Socialstyrelsen backar om bedömning Fel tala om risk - Efter den hårda kritiken tvärvänder Socialstyrelsen om risken för att felbedöma ett barn för en vuxen med medicinska åldersbedömningar. Nu säger man plötsligt att "den verkliga risken inte kan beräknas".
I Socialstyrelsens rapport som ligger till grund för metodval för medicinska åldersbedömningar av asylsökande skriver myndigheten att risken för att missta ett barn för en vuxen är tre procent för pojkar.
Siffran har sedan dess figurerat flitigt i media och senast i mitten av januari 2018 hänvisade Rättsmedicinalverket till den efter att SvD i en rad artiklar granskat bland annat metoden och vetenskapen bakom.
Två professorer i statistik har gått igenom Socialstyrelsens rapport och dömt ut beräkningarna som var centrala för metodvalet. I en intervju med SvD säger de att de funnit "häpnadsväckande misstag och felaktigheter".
- De har beräknat sannolikheten att en person som enligt knäanalysen klassats som vuxen faktiskt är barn. Det är inte samma sak som att missta ett barn för en vuxen, förklarade Johan Bring som forskat på statistik inom juridisk bevisvärdering och är grundare av företaget Statisticon.
Lars-Torsten Larsson, avdelningschef för Socialstyrelsen, tillbakavisade först kritiken - och hävdade att myndigheten inte gjort några fel.
Samtidigt sade han att Socialstyrelsens statistiker delvis håller med om professorernas synpunkter.
- Det de kan konstatera är att vi kunde ha uttryckt oss på ett tydligare sätt i rapporten, det är helt riktigt men vi bedömer inte att det har gjorts någon felräkning, sade Lars-Torsten Larsson.
Men när SvD sen mejlar frågorna till Socialstyrelsen visar det sig att professorernas slutsatser stämmer. På en direkt fråga hur stor risken är att barn klassas som vuxna - om den är tre procent som det står i rapporten - svarar myndigheten:
"Om man uppnått det näst högsta mognadsstadiet med magnetkameraundersökning av knäled är sannolikheten att vara barn (pojkar) tre procent". Socialstyrelsen skriver vidare att "den verkliga risken inte kan beräknas" - eftersom "åldersfördelningen är okänd bland de asylsökande ensamkommande barnen som kom 2015".
- De bekräftar det som vi har sagt. De har räknat ut en sak och säger en annan, säger Johan Bring.
Lars-Torsten Larsson säger nu att det handlar om en anpassning av språket för icke-statistiker.
- Vi erkänner, det kanske är fel att i det här läget tala om risk utan i stället använda begreppet sannolikhet, det är nog statistiskt mer korrekt men för gemene man kan jag inte se att det är en dramatisk skillnad och det ändrar inte våra slutsatser, nämligen att magnetkamera av knä jämfört med andra metoder för medicinskt åldersbedömning förefaller vara bra och lovvärd. Det kvarstår fortfarande.
Ville ni beräkna risken för att ett barn ska klassas som vuxen?
- Vi ville beräkna hur bra metoden kring medicinska åldersbedömningar med användning av magnetkamera är och hur den stod sig relativt andra metoder för medicinska åldersbedömningar.
Så när Socialstyrelsen i intervju efter intervju talar om att risken för att barn ska felklassas som vuxna är tre procent . . .
- Så skulle vi uttryckt oss som att om man uppnått det näst högsta stadiet med magnetkameraundersökning av knäled är sannolikheten att vara barn tre procent.
Är det samma sak som tre procents risk?
- Ja, vad tycker du?
Jag tycker ingenting, jag frågar dig. Är det samma sak?
- Nej, det är ju så vi försökte översätta det kanske på ett, för en statistiker, olämpligt sätt.
Johan Bring påpekar åter igen att det är två olika sannolikheter det handlar om - och menar att man inte kan förenkla språket så att innebörden helt ändras.
- Den sannolikhet som de räknat ut belyser inte rättssäkerheten, eftersom den beror på vilka man testar, säger Johan Bring.
SvD har frågat Rättsmedicinalverkets metodansvarige Elias Palm huruvida myndigheten tänker vidta några åtgärder med tanke på de nya uppgifter som framkommit. RMV:s presstjänst meddelar att de avstår från vidare kommentarer.