Svensk asylpolitik skall inte föras med hjärtat - Allt för ofta framställs svenskarna som samvetslösa med en undermålig moral när det gäller asyl- och flyktingpolitiken.
Men varför reagerar ingen då vi inte har någon anledning att behöva stå inför skampålen?
Låt oss för ett ögonblick lägga den känslomässiga och omdiskuterade baltutlämningen 1946 åt sidan och hålla oss till modernare tider.
Jag säger något som aldrig sägs: Sträck på er svenska folk, för ni har ställt upp på ett helt enastående sätt vad gäller att ta emot människor på flykt.
Sverige har decennium efter decennium varit ledande i Europa, efter folkmängd, att ta emot flest asylsökande.
Jag gjorde under mina trettio år på Statens invandrarverk, sedermera Migrationsverket, jämförelser mellan vår och grannländernas mottagning.
Detta gav vid handen att Danmark, Norge och Finland tillsammans tagit mot en bråkdel av vad vi i Sverige gjort. Trots att Sverige skärpte tillstånds- och anknytningsreglerna förra året kommer det fortfarande dubbelt så många asylsökande varje månad till Sverige som det gör, månadsvis och sammanlagt, till våra grannländer.
Något närmande och samsyn mellan de nordiska länderna i frågan är långt borta.
Det ögat ser gråter det över. Många uppslitande scener förmedlas via medierna, men tänker vi någon gång på hur många miljoner och åter miljoner fall vi inte blir uppmärksammade om och, till följd där av, slipper engagera oss i? Vindar blåser för en återgång till frikostigare regler inom migrationsområdet. Jag saknar inte empati, men betvivlar riktningen mot generösare regler då dessa öppnar upp för ett större antal uppehållstillstånd.
Att ha "vidsynta" åsikter om svensk migrationspolitik är behjärtansvärt, men många gånger parat med ett behov att komma tillrätta med det egna dåliga samvetet, som den bekväma och privilegierade tillvaron ger upphov till.
Hjälpbehovet är obegränsat och vi kan, ur ett globalt perspektiv, aldrig göra tillräckligt. Det är viktigt att våra begränsade resurser kommer dem till godo som bäst behöver dem. Svensk asylpolitik skall inte föras utifrån hjärtats kortsiktiga reaktion utan bedrivas med hjärnan och på lång sikt.
Det som inte fanns på kartan inträffade 2015 då en kaotisk exodus, likt en gigantisk folkvandring, drabbade Europa.
Anta att vi åter skulle ställas inför ett liknande scenario som 2015, då Sverige tog emot 162 000 människor som sökte asyl. Är Sveriges beredskap bättre idag för en liknande händelse?
Svar: Nej.
Inom samhällets olika verksamheter finns fortfarande en stor efterbörd att hantera från denna hitintills största "asylvågen" till Sverige.
Med all respekt för Sveriges goda materiella standard, men är i alla lägen Sverige det bästa landet för alla att permanent slå ner sina bopålar i?
Det är brist på kunskap som skapat övertron på att var man än kommer från är Sverige liktydigt med porten till himmelriket.
Är lyckan en Ikea-möblerad kub i någon förort med anonymitet, identitetslöshet och isolering från resten av samhället?
Har vi misslyckats med integrationen och som följd där av har ett "vid sidan om-samhälle" skapats där människor i stor utsträckning hänvisas till ett liv i arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap?
Svar: Ja.
Situationen i världen har blivit mycket farligare med allt fler utsatta områden och i dess följd blir de humanitära konsekvenserna allt värre. Lösningen är i grunden inte av humanitär karaktär utan ofta av politisk eller religiös natur.