Staffanstorp utmanar den skånska solidariteten. - Striden rasar vidare. Somliga kommuner vill inte ta emot flyktingar och tycks göra vad de kan för att hålla dem utanför kommungränsen.
Redan i höstas kunde skåningarna läsa i Sydsvenskan om konflikten mellan politikerna i Lunds respektive Staffanstorps kommun.
Philip Sandberg (L), ordförande i Lunds kommunstyrelse, var upprörd över att Staffanstorp placerat minst fem av "sina" nyanlända familjer i Lunds kommun, och dessutom utan att informera sin grannkommun om det. Då hade redan Sjöbo och Vellinge kritiserat Staffanstorp för samma sak.
Nu är det Dagens Samhälle som följer striden ett steg till.
Tidningen skriver att Staffanstorps kommun, enligt uppgifter från slutet av mars i år, har placerat 108 personer - 41 vuxna och 67 barn - i andra Skånekommuner. I Malmö, Lund, Trelleborg, Burlöv och Sjöbo.
Philip Sandberg menar att Lund - där ett fyrtiotal bor av de nyanlända som Staffanstorp fått sig tilldelat - inte har en chans att planera för till exempel skolgången när det plötsligt dyker upp ett stort antal barn i en mindre tätort i den egna kommunen. Irritationen har gått så långt att Sandberg vänt sig till regeringen för att kräva att den agerar.
Bosättningslagen eller, som den egentligen heter, "Lag om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning" började gälla den 1 mars 2016. Den kom till av bristen på solidaritet. Somliga kommuner ville inte ta emot några nyanlända, andra kommuner såg trångboddheten och andra problem öka när alltför många nyanlända koncentrerades i vissa områden, i vissa kommuner.
Ohållbart.
Självfallet måste alla kommuner dra sitt strå till stacken. Självfallet hade staten, läs etableringsminister Ylva Johansson (S), inget annat val än att tvinga fram kommunal solidaritet.
I lagens femte paragraf sägs:
"En kommun är skyldig att efter anvisning ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen. "
Innebörden kan tyckas solklar, "för bosättning i kommunen" borde innebära att den nyanlände, enligt lag, ska beredas plats i den kommun som anvisats.
Men ordföranden i Staffanstorps kommunstyrelse, moderaten Christian Sonesson, anser att kommunen följer bosättningslagen. Med hänvisning till bostadsbrist, och med stöd i socialtjänstlagen, placerar Staffanstorp nyanlända i "akutboenden" i andra kommuner, sammanfattar Dagens Samhälle.
Regeringen redogör för hur många nyanlända varje län ska ta emot. Totalt under år 2019 rör det sig om 9 000, varav Skåne län ska ta emot 1 032 personer. Därefter fördelar länsstyrelsen de nyanlända mellan kommunerna, något som bland annat beror på kommunstorlek, hur många flyktingar som tidigare tagits emot och arbetsmarknadsläget.
I år ska 213 nyanlända placeras i Lund. Kommunen ska med andra ord ta emot var femte nyanländ till Skåne. Detta i en kommun som redan stretar med en tuff bostadsmarknad - men som till skillnad från Staffanstorp gör ärliga försök att bygga ifatt efterfrågan med ett hyfsat varierat utbud.
Det här är inte första gången Staffanstorp får frän kritik för hur kommunen hanterar sitt ansvar i flyktingfrågor.
Rubrikerna har varit många. Om dragiga husvagnar på en industritomt. Om att Staffanstorp varit sämst i hela Sverige på att följa bosättningslagen. Om att Migrationsverket sett sig tvingat att skicka nyanlända direkt till rådhuset i Staffanstorp, med enkel biljett.
Det värsta är kanske inte oviljan att följa lagen - om inte lagens bokstav så åtminstone dess anda.
Kanske är det ännu värre att det i Staffanstorps styre, som nu består av M och SD, verkar odlas något slags politisk machokultur, ett slags heroisk revoltörsanda i ett romantiskt högerskimmer. Det sker gärna med hänvisning till det kommunala självstyret eller omsorgen om dagens kommuninvånare. Men det är fikonlöv, det håller inte.