Magiska dörrar ger insyn i flyktingens nya liv - Mohsin Hamids gestalter flyr kaos och krig genom att gå genom en dörröppning. Ett litterärt grepp som flyttar uppmärksamheten från flykten till det liv som möter flyktingarna i det nya hemlandet.
Mohsin Hamid vill avmystifiera det främmande. I sin genombrottsroman "Den ofrivillige fundamentalisten" låter han en pakistansk man som fått en amerikansk prestigeutbildning och ett attraktivt traineejobb men som återvänt till hemlandet och utvecklat en alltmer fundamentalisk religiositet uttala sig i ytterligt banala och endimensionella beskrivningar av USA.
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Så framställer Mohsin Hamid den politiska och religiösa extremismen i all dess ideologiska torftighet och banalitet, men han vänder också perspektivet, eller manar läsaren till den tankeoperationen. Precis lika banalt och endimensionellt framställs islam och Pakistan i väst.
En liknande tendens finner vi i Mohsin Hamids nya roman "Exit Väst". Den handlar om vår tids krig och migration. Vi möter två unga människor i en icke namngiven stad, Nadia och Saeed. De förälskar sig i varandra, men trots att förhållandet blir allt djupare och intensivare finns det från början en tydlig linje som skiljer dem åt, synen på det religiösa. Saeed är utövande muslim. Nadia klär sig visserligen i heltäckande svart dräkt men det är mest för att hålla männen på avstånd, säger hon.
Skillnaden i livshållning kommer att få betydelse, men inte förrän de hamnar i Kalifornien. Jag tror att orden "hamnar i" bäst täcker skeendet. Eller kanske "går till".
Ty Mohsin Hamid skriver inte om flykten eller om dödliga båtfärder, och människosmugglare skymtar blott i förbifarten. I stället flyr hans gestalter genom att gå genom en dörröppning. Liksom i Narniaböckerna öppnas en annan värld när Nadia och Saeed öppnar en dörr: lägret på en grekisk ö, en flyktingtillvaro i London, ett liv strax utanför San Francisco.
Klimatkollen med Jenny Stiernstedt. De viktigaste klimatnyheterna direkt i din inkorg.
Där Colson Whitehead lät den "underjordiska järnvägen", i historien en metafor, bli en konkret järnväg i sin bok om amerikanska slavar på flykt, låter Mohsin Hamid de dörrar som Europa i symbolisk form stänger för flyktingar bli konkreta dörrar. Flykten blir en snabb förflyttning.
Det innebär att Mohsin Hamid flyttar uppmärksamheten från den farofyllda flykten till det liv som möter flyktingarna i det nya hemlandet. Framställningen blir mindre dramatisk. Det handlar inte längre om att gestalta något främmande. I sina dagliga göromål framstår i stället hans gestalter som vem som helst av oss som läser. "Nadia och Saeed som är du som är jag som är läsaren", kunde Lars Ahlin ha sagt.
Samma idé att överbrygga avståndet mellan det igenkännbara och det främmande präglar Mohsin Hamids bild av sina gestalters liv i London. Staden står på randen av ett inbördeskrig, precis som den stad som Nadia och Saeed lämnade. Där islamister stred mot reguljära förband i den senare, inleder infödda extremister en terrorkampanj, som övergår i öppet krig, mot flyktingarna.
Perspektivbytet blir närmast didaktiskt. Mohsin Hamid tecknar ett skeende i London modellerat på de strider han skrivit om tidigare i romanen. När han visualiserar det i för läsaren bekanta miljöer överbryggar han än en gång avståndet till flyktingarnas erfarenheter. Den magisk-realistiska ramen styr den kritiska tendensen i en mer drabbande riktning än vad en skeendetrogen realism skulle mäktat med.
Men "Exit Väst" är också en vacker kärleksroman. Kanske är det också så att kärleken står för en utopisk kraft i romanen, något som håller människorna samman trots alla umbäranden. Då har det ingen större betydelse att de två skiljer sig i fråga om sin andlighet. När de älskar eller delar en joint håller de helvetet på avstånd. Att de blir främmande för varandra när Saeed söker sig till Black Muslims i Kalifornien understryker snarast kärlekens roll.
Så förenas det magiska och en känslans realism i en helhet som trots allt ger romanen ett optimistiskt slutackord.