Morgan Johansson skriver om historien - Socialdemokraterna motsatte sig åtstramningar av migrationspolitiken i åratal. Men i Morgan Johanssons historieskrivning verkar det aldrig ha hänt.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Migrationsminister Morgan Johansson försöker skriva om historien. I en replik på Aftonbladet Debatt till Moderaternas migrationspolitiska talesperson, Maria Malmer Stenergard, förklarar han att "Min företrädare Tobias Billström (M) drev igenom Europas mest generösa asylpolitik, och världens mest generösa system för arbetskraftsinvandring. " (16/7).
Han ägnar sedan resten av artikeln åt att rada upp socialdemokratiska åtstramningar av regelverk. Det är inget nytt. Genom åren har flera socialdemokrater upprepat samma budskap: att Reinfeldts regeringar förde en exceptionellt generös migrationspolitik, och att Socialdemokraterna sedan har fått städa upp röran.
Morgan Johansson har en poäng. Invandringen till Sverige var inte hållbar under Reinfeldts tid som statsminister. Mer borde ha gjorts, och vissa saker borde inte ha gjorts. Migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet, som bland annat gav papperslösa rätt till sjukvård, är ett flagrant exempel på det senare. Reglerna som gör det möjligt för asylsökande att byta spår till arbetskraftsinvandrare lär också, trots den goda intentionen, ha bidragit till att öka antalet asylsökande. Reinfeldt själv stoppade en nödvändig debatt inom Moderaterna om volymer i migrationspolitiken. Men det är inte sant att alliansregeringen "drev igenom" Europas mest generösa asylpolitik.
Redan innan Reinfeldt blev statsminister fanns den generösa asyllagstiftningen redan på plats. Alliansregeringen genomförde olika EU-direktiv, men reglerna förblev i stort sett desamma. Andelen av de asylsökande till EU som sökte asyl i Sverige var redan år 2006 12,6 procent, år 2014 var siffran 13 procent. När omvärlden förändrades, ökade antalet flyktingar till Europa, men andelen som sökte sig till Sverige var relativt konstant.
År 2005 hade dessutom Miljöpartiet tvingat Socialdemokraterna att gå med på en tillfällig amnesti för papperslösa barnfamiljer. I en senare rapport menade Migrationsverket att det hade skapat en så kallad pull-effekt. Sverige uppfattades som ett land där det var lätt att först gömma sig och få asyl i ett senare skede. Det är sant att arbetskraftsinvandringen liberaliserades, men alliansregeringen skärpte också reglerna avsevärt när fusk uppdagades.
Socialdemokraterna motsatte sig i stort sett varje försök till åtstramning, som exempelvis försörjningskravet för anhöriginvandring som alliansregeringen drev igenom år 2010. År 2013 kritiserade Morgan Johansson dåvarande regeringen för att ha gett polisen i uppdrag att öka antalet avvisningar av utlänningar utan asylskäl. Till och med när Fredrik Reinfeldt i valrörelsen 2014 proklamerade att svenskarna borde "öppna sina hjärtan" och bära kostnaderna för ett ökat flyktingmottagande, menade oppositionsledaren Stefan Löfven att Reinfeldt var för hård. "Det var väldigt ovärdigt av Fredrik Reinfeldt att ställa den kostnaden mot att vi ska ha råd med framtiden. " kommenterade Löfven då (Expressen 20/8-14).
När Reinfeldts efterträdare som partiledare, Anna Kinberg Batra, året därpå föreslog tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel var Johansson kritisk, och kommenterade att med en sådan restriktiv politik ". . . är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat. " (SR Ekot 8/5-2015).
Socialdemokraterna ägnade flera år åt att kritisera varje åtstramning av invandringen, för att därefter vända på en femöring och börja hävda att den var för generös. Moderaterna har - sent omsider - medgett sina misstag. Det vore klädsamt om Morgan Johansson gjorde samma sak, i stället för att ägna sig åt historierevisionism.