Missar 1 procentsmålet trots färre asylsökande - Sverige kommer sannolikt inte att nå upp till en procent av BNI i bistånd under 2016 - utan ser ut att stanna på knappa 0,94 procent. Pengarna finns, men kan inte återföras till biståndet. Detta sedan Migrationsverket skrivit ned prognosen för antalet asylsökande.
Sverige har under lång tid satt en ära i att en procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd. Under 90-talskrisen sjönk procentsatsen för att därefter åter öka successivt, och de senaste åren har målet uppnåtts.
Under samma period har emellertid också den andel av biståndsbudgeten som går till asylmottagande på hemmaplan ökat. När Sverige i fjol mottog drygt 160000 asylsökande gick hela hela 22 procent till så kallade avräkningar, något S-MP-regeringen fått utstå hård kritik för.
I år såg avräkningarna till en början ut att ligga på fortsatta rekordnivåer. Men så skärptes politiken och långt färre än vad som först prognostiserades har nu kommit till Sverige. När regeringen i september presenterade höständringsbudgeten kom beskedet att 6,4 miljarder kronor kunde återföras till biståndet. Orsaken var sänkta kostnader för asylmottagande på hemmaplan.
Beloppen som spikats i höständringsbudgeten bygger på siffror från Migrationsverkets juliprognos. I oktober månads prognos har dock antalet asylsökande som väntas komma till Sverige skrivits ned ytterligare - liksom de kostnader som beräknas för asylmottagandet.
Om de senaste siffrorna förblir konstanta kommer staten att spara cirka 1,9 miljarder till följd av att allt färre söker sig till Sverige. Det här är pengar som hämtats ur biståndsbudgeten - men som inte kommer att återföras dit.
Med andra ord ser det svenska biståndet för 2016 inte ut att klara 1-procentsgränsen, utan stannar i nuläget kring 0,94 procent (förutsatt att alla siffror förblir konstanta).
Systemet för avräkningar har fått hård kritik från Riksrevisionen som ser hur kortsiktiga budgetändringar gör det svårt att bedriva en långsiktig och förutsägbar biståndsverksamhet.
Även skribenten och biståndsdebattören Staffan Landin, som räknat på siffrorna ovan, är djupt kritisk till beräkningsmodellen:
- Det här visar hur absurt systemet är. Om det kan skilja ett par miljarder på varje ny prognos som man använder för att räkna fram kostnaderna blir det väldigt svårt att planera biståndet. Dessutom sker det utan debatt och siffrorna blir så gott som omöjliga att kontrollera och granska.
När effekten dessutom blir att 1-procentsmålet inte uppnås drabbas inte bara svenska aktörer, utan även de mottagare som blir utan faktiskt stöd.
- Det är vansinne. Vi talar om riktiga pengar som inte går till fattiga, på grund av teknikaliteter. Med de ambitioner vi har för biståndet kan man inte se det på annat sätt än att vi tar bort stöd som är avgörande för liv och död, säger Staffan Landin.
Ulrika Modéer, statssekreterare hos utvecklingsminister Isabella Lövin (MP), påpekar att flera faktorer spelar in i rapporteringen av biståndet och att det här är "konsekvensen av ett system regeringen haft att hantera under många år".
-Vi är beroende Migrationsverkets prognoser. Men vi tycker att det är problematiskt och vi är måna om att skapa de bästa planeringsförutsättningarna för biståndet, eftersom vi vet att det påverkar kvaliteten. Vi har all anledning att titta på de rekommendationer som finns i Riksrevisionens rapport.
Modéer påminner om att då motsvarande prognos kom i oktober fjol var förhållandet var motsatta, med ett högre asylmottagande än beräknat:
-Då hade man kunnat argumentera för att ytterligare medel skulle avräknas från biståndet. Det gjorde man inte. Så det här har slagit lite olika över olika år.