Om man släppte taget var man död - Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 utropade filosofen Francis Fukuyama "historiens slut". Trots detta har de senaste 25 åren varit högst dramatiska. SvD:s läsare minns terrorattacker, flyktingkriser, vansinnesresor på tunnelbanan och nationalismens återkomst.
Jag minns när den nationellt orienterade politikern Jörg Haider år 1999 skördade stora framgångar valet i Österrike. Då trodde jag att nynationalismen bara var en parantes. Nu, 17 år senare, inser jag att jag hade fel. Huruvida högernationalismens framgångar i Europa och USA är positiva eller negativa låter jag vara osagt.
/Astrid.
Jag minns när sköterskan med tårar i ögonen berättade att dagens första patient, en sjuårig pojke, inte kunde komma på återbesöket, han försvann med Estonia.
/Ulla Bergholm
Jag minns känslan att tjuvåka mellan t-banevagnarna. Tunnlarnas mörker, det skärande ljudet av bromsarna, svindeln. Släppte man taget var man död.
/Jesper Huor
Jag minns en värld som under ett ögonblick stod stilla då det slutliga uttalandet till sist kom. Undertonen av chock i reportens röst när hon meddelade det alla hållit andan för i timmar. Den nya presidenten var Donald Trump. Klockan var 08:34, det var den nionde november 2016 och jag bara stirrade.
/Ebba
Jag minns en barnakropp utan liv eller hopp livlös på strand i främmande land på flykt från krig och bomber ruiners katakomber över länder och hav med ett slut i en grav. . . en mödosam färd till en annan värld.
/Anonym
Jag minns Paris 13/11 2015. Kom till Pl. de la Republiqe prick 22. 00 och tänkte, så lugnt en fredagskväll. Plötsligt bröts lugnet. Mängder med sirener och blåljus. Några stannar utanför Bataclan. Blv. Voltaire spärras av. Blir förvirrad, blåljusen kör åt olika håll. Skyndar till hyrd lägenhet och hinner in innan gatan spärras av. Natten blev kaotisk.
/Bertil Norrhall
Jag minns att 11/9 2001 började som en vanlig dag. Jag och min mor körde till skolan i Los Angeles. Vi hörde nyheterna och bestämde att vi skulle hem. Min oroliga mor ringde min äldre bror och tog reda på att han var trygg. Gatorna var tomma förutom polisen som syntes framför varenda större byggnad. Jag kände mig så nervös att något annat skulle ske.
/Kelly Thörnblom
Jag minns musiken och dansen. Jag minns de korta topparna som jag aldrig riktigt trivdes i. Jag hade en silverjacka och en silverryggsäck. Jag minns den första kärleken och att vi frågade chans på varandra. Jag stod framför spegeln och mimade. Do you really want me?
/Louise
Jag minns adventskonserterna i Katarina kyrka. Och hur vi efter branden sjöng in julen i ruinen: körerna uppflugna på byggnadsställningar, dirigenten Lars-Ewe Nilsson på en grävskopa i mitten.