Räddade två bebisar med badring blir Spielberg film - När båten sänktes mitt på Medelhavet drunknade nästan alla av de 500 flyktingarna ombord. Syriska Doaa kunde inte simma, men höll sig flytande med hjälp av en badring. Utan mat och vatten överlevde hon och räddade dessutom två små barn. Nu lever hon i Sverige - och Steven Spielberg vill göra en film om hennes liv.
19-åriga Doaa Al Zamel tvekade länge när hennes fästman Bassem föreslog att de skulle försöka ta sig till Europa med hjälp av flyktingsmugglare 2014. Hon kunde inte simma och var rädd för vatten efter att ha varit nära att drunkna vid sex års ålder. Men sen bestämde hon sig för att ändå ta chansen att försöka ta sig till Europa och Sverige där det fanns släktingar.
Aldrig hade hon kunnat ana att det skulle leda henne till vad som bara kan beskrivas som ett helvete. Att hon skulle se sin älskade dö och bli lämnad kvar i ett kallt hav, omgiven av döende och döda, med två små barn i famnen.
Det var september 2014. Hon och hennes familj hade flytt till Egypten från krigets Syrien. De hade till en början välkomnats, men efter att den egyptiska militären tagit makten i en kupp spreds en fientlig inställning till syrier. De betraktades som potentiella terrorister. De trakasserades och deras barn var inte längre välkomna i skolorna.
Bassem och Doaa betalade 2 500 dollar vardera för resan med båt till Italien. Ombord fanns totalt 500 flyktingar - män, kvinnor och barn. Bara 11 skulle överleva.
Efter fyra dagars resa på olika slitna fraktfartyg rammades deras båt av flyktingsmugglare och sjönk. Bassem och Doaa lyckades ta sig ur båten oskadda, men de flesta ombord omkom direkt. Det visade sig att de flytvästar som flyktingarna hade var odugliga kopior utan flytförmåga.
Doaa fick tag i en badring av plast som höll henne flytande. Bassem trampade vatten intill. De hoppades på hjälp, men de var mitt ute på havet, och inga andra än smugglarna visste om att de var där.
Dagarna som följde var fruktansvärda. Det kalla vattnet tog liv efter liv och allt eftersom blev de färre och färre överlevande. Kroppar flöt omkring. Stanken var outhärdlig. En morfar som var på väg att tappa orken kom fram med sitt 9 månader gamla barnbarn, Malak, och bad Doaa ta hand om henne. Han orkade inte längre och sjönk ner i havet.
Bassem hallucinerade och blev allt svagare. Han förklarade för Doaa att han älskade henne mer än någon annan i hela världen och bad henne om förlåtelse för att han lockat med henne på resan. Hon försäkrade honom att hon valt själv och att de skulle vara tillsammans i livet efter detta. Sedan förlorade han medvetandet och flöt bort från henne. Hon försökte nå honom men kunde inte göra det utan att tappa greppet om barnet. En annan man konstaterade att Bassem var död.
För ett ögonblick föreställde sig Doaa att hon gled ned genom badringen och ner i havet med honom. Men så kände hon Malaks armar runt sin hals och insåg att hon måste försöka hålla flickan vid liv. Nästa dag fick hon ytterligare två barn överlämnade till sig. En 18 månader gamla flicka, Masa, och en 3-årige pojke, som dock dog kort därefter.
Doaa höll barnen i sina armar, sjöng vaggvisor för dem, lekte med dem med fingrarna och lyckades på något sätt hålla sig flytande med hjälp av badringen.
- Jag tänkte aldrig att jag skulle ge upp. Jag var tvungen att vara stark och kämpa för att rädda de två flickorna. Gud gav mig styrkan, säger hon.
Efter fyra dagar och fyra nätter i havet hade ett larm om skeppshaveriet gått ut och de upptäcktes av ett tankfartyg som räddade dem. För den yngsta flickan, Malak, var det försent, hon dog ombord på båten.
Doaa och den andra flickan fördes svårt omtöcknade till Kreta och så småningom spreds historien i media om hur de överlevt fem dagar till havs utan mat och vatten. Doaa fick medalj för sitt mod och grekiska familjer ställde sig i kö för att få adoptera lilla Masa.
Uppmärksamheten gjorde att det strömmade in frågor till Doaa från oroliga anhöriga till dem som rest på båten. Hade hon sett deras dotter, deras make, deras barnbarn? En dag kom ett foto på den lilla flickan som överlevt i Doaas famn. "Jag tror att du har räddat mitt syskonbarn Masa". Det visade sig att flickans farbror fanns i Sverige och så småningom kom hon hit och bor nu hos honom.
Precis som alla andra som hörde talas om Doaa och den lilla flickan blev Melissa Fleming, UNHCR:s talesperson, starkt berörd av historien. Hon träffade Doaa och de fick god kontakt. Snart kom de överens om att skriva en bok om flykten.
- Hon gav mig förtroendet att ta del av hennes historia. Men hon var väldigt traumatiserad, så det tog ett tag, berättar Melissa Fleming.
Boken "Hopp - Doaas flykt till Sverige" kom ut förra året och har blivit en stor framgång. Den har översatts till ett tiotal språk och gjorde stort intryck på filmregissören Steven Spielberg och filmproducenten J J Abrams, som båda ville ha filmrättigheterna till boken. Till slut beslöt de sig för att samarbeta och göra filmen tillsammans.
- Det första Spielberg sade när han ringde var: Hur mår Masa? Han talade också mycket om Doaa och hennes föräldrar, berättar Melissa.
SvD träffar Melissa och Doaa i Stockholm i samband med en manifestation på Dramaten för att markera att kriget nu gått in på sitt åttonde år. Doaa lever i dag med sina föräldrar och tre syskon i jämtländska Hammerdal. Hon pluggar svenska och trivs bra i Sverige. Trots att hennes liv nu kan bli Hollywood-film är verkligheten inte alltid så lätt.
- Mitt liv är nästan stabilt, men inte perfekt, eftersom två av mina systrar är i Libanon och Jordanien. Men det svenska folket har ett gott hjärta. Det är möjligt att leva här och ni är alltid villiga att hjälpa.
Samtidigt är det också så att tanken på det fortsatta kriget i Syrien plågar henne.
- Tyvärr, kriget är alltid inom oss och vi kan inte fly från det. Kriget lever här, säger hon och lägger handen över hjärtat.
Hon vill studera och arbeta i Sverige. Målet är att bli advokat. Men hon drömmer också om att en dag återvända till Syrien, även om det för närvarande ser mörkt ut.
- Situationen är väldigt dålig och det blir bara värre. Det finns inget hopp. Ändå måste vi försöka skapa hopp.
Och om det är någon som vet att det går att trotsa alla odds så är det ju Doaa. Hennes råd till alla som kämpar mot svårigheter av olika slag, både syrier och svenskar, är detta:
- Jag säger till alla: Ge inte upp. Slåss mot era rädslor. Man har bara ett liv och man måste leva det på sitt eget sätt.