Höjden av hyckleri, Ann Heberlein! - När man trodde att botten var nådd briserar så de senaste dagarnas kalabalik med Katerina Janouchs påhopp på Rossana Dinamarca. En bild av vänsterpolitikern i fråga, sittande på en trappa med ett par afghanska ungdomar, ledde till en tweet som Janouch kallat "satir".
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Skämtet? "Trappan är mer effektiv än Tinder", något som inte kan förstås på annat sätt än att Dinamarca skulle ha varit där för att ragga.
Som vanligt i sociala medier har hela affären urartat i hat och mordhot, bland annat mot historikern och ledarskribenten David Lindén, som försvarat Dinamarca. Katerina Janouch har nu också blivit av med sin roll som rådgivare i Viking Lines expertgrupp mot sexuella trakasserier.
Ann Heberlein, som sitter i samma grupp, gav sitt stöd åt det avbrutna samarbetet: "Man kan inte påstå sig vara en förkämpe för kvinnors kroppar och integritet, när man samtidigt sprider sexism. " En självklarhet, även det. Men givetvis nog för att nätmobben skulle gå igång med nya mordhot, denna gång mot Heberlein.
Sätter man saker i ett större sammanhang blir dock berättelsen något annorlunda.
Skälet till att Janouch så snabbt och effektivt nådde sin flinande, "invandringskritiska" publik med "satirtweeten" är en väl utbredd föreställning om att kvinnor som engagerar sig för ensamkommande flyktingbarn i själva verket intresserar sig för dem sexuellt.
Det finns fall där det bevisligen har förekommit: Johanna Möller, tidigare känd som "Arbogakvinnan" torde vara det mest genomlysta fallet där en kvinna å det grövsta utnyttjat en ensamkommande i beroendeställning.
Ett annat, på invandringskritiska sajter flitigt spritt citat, är lösryckt ur en intervju på sajten Blankspot, där en kvinna beskriver hur hon håller om en av allt att döma mycket traumatiserad ung ensamkommande. Först i soffan, sedan i sängen. Inget sexuellt antyds - annat än då själva förekomsten av sängen. Huruvida det är ett kallhamrat sexuellt övergrepp eller en normal, medmänsklig reaktion på en människa i djup själslig smärta är utifrån texten omöjligt att avgöra.
Det har förstås inte stoppat hysteriskt uppblåsta reaktioner. Den som varit absolut mest tongivande i att utifrån dessa incidenter, anonyma källor, lösa rykten och rena insinuationer sätta samman ett narrativ där det (kvinnliga) engagemanget kring ensamkommande handlar om "sexuella övergrepp i stor skala" är … Ann Heberlein.
I två texter på ledarsidorna. se har hon fullkomligt vältrat sig i amatörspykologiska klumpigheter som inte torde anstå en professor i etik. Smaka bara på denna mening: "De [ensamkommande] reduceras till objekt för de omhändertagande kvinnornas behov - av sex, fysisk närhet, uppskattning och av att känna sig behövda. "
Att Janouch får lämna sitt uppdrag är ingen skandal. Det är däremot Heberleins brösttoner i sammanhanget. The pot calling the kettle black, heter det med ett oslagbart brittiskt uttryck. Eller hyckleri, som vi säger på ren svenska.
PS. För många år sedan hade jag ett kort förhållande med Ann Heberlein. Den enda inverkan det har haft på denna text är att jag in i det längsta har dragit mig för att skriva den.
Artiklarna som refereras till i krönikan går att läsa här och här: