan.
- Jag pratar med min fru varje kväll, hon är ofta ledsen. Det är svårt att vara ifrån varandra, säger han.
På fritiden försöker han hjälpa afghaner och andra som flytt och hamnat i Vansbro. Han övar sin svenska och han har simmat en delsträcka i bygdens stora evenemang Vansbrosimningen. Om han får asyl vill Faqirzadeh stanna i Dalarna, säger han bestämt.
- Jajamänsan.
Att han inte är ett vanligt fall understryks av siffror från bland annat Migrationsverket, som visar att enbart 1 271 asylsökande arbetade i någon form under 2016. Statistik som Ruist tagit fram visar att sju procent av de flyktingar som fick uppehållstillstånd 2014 hade sysselsättning, det vill säga en bruttoinkomst på minst 140 000 kronor. Men inkomsten kan komma från extrajobb eller tillfälliga jobb, långt ifrån alla har fasta anställningar.