Donald Trump har valt en farlig väg i Mellanöstern - Hökarna i Washington har vunnit en delseger och Trump har med sin Mellanösternresa slagit in på en farlig väg. Det kan i värsta fall på sikt leda till ett nytt storskaligt krig i en redan kaotisk och blödande region.
Hur det är tänkt att det skulle kunna lösa vår tids stora utmaning vad gäller att bekämpa terroristnätverkens utbredning är en gåta.
Samma dag som iranierna i ett val sluter upp runt den mest moderata ledaren i landet och på så sätt signalerar att man står bakom den påbörjade öppningen mot väst - så landar USA:s president Donald Trump i Riyadh och sluter ännu ett stort vapenavtal med den stat som i dagsläget är den största sponsorn av islamistisk terrorism. En stat som använder dessa vapen i Jemen på ett sätt som alla oberoende parter är överens om strider mot internationell rätt.
Samtidigt som alla initierade bedömare också är överens om att Iran följer sin del av det avtal man slöt 2015 med säkerhetsrådets permanenta medlemmar och Tyskland (ett avtal som på allvar minskat hotet mot såväl Israel som arabiska motståndare) så anklagar Trump i hårda ordalag Iran som ensam skyldig till den globala terrorismen. Han prisar också saudierna och indikerar indirekt att en framtida militär konfrontation med Iran inte är otänkbar om inte landet ändrar riktning.
Såväl genom sitt besök i Riyadh som med det tal han höll på plats inför leende prinsar markerar Trump tydligt att USA:s avsikt återigen är att isolera Iran och ytterligare stärka Saudiarabien och Israel. Han ignorerar helt saudiernas kopplingar till IS och visar att USA (än en gång) inte är intresserade av att verkligen ta sig an den rådande instabiliteten i regionen utan ensidigt ställa sig på den ena sidan av extremerna. Ett förhållningssätt som innebär att man också samtidigt binder upp sig vid att fortsatt själv spela en dominerande roll i Mellanöstern istället för att främja en ny maktbalansordning mellan de regionala stormakterna.
En roll som vi dessutom vet redan har kostat amerikanerna enormt i såväl moraliska, politiska, ekonomiska som mänskliga förluster, för att inte tala om det pris irakier, libyer, syrier och andra har betalat. USA:s maktambitioner i Mellanöstern har bidragit till att skapa mer kaos och instabilitet i regionen och inte till den demokratiutveckling och fred man ofta retoriskt lutar sig mot. Med hökar i Washington som än en gång verkar ha ökat sitt inflytande riskerar vi inte bara att misslyckas i kampen mot IS, det som faktiskt står på spel är ett nytt Irak tona fram i horisonten. Detta eftersom den väg man nu slagit in på ökar spänningarna och konfliktytorna.
Vad man istället kunde valt att göra vore att sätta tryck på båda stormakterna Iran och Saudiarabien för att förhindra ett fortsatt proxykrig dem emellan i Jemen. Alltså leta lösningar istället för att ösa mer bränsle på elden. Fortsatta dialoger på olika sätt med Iran och en respekt för alla parters olika säkerhetsintressen är enda vägen till en mer stabil region.
Säkerhetspolitik handlar alltid främst om makt och pengar (olja) trots allt prat om demokrati och mänskliga rättigheter och det är naivt att tro att det skulle ändras. Men en ytterst relevant och brännande fråga här är hur det på något sätt skulle kunna sägas vara ens i USA:s eget säkerhetsintresse att stötta saudierna på detta ovillkorliga sätt. USA:s agerande i Irak och senare Libyen och Jemen är en stor del av orsaken till det kaos vi ser, till ett tilltagande hat mot USA (väst) och till att många söker sig till extremistiska grupperingar.
Och viktigast av allt; det här är inte bara är en fråga för USA. Dess politik i Mellanöstern, inte minst sedan 2001, förklarar mycket av både de flyktingströmmar och det terrorvåld som nu drabbar oss här i Europa (vi är dock inte utan egen skuld). Därför borde det ligga i vårt yttersta intresse att pressa Trumpadministrationen till att tänka över vad som verkligen är en framkomlig väg för framtiden.
Håll utkik på: Nato-ländernas ledare och hur de kommer att förhålla sig till den på nytt utfästa linjen och svidande kritiken från Trump mot övriga medlemsländers bristande ekonomiska bidrag till det försvarspolitiska samarbetet. Trump var på flera sätt mycket vag i sina uttalanden om Nato-samarbetet och hur han förhåller sig till artikel fem och nu blir det intressant att följa vad övriga har att säga och hur de agerar.
Missa inte: Trumps första budgetförlag har lagts fram och är som alltid en bara en "intentionsförklaring" från presidenten som aldrig går igenom kongressen i sin helhet (även när det egna partiet har majoritet där). Budgeten har dock mötts av stark kritik även från egna led och förhandlingarna som följer lär blotta stora sprickor i republikanska partiet. Läs om vad Trump avser göra och hur han vill använda de medel som står tillförfogande här.
För övrigt: Jag blev tipsad om en föreläsning vid Oxford Union som hölls i höstas av Tony Schwartz, mannen som författade "The Art of the Deal" från 1987 om Donald Trump och hur han blev den han är. Det är en svidande kritik mot Trump av en man som fick följa honom nära under 1,5 år men som ångrar att han skrev boken. Du hittar föredraget och ett efterföljande samtal här.