Samarbetsregeringen stretar på - "Sveriges nya regering - samarbetsregeringen" var de stolta orden som användes för att lansera S-MP-regeringen under hösten 2014. Då, när allt var så nytt och löftesrikt. Fast den uppmärksamme noterade att det bara var Socialdemokraterna som talade om samarbete. Miljöpartiet ville hellre marknadsföra "grön regeringspolitik".
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
"Vi tänker vara en samarbetsregering för hela Sverige", envisades Stefan Löfven i sin regeringsförklaring, för att därefter raskt tänja begreppen samarbete och hela Sverige till oigenkännlighet. Miljöpartiet svek den blocköverskridande friskoleuppgörelsen. Regeringen gjorde upp med Vänsterpartiet om stopp för vinster i välfärden. Regeringen deklarerade helt ensidigt att Palestina ska erkännas. Stefan Löfven låtsades att regeringen kom med en utsträckt hand över blockgränsen i energipolitiken, men fastslog samtidigt att regeringens "ingångsvärde" uteslöt ny kärnkraft.
Resten är mandatperiodshistoria. Miljöpartiet har fått erfara att samarbete för det mesta innebär underkastelse. Storstilade vallöften om kolbitar, Bromma flygplats och flyktingpolitik har blivit brutna utfästelser. I takt med att man närmat sig opinionsmässigt existensminimum har därför stridsviljan stegrats; de små gröna har börjat sätta hårt mot hårt.
Politiska kompromisser behöver till sin natur inte vara dåliga, men den senaste idén om partiell amnesti för ensamkommande kopplat till gymnasiestudier, är exempel på den sämsta sortens jämkande. Ett framstressat, utpressat och ogenomtänkt förslag. Förverkligat skulle det skapa fler problem än det löser befintliga.
Ty för att samarbeta krävs viss samsyn. Den senaste svängomen med samarbetsregeringen är en osnygg tango som inte hade renderat några höga poäng för teamwork i Let’s Dance. Magdalena Andersson signalerade omsorgsfullt i DN (21/12) att flyktingar bör söka sig till andra länder än Sverige. (För övrigt samma budskap som Anders Ygeman i oktober 2015 föga subtilt försökte skicka ut i världen när han på bild provsatt tältsängar ämnade att hysa framtida flyktingar i. ) Dagen efter fick finansministern smäll på fingrarna av Gustav Fridolin, som menade att det Magdalena Andersson sade inte är regeringens linje (SvD 22/12).
En tanke: kanske den där innovationskatapulten som Löfven lanserade i början av mandatperioden skulle kunna kallas in nu, för lite pigga idéer om hur samarbetet kan hjälpas på traven?