Kan Löfven ligga i spagat och röra sig framåt samtidigt? - För morgondagens historiker kommer perioden 2016/2017 att framstå som en avgörande brytpunkt för Europa. Politiskt börjar den redan i år och sträcker sig i sina efterverkningar åtminstone till 2020. Under 2017 råkar flera politiska vägval sammanfalla. Dessutom blir det ett år präglat av genuin yttre och inre osäkerhet. Först i slutet av 2017 får Tyskland, Europas centralmakt, en ny koalitionsregering. Även om det valet äger rum i september så tar förhandlingarna om ett nytt regeringsprogram minst ett par månader.
Under 2017 står det europeiska samarbetets framtid på spel. Även kloka och vanligtvis mycket försiktiga politiker varnar för att EU riskerar sammanbrott, exempelvis Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, som drar ingång en omfattande informationskampanj.
För några år sedan framställdes den "mjuka stormakten" EU som en förebild för världen och belönades dessutom med Nobels fredspris. När det lilla regionala parlamentet i Vallonien idag kan blockera ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada så är det symptom på en djup och allvarlig kris.
Reaktionerna på finanskrisen, flyktingvågen och den brittiska folkomröstningen (om brexit) bildar ett alarmerande mönster. EU befinner sig på kollisionskurs med sin samtid. Världen har förändrats. Det gamla EU med den gemensamma marknadens friheter uppfattades som grundläggande för fred och välstånd i Europa. Den fria rörligheten låg dessutom i linje med liberaliseringen av världsmarknaden, globaliseringen. Idag ifrågasätts i synnerhet fördelningen av vinsterna. Idag växer krav på protektionism under paroller som "rädda jobben". En tydlig tendens till merkantilism tränger tillbaka frihandlarna. Politiskt uttrycks den i olika former av populism och chauvinism.
I de kommande politiska vägvalen i länder som Österrike, Italien, Nederländerna, Frankrike och Tyskland kan man förvänta sig framgångar för populistiska partier som driver nationalistisk agitation. Samtidigt försvagas ytterligare auktoriteten i de europeiska institutionerna när även handelspolitiken stegvis och smygande nationaliseras. Detta blir särskilt dramatiskt för Storbritannien som hoppas kunna göra något slags frihandelsavtal med EU. Men svårigheterna efter sju års förhandlingar med en drömpartner som Kanada ger illavarslande föraningar om vad som väntar i förhandlingarna om brexit.
För de stora etablerade partierna leder den nya merkantilismen till ett dagligt politiskt dilemma. Så måste till exempel Stefan Löfven både "rädda jobben" och försvara frihandeln. Han hamnar i spagat. Det krävs avancerad akrobatik för att både ligga i spagat och röra sig framåt.