Hjälp till flyktingar i närområdet ger bäst effekt - Flyktingpolitiken bör baseras på ett gott hjärta och sunt förnuft. På så sätt kan vi leva upp till vårt internationella ansvar och hedra vår humanitära tradition, skriver Thord Palmlund, tidigare generaldirektör för Invandrarverket.
Det är kris I den svenska flyktingpolitiken. Vi har fler arbetslösa flyktingar än som är rimligt och ser än så länge ringa tecken på en förbättring. Antalet asylsökande som väntar på beslut är stort och väntetiderna orimligt långa. Antalet avvisade som stannar i Sverige ökar. Alltför många flyktingar och deras barn spär på en minoritet som förblir utanför samhället. Kostnaderna är höga. Den nuvarande lagen är ett provisorium som rimligen bör revideras. På avstånd verkar debatten om vad som bör göras som en steril dialog mellan positionerna "hårda tag" och "tillbaka till den tidigare generösa politiken", en situation som spelar Sverigedemokraterna totalt i händerna med dess struptag på den politiska situationen. Det är exceptionella insatser som krävs i detta läge.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har ändå anledning att också se framåt och tänka igenom hur vi för framtiden skall utforma vår politik. Ett värdefullt bidrag till tänkandet får vi från "Refuge: Transforming a broken refugee system" av Oxford-professorerna Alexander Betts och Paul Collier som erbjuder banbrytande tankar om internationell flyktingpolitik. Den svenska flyktingdebatten kunde berikas av dessa insikter.
Betts är professor i flyktingpolitik, Collier, välkänd för The Bottom Billion, i ekonomi och offentlig politik. De har tidigare tillsammans publicerat flera böcker i flyktingfrågor. Utgångspunkten för "Refuge" är att nuvarande åtgärder i en värld med mer än 20 miljoner flyktingar är helt otillräckliga. Det krävs kraftigt ökade internationella insatser. Betts har i en fin TED-föreläsning presenterat huvudtankarna i boken.
Vilka alternativ står till buds för de fyra miljonerna flyktingar som flytt från Syrien? De kan stanna, utan arbetstillstånd, i ett av Syriens grannländer, antingen i ett läger, normalt etablerat med hjälp av FN, eller på egen hand, försörjd av besparingar som de lyckats rädda eller med svartjobb. De kan också, med hjälp av smugglare, om de kan betala, försöka ta sig till Europa, med risk för livet över Medelhavet, för att troligen fastna i något flyktingläger i Södra Europa med oviss framtid eller i förläggning för asylsökande i länder som Tyskland eller Sverige. I det senare fallet har de en lång och ibland svår integrationsprocess framför sej.
Regeringarna i Jordanien och Storbritannien har startat samarbete kring ett alternativ till mera konventionell flyktinghjälp. Författarna till boken hjälpte till att förhandla fram "the Jordan Compact", som 2016 fick 2 miljarder dollar från EU i utbyte mot att Jordanien beviljade 200 000 arbetstillstånd till syriska flyktingar, för att arbeta tillsammans med landets invånare i exportinriktade ekonomiska zoner. Flera multinationella företag, bland andra Ikea, spelar en roll i experimentet. Förhoppningen är att fler företag skall medverka och därmed inordna projekt av detta slag i sina internationella produktionskedjor av varor som har fördelaktig tillgång till västerländska marknader.
Världens mest sårbara skulle på detta sätt få en chans i en globaliserad värld och samtidigt stanna nära sitt krigshärjade hemland, som de kanske en dag har möjlighet och vilja att återvända till för att medverka i återuppbyggnaden. Det finns mindre projekt i FN-regi som också omfattar flyktingar såväl som lokalbefolkning.
Experimentet i Jordanien är fortfarande i ett tidigt skede och man vet inte hur väl det lyckas. Ändå är det värt att ta fasta på dess uppläggning. Varför?
1. Den ger flyktingar, i stort antal, arbete snabbt och en möjlighet till ett normalt liv.
2. Kostnaden per person är mycket lägre än för flyktinginvandring till Sverige.
3. Den reducerar många flyktingars behov och önskan att söka sig till utvecklade länder, där de inte är välkomna i stort antal.
4. Den eliminerar risken att asyl för flykting döljer framtida terrorist.
5. Den kombinerar åtgärder för flyktingar med utvecklingsbistånd för den lokala befolkningen. Därmed motverkar den misstänksamhet mot utlänningar och bidrar samtidigt till ett fattigt lands ekonomiska tillväxt.
6. Det skapar tillfällen för multinationella företag att med sina stora resurser medverka till en utveckling som omfattar eftersatta grupper i fattiga länder.
7. På ett välgörande sätt tar det sin utgångspunkt i flyktingarnas situation och hur den bäst skall kunna förbättras.
Är detta något för Sverige? Vi medverkar redan genom det stora EU-bidraget till verksamheten. Uppläggningen kan ge tankeställare för utformningen av vår flyktingpolitik och understryka dess nära samband med internationell katastrofhjälp, som vi har rikliga biståndsresurser för. Det kan ge oss ett rimligt perspektiv i en värld med mer än 20 miljoner flyktingar och hjälpa oss till en sådan användning av våra resurser att de ger bästa resultat.
I dagens situation borde ökade resurser för FN:s program i Mellanöstern och Uganda ha hög prioritet. Det kan naturligtvis inte vara fråga om att sådana insatser ersätter eller utesluter flyktinginvandringen till Sverige. Snarast gäller det att finna möjligheter att begränsa asylinvandringen till vad vi klarar och samtidigt hålla i minnet de omfattande insatser som krävs internationellt. Vi kan inte utesluta att invandringstrycket mot Europa hade varit lägre om Sverige och andra rika länder hade gjort mer i de aktuella katastrofområdena med större resurser. Allt talar för att denna valsituation kommer att bestå. Hjälp till flyktingar i deras närområden är med all sannolikhet det bästa sättet att använda våra resurser effektivt. I sammanhanget bör vi ge även diplomatiskt stöd till FN:s och EU:s ansträngningar att få resurser.
Flyktinginvandring till Sverige är inte svaret på världens flyktingproblem, men den kan hjälpa ett antal utsatta individer och deras familjer. Insatser som The Jordan Compact, FN- och EU-program och kanske svenska utvecklingsinsatser, direkta eller genom frivilliga organisationer, som omfattar både flyktingar och lokal befolkning, har bättre möjlighet att nå många utsatta människor. Flyktingpolitiken bör inte vara baserad på ett öppet hjärta utan på ett gott hjärta och sunt förnuft, så att vi kan leva upp till vårt internationella ansvar och hedra vår humanitära tradition.
verksam inom Sida, UD, Invandrarverket och UNDP