Kastar in handduken nu väntar maktkamp - Pressen på Angela Merkel blev till slut för stor. Nu avgår hon som partiledare för kristdemokraterna CDU som hon har styrt i 18 år - och ingen vet vem som kommer att ta över. Klart är däremot Tyskland och Europa går mot osäkerhet när dess starkaste ledare tvingas ge bort en del av makten.
BONN Den största osäkerheten gäller frågan om reträtten från partiledarposten också innebär att Merkel är på väg att lämna som förbundskansler. Hittills har hon alltid insisterat på att båda poster behövs för att leda landet. Nu öppnar hon för att hon ändå vill sitta kvar som förbundskansler, enligt medierapporter på måndagen.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Omständigheterna kring den nu aviserade avgången som CDU-ledare pekar på att hon inte längre styr ensamt över denna fråga. Ända fram till katastrofvalet i Hessen i helgen var hon fast besluten att ställa upp ännu en gång på partikongressen i början av december.
Denna planering är nu kullkastad. På måndagen rapporterade nyhetsbyrån AFP om att Merkel inte ställer upp för omval. Uppgiften hade vid 11-tiden inte kommenterats officiellt eller bekräftats från Merkel, men bekräftas samstämmig av alla tyska medier som hänvisar till CDU:s styrelsemöte på förmiddagen,
Droppen var de svidande förlusterna i Bayern för två veckor sedan och nu Hessen där CDU/CSU backade med 11 procentenheter till ett historiskt bottenrekord. Detta samtidigt som den socialdemokratiska partnern i storkoalitionen i Berlin förlorade i lika stor utsträckning - och Merkel måste ha insett att något måste ske för att stoppa regeringspartiernas dramatiska nedåttrend.
Men oklart är om beslutet att lämna över partiledarposten verkligen är ägnat att demonstrera handlingskraft och återställa förtroendet för storkoalitionen.
Risken är i stället att linjestriden i CDU nu bryter ut på allvar. Den jäser sedan länge och har med Merkels flyktingpolitik och med hennes sympatier för en mer socialdemokratisk politik att göra, det senare på bekostnad av traditionella konservativa frågor.
Merkels kritiker ser nu ett gyllene tillfälle. Det gäller inte minst för ärkerivaler som förre gruppordförande Friedrich Merz som på måndagen uppgavs vilja kandidera i december. Eller hälsovårdsminister Jens Spahn som är ung och representerar de konservativa flygeln i det kristdemokratiska partiet.
Merkels favorit är av allt att döma partisekreteraren Annegret Kramp-Karrenbauer som står henne politiskt nära. Men frågan är hur mycket Merkel kan styra när maktkampen drar igång och riskerar att bli inflammerad och smutsig.
För Europa innebär detta att Tyskland går in i en fas av osäkerhet och instabilitet bara ett halvår före valet till Europaparlamentet - och bara ett drygt halvår efter det att regeringen tillträdde. I Frankrike väntar Emmanuel Macron på ett tyskt svar på de föreslagna EU-reformerna. Mycket tyder på att denna väntan ännu inte är slut.