Kritik mot fredspriset Tror på militär styrka - Den norska Nobelkommittén satsade allt på ett kort när de gav årets fredspris till den colombianske presidenten Juan Manuel Santos, för hans insats för att få ett slut på det 50 år långa inbördeskriget i landet.
Reaktionerna växlade mellan förvåning, kritik och beröm.
OSLO Fredspriset kan kanske hjälpa till att föra processen vidare, efter att det colombianska folket den 2 oktober med den minsta av marginaletr röstade nej till det fredsavtal som förhandlats fram mellan regeringen och Farc-gerillan. Det är i alla fall vad Nobelpriskommitténs ledare, Kaci Kullman Five, hoppades när hon läste upp motiveringen:
- Faran för att fredsprocessen bromsar in och att inbördeskriget blossar upp igen är reell. Desto viktigare är det at parterna, med president Santos och Farc-gerillans ledare Rodrigo Londoño i spetsen, fortsätter att respektera vapenvilan, säger hon.
Den 2 oktober var det en folkomröstning i Colombia och folket har sagt nej till detta fredsavtalet.
- Är det inte en aning respektlöst mot demokratin i Colombia att ge fredspriset till presidenten? frågade SvD efter kungörandet.
- Nej, tvärtom så visar vi klart att vi stödjer den demokratiska processen och det demokratiska beslutet i Colombia. Det colombianska folket har inte sagt nej till fred. De sade nej till just detta fredsavtalet, svarade Kaci Kullman Five.
Omstritt lär emellertid beslutet bli, även om gratulationerna snabbt började strömma in. Inbördeskriget i Colombia är det sista kriget på kontinenten. Det har kostat 220000 colombianer livet och fördrivit sex miljoner invånare från sina hem.
- Fredspriset belönar politisk mod, twittrade chefen för FN:s flyktingorganisation UNHCR, Filippo Grandi, omedelbart efter att nyheten blev känd.
Andra uttryckte förvåning över att priset inte delades så att Farc-gerillan också fick en del av äran.
- Jag är överraskad över att Farc-gerillan inte togs med. För att ingå ett avtal måste man som känt vara minst två parter, säger Sverre Lodgaard, en forskare på NUPI, det utrikespolitiska institutet i Norge.
- Jag är säker på att det fanns fler namn på listan innan folkomröstningen i Colombia, säger Asle Sveen, en historiker som följt fredspriset tätt och som tillsammans med två andra historiker skrivit fredsprisets historia.
Det är det inte ovanligt att fredspriskommittén försöker att gripa in i politiska processer, snarare än att ge priset till fredsavtal som är färdiga.
2011 gick fredspriset till tre afrikanska kvinnor som kämpat för freden, däribland Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf. Beslutet att hon skulle få det kom fem dagar innan presidentvalet där hon själv var kandidat. Två år tidigare fick den amerikanska presidenten Barack Obama fredspriset, bara ett år efter att han flyttade in i Vita huset.
Har då den colombianska presidenten Juan Manuel Santos den rätta inställningen och fredsvilja som Albert Nobel ville belöna när han skrev sitt testamente?
Ja, anser Kaci Kullman Five:
- Det är Nobelkommitténs fasta övertygelse att president Santos, trots "Nej"-majoriteteten i folkomröstningen, har fört den blodiga konflikten närmare en fredlig lösning, säger hon.
- Mycket av grundarbetet har gjorts för att få till en avväpning av Farc-gerillan som går att verifiera. Hans insatser för att främja freden fyller därför villkoren och andan i Alfred Nobels testamente.
Fredrik Heffermehl på Nobel Peace Prize Watch, som ofta är kritiskt till kommitténs beslut, anser att det är fel:
- Kommittén hävdar felaktigt att Juan Manuel Santos är en fredspristagare i Nobels anda. Han är en tidigare försvarsminister som tror på militär styrka, säger han.
På grund av tidsskillnaden, som gör att det var mitt i natten i Colombia när kungörandet av fredspriset kom, är det osäkert hur det colombianska folket kommer att reagera.